Vetenskap & Hälsa

Ett riktigt jobb – finns det när man är psykiskt sjuk?

2011-10-07

Arbetet är en stor och viktig del i vårt samhälle. Det ger oss identitet, mening och delaktighet. Det hjälper oss att strukturera vår tid och vi får en bättre psykisk och fysisk hälsa. Men många människor får aldrig ett riktigt jobb. En grupp som ofta står utanför arbetsmarknaden är de med allvarliga psykiska sjukdomar.

 Ljus i slutet på tunnel

Foto: Dreamstime

Ulrika Bejerholm forskar om rehabilitering inom projektet Individual Placement and Support (IPS)som handlar om att personer med psykisk funktionsnedsättning ska få ett riktigt arbete utan år av arbetsträning och stegvis rehabilitering. Stegvis rehabilitering innebär att man får sin medicin och i väntan på att patientens hälsa ska bli bättre deltar denne i verksamheter som är marginaliserade utifrån resten av samhället. Längst bort finns kanske ett riktigt jobb. IPS innebär att man gör precis tvärtom. Det bygger på en relation med en arbetsspecialist som tillsammans med den arbetssökandeskräddarsyr en arbetsrehabiliteringsmetod.  Vad vill personen arbeta med? Vad har han/hon gjort tidigare? Arbetsspecialisten fungerar som coach och hjälper den psykiskt sjuke i mötet med myndigheter och arbetsgivare.

– Många av de här människorna är inne i ett system som har fråntagit individen dess ansvar och många gånger kanske den arbetssökande inte jobbar på många, många år, förklarar Ulrika Bejerholm.

Sveriges regelverk hindrar

Modellen som även används i andra länder, är rekommenderad i socialstyrelsens riktlinjer om psykosociala insatser och bygger på att deltagaren själv ska få bestämma om och hur mycket de vill jobba och inom vilket område.  Ett nätverk runt personen med familj, läkare, sjuksköterska, personer från arbetsförmedlingen, försäkringskassa stöttar i och utanför arbetet.

Men Sveriges regelverk är inte gjort för att stödja den här formen av arbetsrehabilitering:

–  I dagens samhälle passar inte IPS in – man måste gå igenom vissa steg för att kunna få sina bidrag och inte ramla ur systemet.  Handläggarna på de olika myndigheterna kan inte göra så mycket för att förändra situationen utan det måste komma tydliga direktiv uppifrån, förklarar Ulrika.

Internationellt uppskattad modell

De deltagare som får vara med i en IPS-grupp får alla ett förändrat ett aktivitetsmönster – oberoende om man får jobb eller inte. Arbetsmotivationen förändrades och livskvaliteten blir bättre.

– Genom IPS-studier jorden runt så vet vi att den här modellen fungerar och är den mest uppskattade modellen bland patienter internationellt sett!

Text: ÅSA HANSDOTTER