Vetenskap & Hälsa

Arbete och psykisk sjukdom – fungerar det?

2010-11-26
Annika Lexén
Annika Lexén forskar om hur människor med psykisk sjukdom kan få stöd att komma ut i arbetslivet. Foto: Thomas Lexén

Vid Lunds universitet utvärderas nu ett nytt arbetssätt för att hjälpa människor med psykisk sjukdom tillbaka till arbetet. Med rätt stöd i arbetssökandet och på arbetsplatsen skapas bättre förutsättningar för att denna grupp av människor ska komma ut på arbetsmarknaden – något som den traditionella arbetsrehabiliteringen inte har lyckats med.

Arbetslösheten är hög bland människor som lever med psykisk sjukdom trots att många har ett stort intresse av att arbeta. Många i gruppen vittnar om att ett liv utan arbete upplevs som meningslöst och betydelselöst.

Tror inte de kan arbeta

En förklaring till att arbetslösheten är hög hos personer med psykisk funktionsnedsättning kan vara att personal i sjukvården och olika myndigheter anser att de är för sjuka för att arbeta. Detta resulterar ofta i livslånga sjukskrivningar.

”– Jag blev sjuk i schizofreni när jag var sexton, så jag fick inte ens en chans att komma in på banan …” berättar en kvinna som intervjuats i projektet om hur hon upplever att börja arbeta efter 40 års sjukskrivning.

Många av personerna tror inte själva att de kan arbeta så de söker inga arbeten, och arbetsgivare tror inte att personerna kan arbeta och de anställer därför ingen. Många lever dessutom tillbakadragna liv på grund av den skam som samhället har skapat kring psykisk sjukdom, vilket i sin tur förstärker fördomen att psykiskt sjuka inte kan arbeta.

Svårigheter i arbetslivet

Psykisk ohälsa är vanligare än man tror. Nästan alla människor känner någon som lever med en psykisk sjukdom, men få vet vad det faktiskt innebär att leva så.

Arbete och psykisk sjukdom - fungerar det?
Foto: Dreamstime

Vardagen påverkas på många sätt. Många har både sociala, kognitiva och emotionella svårigheter.

Detta kan göra att man har svårt att komma ihåg, koncentrera sig, hantera sociala situationer och stress.

Det kan i sin tur leda till att man får svårigheter att lära sig nya arbetsuppgifter, organisera sitt arbete, hantera konflikter eller småprata med kollegorna på lunchrasten. Kan man verkligen arbeta trots dessa svårigheter?

Ny modell för arbetsrehabilitering

IPS-modellen är en ny typ av arbetsrehabilitering speciellt riktad till personer med psykisk funktionsnedsättning. Den har internationellt visat sig mer effektiv än traditionell arbetsrehabilitering när det gäller att hjälpa dessa personer ut på den reguljära arbetsmarknaden.

Forskare vid Lunds universitet har tagit initiativ till att införa IPS-modellen i Sverige och ett forskningsprojekt pågår för att utvärdera modellen under svenska förhållanden. För att utvärdera modellens effektivitet jämförs den med den traditionella arbetsrehabiliteringen. Detta innebär att en grupp har fått arbete med stöd enligt IPS-modellen, och en annan grupp har fått traditionell stegvis rehabilitering.

Stöd att börja arbeta direkt

Den nya IPS-modellen bygger på personens egen vilja att arbeta och att direkt ge stöd när personen känner sig redo söka, påbörja och behålla ett arbete utan arbetsförberedande träning.

Detta i kontrast till den traditionella arbetsrehabiliteringen som idag bedrivs av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, och som bygger på att man först bedömer personens arbetskapacitet samt ger arbetsförberedande träning, för att därefter eventuellt låta personen få börja arbeta. I IPS ges dessutom ett mer omfattande stöd än i den traditionella rehabiliteringen.

Nyckelpersonen i IPS-modellen är en stödperson, arbetscoach, som hjälper personen med psykiskt funktionsnedsättning att hitta ett arbete som matchar hans eller hennes behov och intressen.

Stödet från arbetscoachen upprätthålls så länge det behövs och sköts i samverkan med den psykiatriska behandlingen samt exempelvis vänner och familj. Stödet samordnas också med Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens insatser.

Får anpassat stöd

Det kontinuerliga och omfattande stöd som ges både när personen söker arbete och arbetar är centralt för IPS-modellen. Stödet kan ges både på och utanför arbetet beroende på om personen vill berätta om sina svårigheter eller inte.

Stödet anpassas till varje individ och kan innebära psykiatrisk behandling som exempelvis medicinering eller stödsamtal, men kan också vara i form av olika typer av anpassningar på arbetsplatsen med syfte att minimera effekterna av personens funktionsnedsättning på arbetet.

Anpassningar på arbetsplatsen

Exempel på anpassningar på arbetsplatsen kan vara att personen får stöd när han eller hon utför sina arbetsuppgifter av arbetscoachen eller en handledare på arbetsplatsen.

Det kan innebära tydligare arbetsinstruktioner, att tempot i arbetet minskas, att arbetsuppgifterna görs enklare, flexibla raster, minskad arbetstid och stöd i att hantera olika sociala situationer. Arbetscoachen ger också information och stöd till arbetsgivare och kollegor om den psykiska funktionsnedsättningen och behovet av anpassningar.

Det går att arbeta trots långvarig psykisk sjukdom!

Genom IPS är det möjligt för människor som lever med psykisk sjukdom att bidra till samhället genom att arbeta på samma villkor som andra människor.

De preliminära resultaten visar att de som fått stöd enligt IPS-modellen har fått arbete eller står närmre arbetsmarknaden. De har också fått en ökad livskvalitet och en mer aktiv livsstil än gruppen som fått traditionell arbetsrehabilitering. Visst går det att arbeta trots psykisk sjukdom.

Text: ANNIKA LEXÉN

Doktorand i arbetsterapi vid Institutionen för hälsa, vård och samhälle, Avdelningen för arbetsterapi vid Lunds universitet