”Menstruationscykeln utgör en störande faktor, p-piller rubbar det naturliga tillståndet, kvinnor är mer resurskrävande och deras kärl för små” Förklaringarna är många när det handlar om varför man inte inkluderat kvinnor i forskningsstudier.
Artikeln ingår i temat ”Kvinnors hälsa”, ursprungligen publicerat av Lunds universitet, och som vi nu återpublicerar med anledning av internationella kvinnodagen 8 mars
För oss är det självklart att kvinnor och män ska få samma goda vård. Då behöver forskning om kvinnors och mäns hälsa bedrivas i samma utsträckning. Sedan 1970-talet har dock det blivit uppenbart att mannen varit norm i medicinsk vetenskap och att kvinnor exkluderats från många forskningsstudier. Jonatan Wistrand är läkare och forskare vid Enheten för medicinens historia vid Lunds universitet. När han läste medicin för femton år sedan, drillades studenterna i att vara vaksamma på att kvinnlig hjärtkärlsjukdom ofta avvek från det mönster som beskrevs i läroböckerna.
Hur har forskningstraditionen kring kvinnors hälsa (inte) sett ut?
– Det är välkänt att kvinnor under lång tid varit underrepresenterade i medicinska forskningsstudier. När jag läste medicin för femton år sedan drillades vi studenter i att vara vaksamma på att kvinnlig hjärtkärlsjukdom ofta avvek från det mönster som beskrevs i läroböckerna. Orsaken var att flera av de studier som låg till grund för diagnostik och behandling av hjärtkärlsjukdom var genomförda på män. Den manliga symtombilden hade blivit norm. Det är bara ett exempel på hur kvinnor under lång tid varit exkluderade från deltagande i medicinsk forskning och vad det kan ge för konsekvenser.
Varför har det blivit så?
– Diskriminering av kvinnor som grupp har som bekant en djupt rotad historia. Det gäller inom många områden, inklusive medicinsk forskning. Kanske är en del av förklaringen att de flesta forskare under lång tid själva varit män. För inte så länge sedan var det bara män som stod för kunskapsproduktionen inom universitetsvärlden. Männen satte agendan för vad som ansågs viktigt och beslutade vart forskningsanslag skulle gå. Det är ett viktigt perspektiv att ha med sig, men det är förstås inte hela förklaringen.
Varför är det så krångligt med kvinnor?
– Det har länge funnits en oro inom forskarvärlden för att tidigare oprövade substanser kan påverka kvinnans reproduktiva hälsa negativt. Det är exempelvis ett viktigt skäl till att kvinnor under lång tid varit kraftigt underrepresenterade i kliniska läkemedelsstudier. Men omsorgen blir ju delvis missriktad. För när läkemedel tas fram utan att först prövas på kvinnor medför det förstås också risker för de kvinnor som sedan använder läkemedlen. Det visade inte minst neurosedynskandalen i början av 1960-talet.
Den vanligaste motiveringen till varför medicinsk forskning mest fokuserat på män har annars handlat om hormoncykler. Här har kvinnor betraktas som mer svårutvärderade eftersom hormonella variationer över tid riskerar att överskugga en eventuell medicinsk effekt. Samma sak gäller vid preklinisk forskning där handjur fortfarande används i betydligt högre utsträckning än hondjur. Samtidigt kan man ju fundera över vad vi egentligen har för nytta av forskning som inte är möjlig att tillämpa på halva befolkningen? Målet med den medicinska forskningens resultat måste ju ändå vara applicerbarhet på både kvinnor och män.
En intressant aspekt som förtjänar att lyftas är också hur gränsen mellan normalvariation och sjukdom inte alltid är knivskarp inom den medicinska världen. Tvärtom är gränserna ofta flytande. Vad som är sjukt och vad som är friskt varierar över tid i takt med att samhälleliga normer förändrats. Här har vissa medicinska sjukdomstillstånd rentav betraktats som en del av vad det innebär att vara kvinna. Ett exempel är stora mörkertal av oupptäckt endometrios på grund av att kvinnor inte fått gehör – eller kanske ens själva insett – att smärtan varit del av en behandlingsbar patofysiologi.
När började man inse att man även måste forska på kvinnors hälsa?
– Utvecklingen har skett stegvis och hänger åtminstone delvis ihop med att samhället i stort blivit mer jämställt. Ett exempel är hur det på 1980-talet växte fram en opinion i USA för att i högre utsträckning inkludera kvinnor i medicinsk forskning. Där bildades då bland annat Society for Women’s Health Research (SWHR) som fortfarande aktivt verkar för att stärka forskning om kvinnors hälsa.
Hur ser det ut idag?
–De senaste decennierna är mitt intryck att saker och ting förändrats. Medicinska forskare som söker anslag nuförtiden måste ofta motivera i vilken utsträckning deras projekt inkluderar eller inte inkluderar både män och kvinnor. År 1999 tog Medicinska forskningsrådet i Sverige fram ett policydokument där forskare ålades att argumentera för sitt val av studiepopulation. Liknande krav gäller sedan 1990-talet också för ansökningar till amerikanska National Institute of Health (NIH). Dessa och liknande initiativ har sannolikt bidragit till att nyare forskning kunnat balansera upp bilden. Bland annat har vi med tiden fått bättre förståelse för kvinnliga uttryck av hjärt-kärlsjukdom. Här vill jag nämna Margrét Leósdóttir som ett exempel på en forskare vid Lunds universitet som bidragit till en sådan mer nyanserad och mångfacetterad förståelse för riskfaktorer och symtomuttryck vid hjärt-kärlsjukdom.
Text: Jonatan Wistrand (Åsa Hansdotter)
Artikeln ingår i temat ”Kvinnors hälsa”, ursprungligen publicerat av Lunds universitet, och som vi nu återpublicerar med anledning av internationella kvinnodagen 8 mars
