Idrottens sportifiering påverkar både utövarens hälsa och samhällets relation till sporten. Ytterst handlar det om att maximera idrottarens prestationsförmåga, men medför samtidigt effekter som specialisering, doping, psykisk ohälsa och ett växande ekologiskt fotavtryck.

– Det finns ett antal begrepp som brukar kopplas ihop med sportifiering; som specialisering, rationalisering, standardisering, organisering och även medialisering, säger Daniel Svensson som är lektor i idrottsvetenskap vid Malmö universitet.

– Ta specialiseringen exempelvis. Idag har ett fotbollslag ofta flera tränare. Tidigare var en tränare ansvarig för alla moment, men nu har man en hel stab med folk, till och med en person som ansvarar för inkasten. Den specialiseringen hade ju inte varit möjlig utan en massa resurser som kräver både kommersialisering och medialisering.

Begreppet sportifiering utvecklades av den amerikanske sociologen och idrottshistorikern Allan Guttmann i hans bok ”From Ritual to Record”, där Guttmann beskriver idrottens utveckling från rit och lek till rekordinriktad och mätbar verksamhet.

Viktigt att mäta

Daniel Svenssons egen avhandling handlade om hur vetenskapen har påverkat konditionsträningen för svenska längdskidåkare på elitnivå.

– Förr ansåg man att skidträningen skulle ske utomhus, där naturupplevelsen var en viktig del av upplägget. I stort sett alla framgångsrika svenska skidåkare på herrsidan var skogsarbetare fram till 60-talet. Idag är det mer betoning på repetitiva intervaller och detaljstyrda träningspass.

Framför allt ska träningen idag gå att jämföra och då kommer vi in på det här med mätbarhet som är en bärande del av sportifieringen. Utifrån denna snäva logik är det bättre om du tränar på ett löpband än om du är ute och springer i skogen.

– Eftersom prestationslogiken inom sportifieringen är så stark, utvecklas alltmer raffinerade metoder för att höja prestationen. Mängden specialiserad träning som krävs för att ta medalj i ett stort mästerskap är betydligt större idag. Kravbilden har höjts ofantligt mycket. Vilket också ökar risken för skador, trots att det läggs mer resurser än någonsin på forskning kring träning, säger Daniel Svensson.

Psykisk ohälsa när kravbilden höjs

Även psykisk ohälsa är en oönskad effekt av sportifieringen som kommer när kravbilden höjs. Både för utövare och ledare: Senaste året har det uppmärksammats att många tränare i Allsvenskan har sjukskrivit sig och Premier League i England slog rekord i hur många tränare som sparkats under en säsong. Pressen att leverera har ökat och utrymmet för att misslyckas minskat. Presterar man inte åker man ut.

Steget från vetenskapsbaserad träning till att hitta andra hjälpmedel eller substanser som höjer prestationsförmågan är inte långt, menar Daniel Svensson. Allt handlar om var man drar gränsen för det tillåtna.

– De här gränsdragningarna förändras över tid och hänger starkt ihop med samhällets värderingar. Det kommer hela tiden nya sätt att höja förmågan och då gäller det att hänga med om man vill vara på topp. Det finns en tydlig kapprustningslogik.

Mora-Nisse körde hållbart

Daniel Svensson är en av redaktörerna till den nyligen utgivna antologin ”Sport, Performance and Sustainability” som tar sig an frågan: Hur påverkar sportifiering och ökad specialisering inom idrotten miljön?

– Vi vet exempelvis att en viss typ av valla är skadlig både för hälsan och miljön. Ändå är det svårt att få förbunden och nationerna att avstå från den eftersom den ger ett så överlägset resultat.

Daniel Svensson drar paralleller med Mora-Nisse och gänget som hade få skidpar och utrustning som var tillverkad på ett mindre miljöbelastande sätt.

– Idag har man alla möjliga varianter av skidor: tävlingsskidor, träningsskidor, skidor för olika väder, varianter av rullskidor. Det är mycket mer utrustningsintensivt. Men även pistmaskiner, konstsnö och andra hjälpmedel som är miljöbelastande. Det krävs mycket mer resurser för att skapa förväntade förutsättningar idag.

Vad krävs för att få bukt med sportifieringen, om man nu vill det?

– Historiskt sett har idrotten varit bra på organisering, som ju är den en del av sportifieringen. Man har haft starka organisationer som haft förmågan att reglera sig själva. Därför finns det trots allt en potential inom sportifieringen att begränsa de negativa bitarna så att idrotten i framtiden kan bli mer socialt och miljömässigt hållbar, säger Daniel Svensson vid Malmö universitet.

Text: MAGNUS ERLANDSSON

(publicerades första gången 3 nov 2023, ompublicerad 12 jan 2024)