Publicerad
Kategori: Kost och träning, Leder, muskler och skelett
Nyckelord: , , , , , , ,

Visa faktaruta!

Artros är en vanlig sjukdom, som ger värk i lederna. Det finns ännu inget läkemedel mot artros, men mycket som kan göras för att lindra besvären, berättar fysioterapeuten Carina Thorstensson. Laboratorieforskaren André Struglics försöker för sin del att hitta biomarkörer med vars hjälp man kan ställa diagnos på sjukdomen och följa dess utveckling.

Röntgen är ingen bra metod för att ställa diagnos på artros, eftersom röntgen bara visar skelettet och inte mjukdelarna kring en led. Hur mycket av det viktiga stötdämpande brosket som finns i leden syns därför inte. Och det är när balansen i brosket ändras, så att mer bryts ner än vad som samtidigt byggs upp, som artros uppkommer.

Brosket behöver belastas

”Förslitning”, som sjukdomen kallades förr, är dock ett missvisande namn.

– Det låter som om man borde sitta stilla för att skona leden. Men det är precis tvärtom – brosket behöver belastning. Det gäller att röra sig för att leden ska må bra! säger Carina Thorstensson. Hon har varit aktiv i skapandet av de ”artrosskolor” som finns på många håll, där artrospatienter får träningsråd och tips som underlättar vardagen.

carina_beskuren2

Carina Thorstensson, fysioterapeut.

Smärta är inte farligt, framhåller Carina Thorstensson. Man behöver inte vara rädd för att skada sin sjuka led även om träningen gör ont. Däremot ska den inte göra så ont att man har mer smärtor än vanligt även dagen efter – då är det lämpligare att ta det lite mer lugnt i träningen.

Operation en sista utväg

Att byta knä- eller höftled kan ge god hjälp för rätt personer, och blir en utväg för två av tio artrospatienter. Men Carina Thorstensson betonar att en operation alltid är ett stort ingrepp, som ska ses som sista utvägen.

– Man ska först prova andra metoder, som träning, viktnedgång, hjälpmedel och smärtstillande tabletter. Det finns mycket att göra som kan hjälpa patienten innan man behöver ta till en operation.

Den sjuka ledens molekyler

André Struglics är ortopediforskare och studerar vad som händer på molekylnivå i en sjuk led. Han har bl.a. undersökt 120 patienter i åldern 17-35 år, som skadat sig i samband med motion och idrott. Studien visar att många av dessa knäskadade personer har förhöjda nivåer av olika inflammationsämnen flera år efter skadan.

– Vi kan säga att de är ”småförkylda i knät”. En inflammation kan vara nyttig som svar på en skada, men att gå med en inflammation så långt som fem år efteråt tror vi inte är bra, säger han.

Letar biomarkörer

DSC_3464mindre

André Struglics, forskare.

Målet för André Struglics forskning är att hitta biomarkörer som visar om brosket i en led håller på att brytas ner. Än så länge studerar han sådana molekyler i ledvätskan. På längre sikt hoppas han att det ska gå att utveckla enkla test som visar samma molekyler i blod eller urin.

Hälften av de knäskadade personerna i André Struglics studie fick en korsbandsoperation för att reparera sina knän. Motionsaktiva yngre människor vill ju ofta snabbt åter till sin tidigare aktivitetsnivå, men korsbandsoperationerna var inte enbart lyckade:

– De fick ett mer stabilt knä, vilket ju är bra. Men operationen påverkade inte deras eventuella smärtor i knät eller deras risk för framtida artros. I de avseendena låg de inte bättre till än de patienter som inte opererats, säger André Struglics.

Medel som hindrar nedbrytning

Om nu artros beror på att brosket bryts ner, kunde man inte tillföra något medel som hindrar denna nedbrytning?

– Det går i broskvävnad i laboratoriet, eftersom medlet då stannar kvar i vävnaden. I en levande person däremot sipprar det ut så fort personen i fråga rör på knät. Men det finns forskning som går ut på att bygga molekyler som ska fästa vid brosket och stanna kvar även när knäet böjs och sträcks, förklarar lundaforskaren.

På lång sikt kan det alltså komma ett läkemedel mot artros. Men på kortare sikt är det artrosskolornas råd som gäller: att träna lagom mycket, gå ner i vikt och hitta knep som underlättar vardagen.

Text: INGELA BJÖRCK

Foto: Tove Smeds