På Klinisk neurofysiologi utreds varför det är näst intill omöjligt för vissa att somna i vanlig tid, eller vad kronisk övertrötthet på dagen beror på. Men många har sömnbesvär och allt ska inte mätas och undersökas på sjukhus.

– Det handlar om ifall en mätning kan göra skillnad för patienten. Det är

svårt att uppskatta sin egen sömn. Oro för att inte kunna sova kan göra det värre, men ofta har man ändå slumrat till och sovit mer än man tror, säger Sofia Backman, överläkare vid Skånes universitets­sjukhus och forskare i klinisk neurofysiologi vid Lunds universitet.

Sköter inte sin sömn

Den vanligaste sömnrelaterade sjukdomen är sömnapné, och det är också den utredning som görs mest frekvent. Då får patienten låna hem utrustning under en eller två nätter som registrerar andningen.
– Man kan ha andningsuppehåll när man sover. Det blir inte patologiskt förrän man har minst fem uppe­håll på en timme, säger Melinda Vysehrad, biomedicinsk analytiker på avdelningen.

På avdelningen utreds insomnier, svårig­heter att somna och att sova en hel natt i sträck. Insomnier kan vara primära eller bero på andra sjuk­domar, läkemedel eller stress. Även dygnsrytmstörningar undersöks. Då får man först en aktigraf med sig hem. Det är en rörelsemätare i form av en diskret klocka som under ett par veckors tid används för att kartlägga ett mönster.

– Det är få vuxna som faktiskt har dygnsrytmrubbningar. Men många sköter inte sin sömnhygien, alltså att lägga sig i tid, und­vika tupplurar, få dagsljus och fysisk aktivitet.

Dagtrötthet och parasomnier

På avdelningen utreds också hyper­somnier, översömnighet under dagen, som kan bero på många orsaker som till exempel narkolepsi. Även när det gäller parasomnier, när kroppen lever sitt eget liv och agerar ut rörelser i sömnen, kan man få svar. Vid para­somnier finns symtom som att gå i sömnen, nattskräck, periodiskt bensparkande, eller störd REM-sömn som ofta innebär att man pratar, skrik­er, sparkar eller slår i sömn­en.