Vetenskap & Hälsa

Adhd – forskning pågår

2018-05-29
Bild: istock.com/lisegagne

Hur påverkas livet för ett barn som har adhd? Väldigt mycket beror på omgivningens inställning, säger Maria Råstam, seniorprofessor vid Lunds universitet.

Ungefär fem procent av eleverna i grundskolan har adhd, en diagnos som enligt litteraturen kännetecknas av överaktivitet, impulsivitet och ouppmärksamhet. Det går att upptäcka adhd redan vid 3-6-årsåldern, men ofta blir utmaningarna mer tydliga när barnet börjar i skolan.

Maria Råstam. Foto: Tove Smeds

– Barnets livskvalitet och funktion beror mycket på hur omgivningen är beredd att ta hänsyn till olikheter hos de här barnen. De är mer känsliga och mer sårbara än andra barn. Även om de vill anpassa sig så förstår de inte hur de ska göra det, säger Maria Råstam, seniorprofessor vid Lunds universitet och före detta överläkare inom Region Skåne.

Hon har i sin forskning sett att i de flesta fall innebär diagnosen en lättnad. Tillsammans med forskare vid Göteborgs universitet intervjuade Maria Råstam personer som i vuxen ålder diagnosticerats med adhd. Många hade misstänkt att de hade diagnosen, som därmed blir en förklaring till en del av de problem de lidit av. Lite mer än hälften av deltagarna i studien önskade att de fått sin diagnos tidigare.

– Det är ofta lättare för ett barn att få veta att de har adhd, än vad det är för en tonåring, som redan befinner sig i en period då man försöker att passa in i omgivningen.

Underdiagnos medför konsekvenser

Just att det kan vara jobbigare att få diagnosen som tonåring gör att det är viktigt att man inte väntar för länge med att utreda.

– En utredning kan ta lång tid och ett år i ett barns liv betyder så mycket mer än ett år för en vuxen. För att få extra resurser i skolan behövs en utredning, jag tycker inte att barn ska behöva vänta så länge, säger Maria Råstam.

En del menar att diagnosen ges frikostigt och innebär en ”stämpling” av barnen.

– Man ska vara försiktig med att överdiagnostisera, men man ska också komma ihåg att underdiagnos kan ha stora konsekvenser. Om det handlar om ett barn med relativt lindrig adhd och som får pedagogiskt stöd, kan behandling med centralstimulerande medel behövas när det är dags att knäcka läskoden, ta sig igenom puberteten eller för att ta sig in i gemenskapen i skolan, säger Maria Råstam.

Nya betygssystemet kan utgöra problem

Pia Tallberg. Foto: Tove Smeds

Pia Tallberg är doktorand vid Lunds universitet och undersöker hur pass tillförlitliga neuropsykologiska tester är när det gäller att diagnostisera och bedöma barn med adhd. Hon har tidigare arbetat på Neuropsykiatriska mottagningen i Skånevård Sund. Idag är hon verksamhetsutvecklare på BUP i Region Skåne och hon har blivit alltmer oroad över hur de här eleverna påverkas av det nya betygsystemet.

– Mitt intryck är att deras skolsituation har blivit sämre, inte minst på grund av det nya betygssystemet. En annan försvårande faktor är att elevhälsans uppdrag förändrats till att bli mer lärarkonsulterande, vilket gör att den här gruppen av barn blivit mer bortglömd än innan. Vi ser på kliniken att allt fler stannar hemma från skolan, eller hoppar av skolan, säger Pia Tallberg.

I det nya betygssystemet finns flera aspekter inbyggda, som kan utgöra problem för barn med adhd och andra kognitiva eller utvecklingsrelaterade svårigheter, menar Pia Tallberg.

– För att få godkänt (E) ska man kunna analysera och dra slutsatser, vilket ofta är svårt. Det är rörigt och otydligt och barnen har svårt att förstå den konkreta innebörden av betygskraven. Kurserna innebär att man alltid måste prestera, då man alltid ska leverera något som ska leda till den slutgiltiga betygskvoten. De här barnen har ofta problem att leverera jämt, konstaterar Pia Tallberg.

Ätstörningar och autism/adhd

Ätstörningsproblematik, då barn inte får den näring de behöver, är vanligare hos barn med psykiatriska problem. En studie som Maria Råstam medverkat i, visade att 6 av 1000 barn i åldern nio till tolv år hade allvarliga problem med restriktivt ätande. Risken var högre för barn med autism, med eller utan samtidig adhd. Men hur vet man om barnets matvägran är normal, eller något som behöver utredas?

– Barn är ibland kräsna och i de flesta fall handlar det om en normal fas i livet där barnet går igenom en period av restriktivt ätande. Detta går ofta över när barnet närmar sig skolåldern. Men ett avvikande och stört ätbeteende kan vara första tecknet på autism. Föräldrarna märker att barnet inte vill amma, de måste väcka barnet för att det ska äta och varje övergång till ny typ av mat blir ett stopp snarare än en utveckling. Senare kan barnet uttrycka en känslighet för lukt, smak och konsistens, säger Maria Råstam.

– Det finns givetvis andra anledningar till matproblematik hos barn än adhd och autism. För tidigt födda barn är en särskild riskgrupp som startar sitt liv med att få mat i en slang – då kan det vara en utmaning att komma igång med ätandet. Maria Råstam menar att vården behöver ta oron hos föräldrar som har barn med ätproblematik på allvar.

– Ofta får föräldrar höra att ”så var mina barn också”. Men det handlar om gradskillnad. Kan man inte introducera ny mat för barnet utan att ha ett pedagogiskt program för att lyckas, så bör man få hjälp att utreda vad det handlar om.

Text: TOVE SMEDS


Har du också hört …

Illustration: istock.com/naqiewei

… att en del personer menar att adhd inte finns? Så här svarar forskaren Peik Gustafsson:

– Oavsett vad vi kallar det, så finns de här individerna. Vi vet att de har högre risk att hamna i missbruk, spelberoende, kriminalitet, har lägre medellivslängd och en högre risk till lägre socioekonomisk situation. Genom etiketten adhd har vi möjlighet att hitta dem och kan ge hjälp och stöd.