Ångest ökar i befolkningen och främst hos unga kvinnor i åldern 16-23 år i Sverige. Den självrapporterade ångesten har ökat trefaldigt hos unga kvinnor mellan 1980 och 2005. Det visar en ny forskningsstudie från Centrum för primärvårdsforskning, ett samarbete mellan Lunds universitet och Region Skåne.
Studier över tid av förekomsten av ångest är sällsynta och kan påverkas av befolkningens ålders- och generationsfördelning. I den aktuella studien undersöktes självrapporterad ångest vart åttonde år mellan 1980 och 2005 genom personliga intervjuer med mer än 5000 svenskar i åldrarna 16-71 år.
– Genom att följa olika åldersgrupper och generationer analyserade vi trenden av ångest över tid, vilket aldrig har gjorts förut, säger Susanna Calling, docent vid Lunds universitet och verksam vid Centrum för primärvårdsforskning i Malmö.
Analyserna kontrollerades för skillnader i utbildning, boendeort (dvs. större/mindre stad eller landsbygd), civilstånd, rökning, fysisk aktivitet och BMI (body mass index).
Oklart om orsaker
Mellan 1980 och 2005 ökade den totala förekomsten av självrapporterad ångest från 8,0 procent till 12,4 procent hos män och från 17,8 procent till 23,6 procent hos kvinnor. Den ökande trenden sågs i alla åldersgrupper utom i de äldsta åldersgrupperna, och den största ökningen sågs hos unga personer 16-23 år, med mer än en trefaldig ökning hos kvinnor, och en 2,5-faldig ökning av män.
– Även om vi inte kan dra några kausala slutsatser av resultaten, alltså orsakssammanhang, kan en möjlig förklaring till resultaten vara att ingången till arbetsmarknaden har försenats till en högre ålder, på grund av ökade utbildningskrav på arbetsmarknaden och ökad arbetslöshet hos unga. Det kan också finnas faktorer utanför arbetsmarknaden som påverkar, t.ex. utseendekraven som framför allt många unga kvinnor säger sig uppleva, säger Susanna Calling, och fortsätter:
Forskarna menar att den ökade rapporteringen av ångest till viss del kan ha påverkats av minskad stigmatisering och ökad medvetenhet om psykisk sjukdom även om detta sannolikt inte är hela förklaringen. I de äldre åldersgrupperna fann vi inte någon ökad förekomst av ångest, och hos kvinnor 64-71 år sjönk till och med förekomsten mellan 1980 och 2005. Möjliga förklaringar till detta kan vara bättre behandling av kroniska sjukdomar i denna grupp, men också tryggare sociala omständigheter.
Viktigt med tidiga insatser
– Ökad ångest innebär ett ökat lidande för en stor del av befolkningen och ökar sannolikt belastningen på hälso- och sjukvården. Många patienter söker primärvården på grund av psykiska problem, även om de inte får en psykiatrisk diagnos. Resultaten tyder på ett mörkertal av psykisk ohälsa, som inte syns i statistiken av psykiatriska diagnoser, säger Susanna Calling och avslutar;
– Kliniska insatser bör särskilt inriktas på unga kvinnor i åldern 16 till 23 år, där ökningen i ångest över tid var som störst. Ökad tillgång på psykosociala insatser kan vara värdefullt, betonar Susanna Calling. Eftersom ångest ofta debuterar i ung ålder är det möjligt att man ska satsa på tidiga insatser, t ex stresshantering och andra interventioner i skola och högskola.
Text: BERTIL KJELLBERG
Centrum för primärvårdsforskning i Malmö, CPF, är ett samarbete mellan Lunds universitet och Region Skåne.