Vetenskap & Hälsa

Att tackla ångest och självhat

2014-06-09

– Om någon gråter, så försöker man förstås trösta honom eller henne. Men om någon med vilja gör sig illa reagerar omgivningen ofta på helt andra sätt – med irritation, uppgivenhet och ilska. Ändå är det just tröst och förståelse som de självskadande ungdomarna framför allt behöver!

Det säger psykologen Jonas Bjärehed vid Lunds universitet, som forskat om självskador i tio års tid. När han började var detta område inte särskilt uppmärksammat, och hans dåvarande handledare professor Lars-Gunnar Lundh och han själv tillhörde de få svenska specialisterna.

Riskerar att hamna i en ond cirkel

Nu däremot har både vården och skolan fått upp ögonen för problemet, som inte är ovanligt. Jonas Bjärehed visade i sin avhandling att fyra av tio ungdomar i södra Sverige någon gång avsiktligt skadat sig själva. Många gör det mest som ett övergående experiment, men somliga fastnar i beteendet.

Jonas Bjärehed 3
Självskador är inte främst ett rop på hjälp eller ett manipulationsförsök, utan ett sätt att få utlopp för negativa känslor, säger Jonas Bjärehed. Foto: Roger Lundholm

– Det är de senare som behöver hjälp. De mår dåligt från början och riskerar att hamna i en ond cirkel där självskadorna och de psykologiska problemen förstärker varandra, säger Jonas Bjärehed.

Som utlopp för negativa känslor

När en ung människa skär sig, bränner sig, river sig, sticker sig eller dunkar huvudet mot en vägg, brukar hennes främsta drivkraft inte vara att få uppmärksamhet utan att få utlopp för negativa känslor. Det handlar då inte om allmän oro och nervositet, utan om starka och komplexa känslor av ångest, depressivitet och självhat.

– De ungdomar som har det svårast kan säga sådant som ”Jag är inte värd något, jag hatar mig själv, jag skulle aldrig ha blivit född!” säger Jonas Bjärehed.

Vill ge bättre hjälp

Han och Lars-Gunnar Lundh ingår i ett samarbete kallat Nationella Självskadeprojektet, där Socialdepartementet och Sveriges kommuner och landsting satt till alla klutar för att ge bättre hjälp åt unga med självskadebeteende. Man vill samla in den kunskap som finns på området, öka medvetenheten om problemet och utveckla nya behandlingssätt.

När det gäller behandlingar provas nu en modell kallad ERGT, Emotion Regulation Group Therapy. Behandlingen pågår i fyra månader med en träff i veckan.

– Man arbetar med gruppsamtal där deltagarna får diskutera varför de velat skada sig själva. Behandlarens mål är att visa att det är en begriplig reaktion, eftersom självskadorna ju verkligen kan fungera som avledare för svåra känslor. Men behandlaren vill också visa att det finns bättre sätt att hantera känslor, säger Jonas Bjärehed.

Lära andra sätt att tackla ångest

Att hitta fram till dessa bättre sätt är nödvändigt, menar han. Om behandlingen bara stoppar självskadorna, men inte lär ungdomarna andra sätt att tackla ångest och självhat, då är det som att slå undan en stöttande krycka: läget blir om möjligt ännu sämre än förut.

Nationella Självskadeprojektet tar slut i år, men deltagarna har redan satt fingret på flera områden där arbetet måste fortsätta.

– Det handlar bland annat om att ta bättre hand om ungdomar med stora vårdbehov, att säkrare avgöra när det behövs tvångsåtgärder, och att få vården att kommunicera bättre med de anhöriga, säger Jonas Bjärehed.

Text: INGELA BJÖRCK