Vetenskap & Hälsa

Vetenskap & hälsa

”Kapslarna har blivit en del av morgonrutinen”

2020-11-06
Bilden föreställer Love, en liten pojke iklädd en svart tröja med vita ögon och tänder på magen och en keps på huvudet. Han står och tittar fascinerat på en stor dinosaurie i plast. Love undersöker de vassa tänderna.
I mottagningsrummet finns mycket spännande att undersöka. Love fastnar för dinosaurien med de vassa tänderna. Foto: Sara Liedholm

Love har varit med i PreCiSe-studien sedan han föddes och får dricka en ”shot” varje morgon som kan innehålla probiotika. Eller inte. Det får de inte veta förrän studien är avslutad. – Klart jag är nyfiken, säger hans pappa Andreas Mattsson.

Var tredje månad kommer de till studiecentret på Clinical Research Centre på sjukhusområdet i Malmö. Ett test på navelsträngsblodet vid födseln visade att Love bär på gener som ökar risken för att utveckla celiaki (glutenintolerans) och han bjöds därför in att medverka i PreCiSe-studien. Deltagarna lottas in i tre olika grupper; under de tre första åren äter en grupp glutenfri kost, den andra så kallad normalkost med tillskott av kapslar innehållande probiotika (se faktaruta), och den tredje normalkost med tillskott av en verkningslös substans, så kallad placebo. Vilken av de två sistnämnda grupperna man tillhör vet man inte. Deltagarna får små kapslar som innehåller ett pulver som blandas ut i mat eller dryck.

– Vi blandar ut pulvret i en äggkopp tillsammans med D-vitamin och vatten som han får som en ”shot” på morgonen, berättar Andreas.

Det tillhör morgonrutinen hemma. Samtidigt som kaffet kokas, laddas shoten.

– Love gillar det väldigt mycket och han tycker om att smaka på saker, så det har inte varit några problem att få honom att dricka den.

Besök och matdagbok

Andreas som är föräldraledig har tagit över ansvaret för besöken på mottagningen. Forskningssjuksköterskan Åsa Wimar har hämtat nya askar med kapslar och material för de bajsprover som ska skickas in var tredje månad. Tre dagar inför varje besök för Loves föräldrar dessutom matdagbok över allt han äter och dricker. Den ska fyllas i noggrant; hur många och hur stora potatisar har han ätit? Till sin hjälp har de mallar där de kan uppskatta storlek och mängd.

– Det är nog det jobbigaste med studien, erkänner Andreas, men tillägger att varken han eller Loves mamma fått ”skäll” för att de någon gång missat att fylla i en dag…

Medan Love tittar på leksakerna på hyllorna i mottagningsrummet ställer Åsa frågor utifrån ett formulär; Vilken sorts mjölk dricker ni hemma? Vilken slags fett steker ni i?

Love står under en mätsticka på väggen och pappa Andreas försöker för ner stickan och snabbt läsa av Loves längd under det korta ögonblick som forskningssköterskan Åsa lyckas distrahera Love så att han står still för ett litet ögonblick.
Forskningssköterskan Åsa Wimar och pappa Andreas hjälps åt att mäta lova. Foto: Sara Liedholm

Sedan lämnar de dinosaurien med de vassa tänderna för att gå in i ”Djungelrummet”. Det är dags att mäta längd och vikt.

– Han börjar bli lite för stor för vågen, säger Åsa och pekar på vågen som används för bebisar. Ni kanske ska prova golvvågen?

Love tycker inte om att stå själv på vågen, men det räcker med en millisekund för att de ska hinna läsa av resultatet. Medan Andreas busar med honom framför mätstickan på väggen får de också möjlighet att se att han minsann vuxit en centimeter sedan sist…!

Vid det här besöket ska det även lämnas salivprov. Andreas låtsas stoppa in topsen i sin egen mun och sträcker sedan fram den till Love. Love är inte den som låter sig luras i första taget, men till slut kan Åsa stoppa de två teststickorna i provrör och försluta dem. Love belönas med goda russin.

Bubblor som tröstar

När det slutligen är dags för blodprov dyker en annan forskningssjuksköterska upp. Medan hon blåser såpbubblor kan Åsa fylla de små rören med blod. Trots Emla-plåster med salva som satts i armvecken i god tid före besöket och som ska bedöva huden, så rinner tårarna nedför kinderna. Men det går fort över och Andreas kramar om, och hissar upp, Love i luften.

– Bravo, Love! utropar han och Loves uppmärksamhet återgår snart till såpbubblorna.

Efteråt stannar de kvar en stund i väntrummet/lekrummet. Medan Love leker med tågbanan berättar Andreas att beskedet om den ökade risken för celiaki var oväntat. Själv har han typ 1-diabetes sedan sjuårsåldern.

– Det hade varit mer väntat om det varit det, säger han.

”Kan man vara med så ska man”

Speciellt oroliga för att Love verkligen ska utveckla celiaki är de inte.

– Det hade såklart varit lite jobbigt, men i så fall skulle det nog kännas ännu bättre att ha varit med i den här studien. Då har vi ändå hjälpt till på något vis.

Både Andreas och Loves mamma Emmelie, som själv arbetar inom sjukvården, tycker att det känns viktigt att bidra till forskningen.

– Kan man vara med så ska man. Det kräver så lite. Tar det tjugo minuter av mitt liv att fylla i en matdagbok var tredje månad, så är jag ok med det!

Text: SARA LIEDHOLM

PROBIOTIKA

Kapslarna som barnen får i PreCiSe-studien innehåller majsstärkelse med eller utan Lactobacillus paracasei och Lactobacillus plantarum som är en slags probiotika. Probiotika är levande mikroorganismer som, när de ges i mindre mängder, ger en gynnsam hälsoeffekt.

Källa: precise.lu.se