”Jag bryr mig inte om jag får artros när jag är 35, då är jag ju ändå så gammal”
Många unga som idrottar och får en knäskada vill snabbt tillbaka till sin sport. Men kanske fler skulle fundera på att byta till en annan idrott där risken för knäskada är mindre.
Carina Thorstensson är sjukgymnast och engagerad i att förebygga och utveckla behandlingen av artros. (Se artikeln BOA – när forskning och nytta går hand i hand).
– De här unga killarna och tjejerna resonerar ofta så att det spelar ingen roll för mig om jag får artros när jag är trettiofem. Då är jag ju ändå så gammal. Det blev så uppenbart för mig att vi nog måste ha ett helt annat tänk för att förebygga artros hos unga. De kan inte identifiera sig med vad det innebär att ha artros när man är 35.
Knäskador ökar risk för artros
Carina Thorstensson berättar att ett problem är att de unga ofta går tillbaka till samma idrott efter till exempel en korsbandsskada i knäet. Då ökar risken att man får en ny skada, oavsett om man har opererats för sin skada eller inte. Får man då dessutom en meniskskada ökar risken ännu mer för att få artros om 10 till 15 år.
– Jag är ute och föreläser mycket för unga sjukgymnaststudenter, säger Carina Thorstensson. Jag försöker förmedla till dem att när de träffar unga idrottsaktiva som är knäskadade ska de försöka förmå dem att byta till en annan idrott där risken att få den typen av skada igen är mindre.
Börja förebyggande träning tidigt
– Det är viktigt att man redan i unga år börjar med kroppsmedvetandeträning. Det är ju egentligen mycket det som det handlar om. Att jag under tiden som jag gör något även tänker på hur jag gör det.
– Ungdomstränare och idrottslärare skulle behöva tänka mer på den förebyggande träningen. I de högre divisionerna är man mer medveten om detta än i de lägre divisionerna där det stora antalet aktiva är.Man är kanske mer slarvig, eller har inte kunskap om hur viktig den förebyggande träningen är. Sen tycker man det är konstigt att man får så mycket skador, men det finns ett samband.
Text: NINA NORDH
