Fysisk aktivitet och vad vi äter påverkar vår hälsa. Det är de flesta överens om men hittills har vi vetat ganska lite om de bakomliggande mekanismerna. Nu tyder ny forskning på att svaret kan hittas inte i – men på – generna, det som kallas för epigenetik. Och att vi genom yttre omständigheter, som mat och träning, kan påverka de instruktioner som skickas från generna och som påverkar hur våra celler byggs upp och mår.
Josefine Jönsson är doktorand vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet. Här berättar hon själv om sin forskning.
När vi äter mer än vad vi förbränner om dagarna leder detta till viktuppgång, vilket i sin tur kan leda till övervikt och fetma men också ett flertal så kallade välfärdssjukdomar, så som typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. Vi vet att så är fallet, men vi vet inte så mycket om de bakomliggande mekanismerna som leder till dessa åkommor. Därför undersöker vi nu vad som händer med vårt DNA – vår genetik och arvsmassa, när kroppen blir utsatt för olika typer av kost och specifika födoämnen men även fysisk aktivitet.
Samma ritning – olika funktion
DNA – vilket kan liknas vid en ritning som beskriver hur kroppen ska byggas upp, finns i identiska kopior i cellkärnan hos alla de biljoner celler som utgör vår kropp. Ändå har vi över 200 olika celltyper i kroppen som gör så väldigt olika saker, hur är detta möjligt? Hur kan cellerna i vårt öga, som möjliggör att vi kan se, byggas upp med hjälp av samma instruktioner som en hudcell? Jo, detta är bland annat tack vare epigenetik.
Epigenetik innefattar ett flertal olika mekanismer som reglerar vilka delar av DNA:t som cellerna kan läsa av och alltså styr vilka instruktioner cellen får gällande dess uppbyggnad. Epigenetik kan liknas vid en arkitekt som ritar ett stort bostadskomplex och som utgår från samma lägenhetsritning. Lägenheten måste modifieras med tanke på vem lägenheten är tänkt för. En barnfamilj vill kanske ha två badrum och flera sovrum, medan en ensamstående nöjer sig med ett badrum och ett sovrum. Omständigheterna gör att väggar flyttas, och ritningen ser plötsligt annorlunda ut – liknande sker i cellerna.
Omständigheter går att styra
Vårt DNA kan vi i dagsläget inte förändra, det är något vi ärvt av våra föräldrar och som våra barn kommer ärva från oss, däremot har vi möjligheten att förändra vår epigenetik. Det har visat sig att när kroppens omständigheter förändras, exempelvis om vi ändrar vad vi äter eller hur vi tränar, så ändras även instruktionerna på hur cellerna ska byggas upp. Vi kan vara våra egna arkitekter!
I vår forskning ställer vi oss därför följande frågor; Hur påverkar olika födoämnen och vår livsstil epigenetiken? Kan de eventuella förändringarna leda till förändringar i vår ämnesomsättning och möjligen även till sjukdomstillstånd? Finns det individer där förändringar i epigenetiken är av större vikt, där en förändring skulle innebära större skada eller nytta än hos den genomsnittliga befolkningen och i sådana fall varför?
Forskning om mammans livsstil
Vi har exempelvis undersökt om epigenetiken hos nyfödda påverkas av mammans livsstil under graviditeten. I den studien genomgick gravida kvinnor med fetma en livsstilsförändring med ökad fysisk aktivitet, där somliga även fick hjälp med att följa en hälsosam medelhavsdiet. Vi analyserade sedan navelstängsblod hos de nyfödda och hittade då epigenetiska förändringar i gener som reglerar ämnesomsättningen och fettvävsutveckling hos de nyfödda där mamman genomgått en livsstilsförändring, och att dessa barn även föddes med mer muskelmassa.
Även om vi inte kan hitta direkta orsakssamband så tyder resultaten på att fysisk aktivitet och en hälsosam diet under graviditeten hos kvinnor med fetma påverkar de nyföddas epigenetik och kroppssammansättning. Genom att utföra studier likt denna hoppas vi lära oss mer om vad som händer i våra fantastiska kroppar när vi äter och rör på oss på olika sätt. Men även förstå varför vi får välfärdssjukdomar och därmed också hur vi kan förebygga dessa och därmed bidra till en bättre allmänhälsa hos befolkningen.
Länk till den vetenskapliga artikeln publicerad i Diabetes:
Text: JOSEFINE JÖNSSON
