Diabetes behandlas i dag med inkretinhormoner för att minska risken för hjärtkärlsjukdomar och andra riskfaktorer sjukdomen kan ge upphov till. I en ny studie har forskare från Lunds universitet sett nya samband mellan hormonerna GIP och GLP-1, som utsöndras när vi äter, och åderförkalkning. Själva tror forskarna att deras fynd kan ha betydelse för framtida studier och behandling av diabetes.
När vi äter utsöndras inkretinhormonerna GIP (glucose-dependent insulinotropic peptide) och GLP-1 (glucagon-like peptide-1) från tarmen. Dessa stimulerar insulinutsöndringen i bukspottkörteln och bidrar till att blodsockret efter en måltid sjunker till normala nivåer, den så kallade inkretineffekten. Hos den som har diabetes typ-2 är inkretineffekten nedsatt, vilket leder till hämmad insulinproduktion. Därför är GIP och GLP-1 i dag terapeutiska mål för att behandla insulinnivåerna hos patienter med typ 2-diabetes.
I den aktuella studien har forskarna undersökt kopplingar mellan hormonhalterna i blodet och sett hur GIP och/eller direkt stimulering av GIP-receptorn även verkar ha negativa kardiovaskulära effekter.
– Vi såg att höga fysiologiska nivåer av GIP var kopplat till en ökad risk för tidiga tecken på åderförkalkning, medan höga fysiologiska nivåer av GLP-1 i stället kunde koppas till en minskad risk. Sambanden höll statistisk signifikans även efter att de korrigerats för kända riskfaktorer, säger Martin Magnusson, adjungerad professor vid Lunds universitet, överläkare på Skånes universitetssjukhus, och även Clinical Fellow i diabetes vid Wallenberg Centre for Molecular Medicine (WCMM) i Lund.
Forskarna använde data från den stora befolkningsstudien Malmö Kost Cancer, som involverade 3 342 deltagare med 59 procent kvinnor och en medelålder på 72 år. Tio procent av deltagarna hade diabetes.
Resultat som tyder på samband
Martin Magnussons forskargrupp ligger även bakom en studie publicerad i Diabetologia i januari 2020 som visade att höga nivåer av GIP är kopplat till en ökad risk för kardiovaskulär dödlighet och för total dödlighet.
Den aktuella studien är den första där forskarna utför mätningar på människor, och i en större population, för att undersöka sambandet mellan blodets nivåer av GIP och GLP-1 och mätningar av tidig åderförkalkning.
– Fynden i den nya studien pekar på att det kan finnas ett samband mellan förhöjda GIP-nivåer i blodet och risk för åderförkalkning. Eftersom vi hade få deltagare i studien med diabetes vet vi ännu inte hur GIP-nivåer påverkar åderförkalkningsprocessen i en renodlad diabetespopulation. Därför bör man i nuläget betrakta resultaten som hypotesgenererande, säger Amra Jujic, postdoktor vid Lunds universitet och försteförfattare till studien.
Motsatta effekter för GIP och GLP-1
Martin Magnusson menar att resultaten till viss del ligger i linje med vad tidigare randomiserade kliniska läkemedelsstudier även har visat. I behandling med GLP-1-agonister har risken för kardiovaskulär sjuklighet minskat medan studier som indirekt höjer GIP och GLP-1 på grund av läkemedelsbehandling med så kallade DPP4-hämmare inte kunnat visa sådana positiva effekter.
Forskarnas hypotes är att de positiva effekterna av GLP-1 motverkas av de eventuellt negativa effekterna av GIP, och att detta kan förklara avsaknaden av hjärt-kärlskyddande effekter för DPP4-hämmarna. Martin Magnusson betonar att kliniska randomiserande studier av DPP4-hämmare har visat att dessa läkemedel inte är förknippade med några negativa kardiovaskulära effekter, och därför är helt säkra för patienter med diabetes att ta.
Fakta/DPP4-hämmare
DPP4-hämmare är en klass av läkemedel som används vid behandling av högt blodsocker för personer med typ 2-diabetes. Läkemedel som baseras på DPP4-hämmare fungerar genom att hämma ett protein som heter dipeptidylpeptidas-4. Detta protein har flera funktioner i kroppen, och genom att hämma proteinet förbättras sockermetabolismen i kroppen vilket leder till lägre blodsockernivåer och lägre risk för framtida komplikationer. (Källa: Diabetes.nu)
– Våra fynd ska absolut inte användas som argument till att diabetespatienter ändrar sin nuvarande behandling. Eftersom många diabetespatienter sannolikt framöver kan komma att behandlas med en ny grupp läkemedel som direkt stimulerar både GLP-1 och GIP-receptorn, finns det ett stort kliniskt intresse av att få klarhet i vad som ligger bakom våra epidemiologiska fynd, säger Martin Magnusson.
– Nästa steg blir bland annat att närmare undersöka de långsiktiga kardiovaskulära effekterna av GIP och GLP-1 infusion och om en blockering av GIP-receptorn kan vara ett behandlingsalternativ. Vi vill även fortsatt studera sambanden mellan GIP-nivåerna och kardiovaskulär risk i renodlad diabetespopulation inom Andis, ett projekt där alla nya diabetiker i Skåne registreras, säger Amra Jujic.
Den vetenskapliga publikationen: Diabetes Care: “Glucose-dependent insulinotropic peptide in the high normal range is associated with increased carotid intima-media thickness”
Text: TOVE GILVAD
Artikeln är tidigare publicerad som nyhet från Lunds universitet