Visade på onödigt byte – spar både lidande och pengar

2010-12-01
 
 
 

Dropp i hand
Foto: Dreamstime

Enligt gamla riktlinjer skulle venkatetrar bytas minst en gång per dygn för att förhindra tromboflebit – en smärtsam inflammation i blodkärlen. En ny studie från Skånes universitetssjukhus i Lund visar dock att venkatetrar kan sitta i upp till tre dygn utan att orsaka problem. Patienter besparas lidande och personalen spar både tid och pengar.

Många som blir inlagda på sjukhus får dropp vilket innebär att en tunn plastslang, en så kallad perifer venkateter (PVK) förs in i en ven, oftast på ovansidan av handen eller i underarmen. Genom slangen kan man sedan tillföra patienten vätska, näring eller läkemedel.

Följde inte riktlinjer

Enligt de gamla svenska riktlinjerna från 2005 skulle venkateterna bytas inom 12–24 timmar och tunnast möjliga nål skulle användas – allt detta för att undvika tromboflebit. Det är en inflammation som kan uppstå i blodkärlet runt katetern och tillståndet kan vara mycket smärtsamt.

Under hösten 2008 hade man på en kirurgisk vårdavdelning vid Skånes universitetssjukhus i Lund börjat prova ut ett nytt vårdregister där man bland annat bokförde all information kring byten av venkatetrar.

– Vi insåg ganska snabbt att vi inte följde de nationella riktlinjerna för PVK men inte i vilken omfattning och vad det hade för konsekvenser, säger Daniella Hasselberg, leg. sjuksköterska på kirurgen i Lund.

Byte onödigt ofta

Därför föreslog Daniella Hasselberg att man skulle göra en studie på materialet. Man följde och utvärderade ett större antal patienter under en halvårsperiod och resultaten var tydliga.

– En PVK kan sitta i upp till 72 timmar utan att det ökar risken för tromboflebit. Risken ökade inte heller om vi använde nålar som var storleken större. De något grövre nålarna slammar inte igen lika ofta vilket innebär att vi inte behöver sticka patienten så ofta, förklarar Daniella Hasselberg.

Spar både tid och pengar

Resultaten visar att här finns flera vinster att göra. Patienter besparas det lidande som ett byte av venkateter kan innebära men här finns också ekonomiska vinster i form av tidsbesparing och att det förbrukas färre venkatetrar.

Under tiden som Daniella Hasselberg väntade på att hennes artikel skulle publiceras hann man ändra de nationella riktlinjerna. Från årsskiftet 2009/2010 gäller att PVK:er ska bytas inom 48–72 timmar vilket överensstämmer bättre med de riktlinjer och praxis som tillämpas utomlands. Däremot kvarstår de gamla riktlinjerna för nålstorlek.

– Det känns bra att min studie bekräftar de nya riktlinjerna.

Mer vårdforskning ska bekräfta känsla och erfarenhet

Det kan finnas flera skäl till varför man inte följde de gamla nationella riktlinjerna. Tidsbrist kan vara en anledning men vårdpersonalen kan också ha haft en känsla av att man faktiskt inte behövde byta så ofta.

Bodil Ivarsson, sjuksköterska, doktor i medicinsk vetenskap och en av medförfattarna till den aktuella studien, menar att det behövs mer klinisk forskning inom vården.

– Vi behöver få fakta bakom saker som vi både gör och anar. I Sverige saknar vi tyvärr en forskningstradition inom sjuksköterskeyrket och det saknas också pengar, säger Bodil Ivarsson.

Framtida uppföljning

Tid och pengar är avgörande men om Daniella Hasselberg fick önska fritt skulle hon gärna fortsätta med olika uppföljande studier.

– Jag skulle vilja göra en uppföljning av patienterna för att se vad som händer veckorna efter att de har blivit utskrivna. Tromboflebit kan uppstå även efter att katetern har tagits bort.

– Dessutom skulle jag vilja göra en intervjustudie med sjuksköterskor för att bättre förstå varför de i vissa fall inte följer riktlinjer, avslutar Daniella Hasselberg.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ

Artikeln är tidigare publicerad på Medicinska fakultetens hemsida vid Lunds universitet som månadens vetenskapliga artikel november 2010.