Publicerad
Kategori: Diabetes, Hjärta och blodkärl
Nyckelord:

Visa faktaruta!
blodpropp_dreamstime_feature1

Foto: Dreamstime

Vävnadsläkning är ett potentiellt nytt mål i behandlingen av hjärtkärlsjukdom hos personer med typ 2-diabetes. Det visar ny forskning från Lunds universitet.

Hjärt-kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i Sverige, och diabetes innebär ökad risk att drabbas. För en person med typ 2-diabetes är sannolikheten att drabbas av en stroke eller en hjärtinfarkt flera gånger högre jämfört med den som inte har diabetes.

Fler sårbara plack

Hjärt-kärlsjukdom orsakas vanligen av åderförkalkningsplack i blodkärlens väggar. De kan liknas vid växande sårskorpor, fyllda av fetter och celler. Placken växer, blir inflammerade och riskerar så småningom att brista, vilket kan leda till en blodpropp eftersom blodet omedelbart levrar sig när placken spricker. Personer med diabetes har fler s.k. sårbara plack som lättare brister.

– Den förhärskande teorin har i många år varit att behandla inflammationen i kärlväggen, som också har ansetts vara kraftigare hos personer med diabetes. Men de nya inflammationshämmande läkemedel som genomgått kliniska studier har inte visat den positiva effekt som man hoppats på, berättar Andreas Edsfeldt, forskare vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö på Lunds universitet samt läkare vid kranskärlskliniken på Skånes universitetssjukhus.

-Vi är i behov av nya metoder, både inom bilddiagnostik och blodmarkörer, som kan hjälpa oss att finna personer med förekomst av sårbara åderförkalkningsplack, menar Andreas Edsfeldt.

– Vi är i behov av nya metoder, både inom bilddiagnostik och blodmarkörer, som kan hjälpa oss att finna personer med förekomst av sårbara åderförkalkningsplack, menar Andreas Edsfeldt.

I studien undersöktes blod- och vävnadsprover från patienter vid Skånes universitetssjukhus, 63 med typ 2-diabetes och 131 patienter utan diabetes.

Läkningsförmågan nedsatt

– I vår studie hade personerna med typ 2-diabetes inte mer inflammation i kärlväggen än de som inte hade diabetes. Istället talar våra resultat för att själva läkningsförmågan i kärlväggen är nedsatt hos individer med diabetes. Detta skulle i praktiken kunna förklara att placken lättare brister och därmed den ökade risken för hjärt-kärlkomplikationer.

Närmare bestämt var det lägre nivåer av två stabiliserande bindvävsproteiner, kollagen och elastin, som observerades. Plack från personer med typ 2-diabetes innehöll även lägre nivåer av tillväxtfaktorer och enzym som krävs för bildandet av bindvävproteiner och ”reparationen” av kärlväggen.

Vad får den nya kunskapen för konsekvenser?

Kunskaperna kan hjälpa oss att finna nya terapeutiska mål för att ta fram mer effektiva läkemedel. Det är kanske dags att tänka om och inrikta oss på nya processer i sjukdomen, såsom sårläkningen och inte enbart fortsätta på inslagen bana med fokus på att hämma inflammation och att sänka blodfetter. Den nya kunskapen kan också utveckla diagnostiken, för att finna patienter med hög risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom.

– Vi är i behov av nya metoder, både inom bilddiagnostik och blodmarkörer, som kan hjälpa oss att finna personer med förekomst av sårbara åderförkalkningsplack, menar Andreas Edsfeldt.

Text och bild: BJÖRN MARTINSSON

Artikeln är tidigare publicerad av Lunds universitet 20 november 2014