Publicerad
Kategori: Blodet och immunförsvaret,
Nyckelord: ,

Visa faktaruta!

I Lund arbetar forskare för att med hjälp av genterapi behandla osteopetros, en ärftlig sjukdom som förstör den normala bennedbrytningssprocessen. Vägen går via blodstamceller.

Vårt skelett är inte statiskt. Benvävnad bryts kontinuerligt ned och byggs åter upp under hela livet. I den processen spelar osteoklasterna, våra bennedbrytande celler, en central roll. Ibland fungerar det inte som det ska, som till exempel vid osteoporos då skelettet blir tunt och skört på grund av ökad bennedbrytning.

11_Richter-4665_foto Per Lindstr+Âm

Johan Richter. Foto: Per Lindström

Det motsatta kan också ske; benet blir då tätare och tyngre än normalt. Detta kallas osteopetros och beror ofta på en ärftlig sjukdom där det uppstått fel i en gen som påverkar osteoklasternas produktion av saltsyra, som behövs för normal bennedbrytning.

– När det blir för mycket ben blir det mindre utrymme för benmärg och nerver. Då kan till exempel synnerven komma i kläm. Barnen som drabbas blir ofta blinda och svårt sjuka, säger Johan Richter, professor vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetsjukhus.

Använder patientens egna stamceller

Idag används stamcellstransplantation för att behandla sjukdomen, eftersom osteoklasterna härstammar från våra blodbildande stamceller. Men som alltid vid transplantationer medför det stora risker. Nu har forskarna tagit flera kliv framåt mot att använda genterapi på patientens egna blodstamceller för att behandla sjukdomen. Studier på möss har visat goda resultat. Det finns nämligen möss som drabbas av en sjukdom som i hög grad liknar den mänskliga formen. Johan Richter och hans kollegor har kunnat rätta till den gendefekt hos mössen som orsakar sjukdomen.

– Hela konceptet bygger på att vi korrigerar detta på stamcellsnivå genom att använda patientens egna stamceller, som när de genkorrigerats kan bilda fungerade osteoklaster. Tanken är att man tar ut patientens egna stamceller, till vilka man i laboratoriet för in en normalt fungerande kopia av den defekta genen, som behövs för saltsyraproduktionen. Därefter återförs cellerna till patienten, där de mognar ut till bland annat normala osteoklaster.

– Vi använder viruspartiklar som modifierats för att inte vara sjukdomsalstrande. De bär med sig en kopia av den normala genen in i patientens stamceller och den kan sedan integreras in i patientens egna kromosomer. Och när sedan cellerna delar sig, förs det nya friska genetiska materialet vidare till alla dotterceller, inklusive osteoklasterna, förklarar Johan Richter.

Flera bakslag för genterapi

Genterapi spåddes redan för 20 år sedan att bli en lösning på många genetiska sjukdomar. Men det har gått långsamt och forskarvärlden har stött på flera bakslag.

– Som vanligt när det gäller forskning är det inga lättköpta segrar. Osteopetros är en sjukdom där det är fel i endast en gen, och det är enklare att modifiera en defekt gen än flera. Därför är osteopetros en bra modellsjukdom för att utveckla genterapi.

Odlat korrigerade osteoklaster på benbitar

Jonas Richter och hans kollegor har även gjort försök där man använt stamceller från patienter med osteopetros som de genetiskt korrigerat och odlat så att de utvecklats till osteoklaster.

– När vi sedan odlat dessa korrigerade osteoklaster på små benbitar kan vi se att de börjar bryta ner ben, precis som de ska göra. Så vi vet att det fungerar i laboratoriet. Nu återstår att gå vidare till patientförsök.

Johan Richter poängterar dock att det kan komma att ta tid innan man kan vara säker på att genterapin kan användas för behandling även av patienter.

Text: TOVE SMEDS