Statistiken visar att en inaktiv person kostar samhället 2400 kr per år genom den sjuklighet som bristen på motion för med sig. Därför är FaR, Fysisk aktivitet på recept, en så god idé – men det gäller att få den att fungera på bästa möjliga sätt. En ny studie visar att det går att aktivera soffpotatisar.

Det menar sjukgymnasten Åsa Romé, som undersöker programmets kostnader och effekter i sitt avhandlingsarbete från Lunds universitet. Åsa Romés studie gäller de skånska kommunerna Sjöbo, Simrishamn, Ystad, Skurup och Tomelilla. Hon inbjöd 1000 patienter som fått recept på fysisk aktivitet att delta i studien, och 525 tackade ja.

– Det är alltid svårt att ändra människors beteenden. I det här fallet var ju merparten av de inbjudna mer eller mindre fysiskt inaktiva från början, säger hon.

Sju av tio blev mer aktiva med FaR

– Deltagarna lottades till en högdosgrupp som skulle träna tre gånger i veckan och en lågdosgrupp som skulle träna en gång i veckan. Högdosgruppen fick också lite mer råd och stöd än lågdosgruppen.

Ändå märktes efter fyra månader klara förändringar i båda grupperna: andelen inaktiva hade i högdosgruppen minskat från 76 till 29 procent, och i lågdosgruppen från 72 till 37 procent.

Trots recept och olika erbjudanden var alltså tre–fyra av tio patienter fortsatt inaktiva. Åsa Romé är ändå nöjd med resultatet, eftersom alla de som börjat motionera kan antas förbättra sin egen hälsa och förebygga sjukdomar.

Inaktiviteten stor kostnad för samhället

Eftersom ohälsa orsakad av fysisk inaktivitet beräknas kosta omkring sex miljarder kronor om året innebär motionen också en vinst för samhället. Nu återstår frågan om hur länge de f.d. soffpotatisarnas nya, goda vanor håller i sig. Det ska Åsa Romé studera genom uppföljningar efter ett och fyra år. Hon ska också se vad som kan göras för att minska individernas egna kostnader för motion. Även om t.ex. jympakort ibland är subventionerade, så står motionärerna för uppemot fyra femtedelar av träningens totalkostnad när tid och resor räknas in.

– Ett sätt att minska individens kostnad är att göra det möjligt att motionera på arbetstid. Ett annat sätt är att öka tillgängligheten, så att de som bor längre från olika aktiviteter inte behöver åka så långt för att träna, menar Åsa Romé.

INGELA BJÖRCK

Artikeln har tidigare varit publicerad i Nyhetsbrev för massmedia från universitetssjukhusen i Skåne och medicinska fakulteten vid Lunds universitet, nr 7/2009.