Parkinsons sjukdom är en svår hjärnsjukdom som orsakas av att en viss typ av hjärncell dör vilket leder till skakningar, stelhet samt gång- och balanssvårigheter. Lindrande mediciner som utvecklades på 1960-talet är fortfarande dagens standardbehandling. Dessa mediciner kan ge svåra biverkningar över tid och botar inte sjukdomen. En bättre behandling för sjukdomen kan uppnås genom att ersätta de döda hjärncellerna med friska och nya celler odlade i labbet. Dessa celler går in och ”vikarierar för de celler som påverkats av sjukdomen” – men än så länge återstår en del arbete.

Fredrik Nilsson är doktorand vid Lunds universitet i gruppen ”Utvecklings- och regenerativ neurobiologi”. Här skriver han själv om sin forskning.

Tänk dig en vardag där enkla sysslor som att knyta skosnören, äta och gå till affären är inte bara tidskrävande och mödosamt, utan ibland nästintill omöjligt. Detta är problem som personer med Parkinsons sjukdom kan leva med varje dag. Parkinsons sjukdom är bland de vanligaste hjärnsjukdomarna och drabbar ungefär en av hundra personer över 60 år. Orsaken till symptomen är att en viss sorts hjärnceller som är ansvariga för att reglera hur hjärnan styr rörelser dör. Dessa celler kallas dopamin-celler för de använder ämnet dopamin för att skicka signaler. När dessa dör rubbas de signaler som kontrollerar hur vi rör oss. Konsekvenserna är att man blir skakig, stel och får gång- och balanssvårigheter.

Den vanligaste behandling är att personen får dopaminhöjande läkemedel för att ersätta bristen som uppstår i hjärnan när cellerna dör. Även om detta fungerar bra till en början så avtar effekten, det blir svårt att hitta en jämn dos och ger biverkningar så småningom. Genom att transplantera dopaminceller odlade i ett labb kan man återfå balansen i signalnätverket och på så vis märker man inte av symptomen i samma utsträckning.

Hur odlar man då dessa celler?

När man odlar hjärnceller i labbet utgår man oftast från en celltyp som kallas stamcell. Stamceller har den fantastiska egenskapen att de kan omvandlas till vilken sorts cell som helst i kroppen. Exakt vilken sorts cell en stamcell förvandlas till beror på vilka signaler den får. Tack vare framsteg i forskning vet vi idag vilka signaler som krävs för att en stamcell ska bli en hjärncell. Stamceller kan dessutom dela på sig obegränsat, vilket gör att vi kan i teorin odla fram en oändlig mängd hjärnceller i labbet.

Att transplantera celler är inget nytt

Redan på 1980-talet i Lund gjordes de första celltransplantationerna på patienter med Parkinsons sjukdom. Eftersom tekniken för att odla hjärnceller i labbet ännu inte var etablerad använde man sig av dopaminceller som kom från aborterade foster. Ungefär en tredjedel av patienterna fick mycket god effekt av sina transplantat och det har visats att dessa celler kan överleva i en patients hjärna i upp till 24 år efter transplantation. Trots detta visade sig denna metod inte hållbar eftersom det var svårt att få tag på tillräckligt med celler. Dessutom skiljde sig cellerna åt i kvalité och ålder från gång till gång vilket försvårade standardiseringen. Utöver detta hamnade proceduren i etiska blåsväder i vissa länder då man var tvungen att förlita sig på aborter för att kunna behandla patienter. Man insåg då att man behövde ett startmaterial som kan ge en obegränsad mängd hjärnceller på ett kontrollerat och effektivt sätt, och fältet vände sig snart till stamcellsodling.

En ljusare framtid för personer med Parkinsons sjukdom

Idag har forskningen kommit en lång bit på vägen och grupper världen över har börjat eller håller på att börja sina kliniska försök. I Lund har metoden utvecklats under en tioårsperiod, celler är nu framtagna och ligger på vänt i frysen och de första försöken på patienter är planerade för 2021. Skulle försöken visa sig lyckosamma kommer de att utökas i hopp om att inom en snar framtid bli standardbehandlingen för Parkinsons sjukdom.

Text: FREDRIK NILSSON