Vetenskap & Hälsa

Vetenskap & hälsa

Långt och friskt liv ända till slutet

2023-06-16
iStock/Rawpixel

Alla vill vi väl leva länge, men vara friska ända till slutet. Men är det ens möjligt att bli riktigt gammal utan att bli sjuk? Olle Melander planerar själv att bli 85 år. Och han har gjort en del livsstilsförändringar för att kunna nå sitt mål.

Olle Melander är professor i internmedicin och överläkare vid Skånes universitetssjukhus. Han har nyligen själv gjort en hälsoresa och det är hans egen forskning som har motiverat honom lite extra att förändra livet. Sedan några år tillbaka äter han enligt 80-procentsprincipen och har även ökat andelen motion.

Olle Melander. Foto: Åsa Hansdotter

– Det finns många sätt att gå ner i vikt, men att äta långsamt och sluta äta när man är 80 procent  mätt är något som bevisat kan förlänga livet.

Sedan 1700-talet har medellivslängden i Sverige ökat från 40 år till 84,7 år för kvinnor och 81,3 år för män. Prognosen är att medellivslängden fortsätter att öka.

– Vi har blivit bättre på att förebygga hjärt-kärlsjukdomar och bekämpa infektioner, men samtidigt som vi blir äldre ökar åldersrelaterade folksjukdomar som diabetes, demens och i viss mån cancer. Och hjärt-kärlsjukdomarna kommer fast senare, säger Olle Melander.

Fördröjt åldrande

Om vi kan bromsa åldrandets takt innebär det att risken för dessa sjukdomar minskar. Hittills har forskningen varit inriktad på att förebygga och behandla sjukdomar, men nu har fokus flyttats till att kunna fördröja åldrandet. Detta var också en av diskussionspunkterna på en vetenskaplig konferens i maj om åldrandets gåta där Olle Melander medverkade. Konferensen ägde rum på Okinawa i Japan. Okinawa tillhör en av världens fyra blå zoner där det finns ovanligt många 100-åringar.

– Gemensamma nämnare för områden där folk lever längre är att man bland annat har ett måttligt intag av kalorier och alkohol samt är fysiskt aktiva. Studier har också visat att man kan få möss att leva längre genom att begränsa deras kaloriintag. En sänkning av kalorier med runt 20 procent, leder till betydligt längre liv och frånvaro av sjukdomar.

Genetisk dödsfälla

På stenåldern var det en överlevnads­mekanism att kunna lagra fett och energi, men idag leder samma sak till fetma, fett­lever och hjärt-kärlsjukdomar. Det som tidigare gynnade vår överlevnad är idag en genetisk dödsfälla. Boven heter neurotensin och är ett hormon där höga nivåer för­kortar livet genom till exempel åderförkalkning och diabetes. Hormonet bidrar dels till att kroppen tar upp fettkalorier extra effektivt och dels till att lagra dem i lever och blodkärlsväggar. Runt 25 procent av Sveriges befolkning har en förhöjning av detta hormon.

– Genom ett enkelt blodprov kan man ta reda på var man ligger, vilket kan ge en indikation för risken att utveckla hjärt-kärlsjukdomar. Det positiva är att det går att påverka halten av neurotensin genom att ändra sina levnadsvanor. Just nu gör vi en studie där vi med hjälp av läkemedel blockerar tarmens produktion och utsöndring av hormonet.

Läkemedel mot åldrande

Just läkemedel diskuterades även under konferensen i Okinawa som nästa lovande fält för att kunna bromsa åldrandet. När våra celler blir gamla upphör celldelningen och de dör. Men vissa celler blir som zombier och är varken levande eller döda. De kallas senescenta celler och de driver åldrandet genom att utsöndra inflammatoriska substanser i kroppen. I USA försöker forskare nu utveckla speciella läkemedel som ska ta kål på dessa zombieceller.

– Ytterligare en inte försumbar aspekt av åldrandet, är den stora frågan om hur vi ska få gjort det som vi redan vet gör nytta. Diabetes typ 2 är till exempel en sjukdom som vi sedan 70-talet vet går att förebygga med rätt livsstil. Ändå ökar vårt BMI och fler och fler insjuknar i sjukdomen. Det är inte Nobelprisforskning, men i min värld är detta något som vi behöver forska vidare om, efter­som det i slutänden förlänger patientens liv, avslutar Olle Melander.

Länk till Olle Melanders forskning i Lunds universitets forskningsportal

Text: ÅSA HANSDOTTER

Artikeln är tidigare publicerad i Lunds universitets personaltidning LUM nr 3/2023