I en tumör växer och förökar sig cancercellerna på ett okontrollerat sätt. Men cancercellerna behöver också hjälp av andra, normala celler för att tumören ska kunna utvecklas. Det är detta nätverk av ”hjälparceller” som Kristian Pietras inriktat sig på.
Kristian Pietras är professor i cancerforskning och ses som en av Medicinska fakultetens unga stjärnor. Han fick bland annat förrförra året ett av de anslag från European Research Council som ger både pengar och prestige inom forskarvärlden. Han har också fått stora anslag från Vetenskapsrådet och Cancerfonden.
– Ja, det går bra för oss, och det är roligt. Det är visserligen ett tålamodsprövande yrke att vara forskare – allt tar så mycket tid… Men i dagens hårda konkurrens är man lycklig om man kan få pengar nog för en välfungerande verksamhet, säger han.
Bygga upp en verksamhet från grunden
Kristian Pietras har varit postdoc vid University of California och sedan anställd vid Karolinska Institutet, KI. Det väckte viss uppmärksamhet när han för två år sedan valde att lämna KI för Lund. Ett märkligt drag, tyckte många av hans stockholmskollegor.
Kristian Pietras huvudsakliga skäl till flytten var inte att han ville bli utnämnd till professor (även om professuren blev den första fasta tjänsten under hans 38-åriga liv). Det var inte heller chansen att få återkomma till sina rötter (även om han faktiskt nu bor strax utanför sin barndoms Höllviken). Det var i stället möjligheten att bygga upp en helt ny verksamhet i forskningsbyn Medicon Village.
– Och det har blivit just så bra som jag hoppades på. Vi flyttade in här i tomma lokaler för bara ett år sen, och fick bygga upp allt från grunden från avfallsrutiner till placeringen av våra instrument. Det fungerar fint nu, och samarbetet med forskargrupper och företag i närheten har varit värdefullt, säger han.
Patientnära forskning
Avdelningen som Kristian Pietras tillhör, Translationell cancerforskning, omfattar runt 60 personer i olika forskargrupper. I närheten på Medicon Village sitter också bl.a. det strategiska forskningscentret Create Health på Institutionen för immunteknologi, och cancergenetikerna från Avdelningen för onkologi.
– Vi kan få tillgång till patientprover från onkologerna om vi behöver titta på biomarkörer och olika celltyper i en tumör. Vi har också kunnat hjälpa andra forskare som velat veta t.ex. hur ett visst protein påverkar en tumör. Och så samarbetar vi med ett företag, Spago, som tar fram bättre kontrastmedel för MR-bilder av cancertumörer, berättar Kristian Pietras.
Tumörcellernas omgivning påverkar
Hans egen forskning handlar om tumörcellernas samarbeten med andra, normala celler som hjälper tumören på traven. Blodkärl är ett exempel: utan blodkärl kan en tumör inte bli större än en ärta. Tumören måste därför få blodkärlceller från omgivningen att växa in i tumörmassan och ge den syre och näring.
Även bindväv är nödvändig för en tumör. Bindvävsceller ger stadga, men har också andra viktiga funktioner. Kristian Pietras och hans medarbetare har t.o.m. visat att en viss typ av bindvävsceller kan styra utvecklingen av en bröstcancer så att den blir mer elakartad.
Måltavla för nya läkemedel
Det fyndet innebär att man hittat vad forskarna kallar en ”måltavla för nya läkemedel”. Om det med något medel går att störa de signaler hos bindväven som gör en tumör mer elakartad, så borde resultatet ju bli en mindre farlig tumör och en tillfrisknad patient.
Forskningen om bindvävens roll i en tumör var ren grundforskning, men har alltså fått möjliga tillämpningar. Det gör Kristian Pietras extra nöjd.
– Det finns ett stort intresse hos anslagsgivarna och staten för praktiskt användbara resultat. Att få anslag till grundforskning är oftast mycket svårare än att få anslag till tillämpad forskning. Men här har vi ett exempel på grundforskning som inte hade några tillämpningar alls i sikte, och som ändå visat sig kunna leda till en behandling av cancer, säger han.
Diagnostik för att hitta bästa behandlingen
Ett tredje område som forskargruppen arbetar med är biomarkörer, ämnen i en patients celler som kan hjälpa läkarna att välja den bästa behandlingen i varje enskilt fall. Eftersom det finns mängder av undergrupper inom varje cancerform – bara bröstcancer anses ha minst fem olika undergrupper – har sjukvården ett stort behov av sådana verktyg.
Med sig från Stockholm hade Kristian Pietras tre doktorander. Nu har gruppen växt till fyra doktorander, fem post docs och en tekniker. Tyvärr växer dock antalet timmar i en arbetsvecka inte i samma takt, och de kommittéer, nämnder och liknande en professor väntas ingå i tar mycket tid.
– Därför kan min egen forskargrupp ibland hamna i skymundan, eftersom dess medlemmar är så självgående. Och om man inte aktar sig går arbetet också ut över familjen. Men jag försöker ju akta mig, och se till att jag kommer hem till middag varje dag, säger Kristian Pietras. Med ett tredje barn som bara är några månader gammalt har han fullt upp både i yrkeslivet och hemlivet.
Text: Ingela Björck
Artikeln är tidigare publicerad i LUM nr 6, 2014, Lunds universitets magasin