En miljon svenskar har artros, och det blir allt fler som drabbas av denna ledsjukdom som kan ge både smärta och rörelsebegränsningar. Men vad kan man göra? Och vad säger den senaste forskningen?
Artrosexperterna Martin Englund, professor och läkare, och Andrea Dell’isola, docent och fysioterapeut, berättar och svarar på flera tittarfrågor i en livesändning som nyligen ägde rum.
Ur innehållet:
Artros beror inte på mekanisk ”förslitning” i ordets traditionella mening utan på biokemiska förändringar i form av en obalans mellan uppbyggande och nedbyggande molekylära processer i leden. Dessa processer kan i sin tur ofta ha samband med både över- och underbelastning av leden.
Fem riskfaktorer: Risken för artros ökar med stigande ålder. För viss artros, framför allt i händer och höft, spelar gener in. Kvinnor löper större risk – varför vet man inte riktigt. Den största riskfaktorn är övervikt. Här spelar inte bara en tyngande kroppsmassa in, utan också fettvävnaden i sig bedöms ha en negativ påverkan på inflammation och smärta. Skador, t ex från idrott, ökar risken för att senare få artros i framförallt knän.
Särskilda övningar inte prio: Många artrospatienter får vissa övningar ordinerade av sin fysioterapeut. Studier kan inte visa att vissa rörelser är bättre än andra. Forskarnas budskap är att det viktigaste är att röra på sig utifrån sina förutsättningar, hur det går till är mindre relevant. Så utgå från vad du själv gillar och har förmåga till (gärna med stabila och stötdämpande skor). Då ökar också chansen till att motionen blir av.
Var inte alltför rädd för smärta. Man måste inte vila när man har ont i leden. Tvärtom är det värre för leden att vila, liksom muskler blir leden svagare om den inte används på lång tid. Men smärta som en följd av träning ska går över efter 24 timmar.
Glöm röntgenbilderna! Många artrospatienter önskar bli röntgade för att få svar på hur drabbad den egna leden är. Men enligt Martin Englund är röntgenbilden bara intressant för läkaren som vill utesluta andra sjukdomar och bedöma förutsättningar för eventuell operation med protes. För patienten finns risk för feltolkning – en led kan vara kraftigt påverkad på röntgen men med ringa symptom och vice versa. Det som spelar roll är hur du mår!
Läkemedel om 10-15 år. Idag finns ingen medicin som bromsar eller läker sjukdomsförloppet. Men mycket forskning pågår och om tio till 15 år kanske finns en första variant som kan bromsa förloppet. Vissa är inriktade mot att förhindra nedbrytning av brosk, medan andra försöker återuppbygga brosket. Men det kommer sannolikt inte finnas en mirakelmedicin som fungerar för alla typer av artros.
Placebo-effekten spelar stor roll för effekten symptomlindrande behandlingar. Så mycket som 75 procent tillskrivs ”sockerpillseffekten” och de naturliga svängningar i symptom som finns eftersom personer tenderar att söka vård när man är en i en dålig fas. Att placeboeffekten är så stor kan förstås utifrån att smärta är en komplex process och till stor del beror på psykosociala processer. Sammantaget finns ett stort behov att ta fram nya mer effektiva läkemedel eller andra typer av behandlingar.
Stamceller och blodplättar är exempel på två dyra behandlingar på modet som säljs av privata kliniker, exempelvis injiceras stamceller mot lokal broskdefekt. Idag kan vetenskapen inte visa någon evidens utöver placebo-effekten efter behandling med stamceller respektive blodplättar mot artros. Dessa är därför ingen rekommenderad behandling av Socialstyrelsen. Bättre studier behövs.
Undvik kortison. Kortisonsprutor kan visserligen snabbt dämpa inflammationen i en led, men bör tas endast i undantagsfall då förväntad effekt är relativ kortvarig och det även kan förekomma negativa effekter.
Artrospatienter vs reumatiker. Eftersom det kommit allt bättre mediciner mot ledgångsreumatism (en annan ledsjukdom som är förenad med kraftig inflammation) mår denna patientgrupp numera genomsnittligt ofta bättre än artrospatienterna. Tidigare var förhållandet det omvända. Det illustrerar det stora behovet av att ta fram bättre behandlingar för artrospatienter, enligt forskarna.
Måste inte bli sämre. Det är ingen naturlag att patienter gradvis blir sämre. Vissa har lätta symptom hela livet. Andra blir till och med bättre tack vare livsstilsförändringar, medan andra blir snabbt sämre. Sjukdomsförloppet ser helt enkelt olika ut.
Också dinosaurierna hade artros. Sjukdomen är med andra ord urgammal. Att den blir allt vanligare beror på, utöver ökad levnadsålder, ökad kroppsvikt och avsaknad av botande behandling.
Filmen är producerad av Lunds universitet där den också är tidigare publicerad