Vetenskap & Hälsa

Borderline – en omtalad diagnos

2010-11-02

Få diagnoser är så omdiskuterade som borderline eller emotionell instabil personlighetsstörning. De som drabbas är personer som verkligen tänjer på gränserna, både sina egna och gränserna för var de hör hemma i sjukdomspanoramat. Psykos, bipolär eller ADHD?  

– Troligen utgör de en egen grupp, säger Sofie Westling, ST-läkare i psykiatri vid Skånes universitetssjukhus i Lund.

Definitionen – eller diagnosen – är viktig. Den avgör hur Anna, 19 år, ska behandlas för sitt självskadebeteende och hur Peter, 45, ska behandlas för sina självmordstankar.

– Läkemedel har inte lika stor betydelse för ”Anna” som har en emotionell instabil personlighetsstörning. För hennes del kan dialektisk beteendeterapi, DBT, vara till god hjälp.

För ”Peter”, som har en bipolär sjukdom, är mediciner däremot av avgörande betydelse, säger Sofie Westling.

Både Peter och Anna har gjort försök att ta sina liv, men för Annas del finns inte dessa tankar kvar när hon nått Peters ålder. Anna är i högre grad styrd av impulser som hon inte kan konkontrollera. När hennes pojkvän gör slut börjar hon på nytt att skära sig själv.

– Därför kan DBT fungera för ”Anna”.

Medveten närvaro i nuet

Genom att lära sig känna igen den händelsekedja som till slut utlöser knivskärningen eller självmordsförsöket kan hon tidigt byta strategi och handla annorlunda.

Liksom för Peter, vars pappa var manodepressiv, finns psykisk ohälsa i Annas familj. Hennes mor var ofta deprimerad och emellanåt inlagd på psykiatrisk klinik.

Fram till föräldrarnas skilsmässa mår hon bra. I femte klass börjar hon skära sig. Några år senare gör hon ett första försök att ta sitt liv.

– Till skillnad från ”Peter” reagerar ”Anna” oerhört starkt på enskilda yttre händelser i sin omvärld.

Därför svänger hennes känslor kraftigt och många tycker att hon överreagerar, förklarar Sofie Westling.

Så småningom läggs Anna in på vuxenpsykiatrin, gör fler självmordsförsök och får sju olika sorters mediciner.

– Personer med borderline kan vara mycket starkt medicinerade. Men ofta märks medicinernas biverkningar mer än symtomlindringen, och egentligen är läkemedlen mest ett uttryck för patientens och läkarnas hjälplöshet, säger Sofie.

Borderline - en omtalad diagnos
Foto: Scanpix

När Anna skrivs in i klinikens team för dialektisk beteendeterapi och får en egen terapeut får hon i stället börja träna på att inte alltid reagera så starkt på sina känslor.

Hennes prognos är bättre än Peters.

– 30-årsuppföljningar av borderline visar att många har inga eller få symtom efter 40 års ålder. Även många som har ADHD fungerar bättre då.

Detta gäller inte personer med psykotiska eller bipolära sjukdomar. Nu väntar nya sätt att sätta diagnos på psykiska funktionshinder.

Se det friska

I dag används en symtomskala med nio kännetecken för att ringa in emotionell instabil personlighetsstörning (se faktarutan intill). När diagnossystemet förnyas kommer diagnostiken för personlighetsstörningar sannolikt att förändras.

Sofie Westling
Sofie Westling. Foto: Roger Lundholm

I stället för att klumpa ihop symtomen till en diagnos undersöker psykiatern symtomen var för sig och graderar om patienten har symtomet i låg, medel eller hög grad. Därmed kan psykiatern välja att lägga tonvikten på de specifika symtom som utgör det stora problemet för patienten.

– I ”Annas” fall är hon kanske välfungerande i fyra av nio typiska symtom. Det är ju en styrka! Genom att se det friska kan hon därför satsa hårdare på de återstående fem, säger Sofie Westling.

De nya diagnoskriterierna ska börja gälla 2012. Men när det gäller borderline tycker hon att man kan börja redan nu.

– Det här är en av de diagnoser som visar de tydligaste bristerna.

Text: PER LÄNGBY