Vetenskap & Hälsa

Är man gammal på jobbet vid 48?

2018-01-09

I vilken ålder räknas man som äldre på jobbet? Är man gammal när man är 48 år? Och vad är det som gör att vissa aldrig verkar vilja gå i pension, medan andra inte skulle drömma om att jobba kvar efter 65 år?
Kerstin Nilssons forskning handlar om vad som gör att vi mår bra på arbetet och vilka faktorer som påverkar hur länge vi vill eller kan arbeta kvar på vår arbetsplats.

– Men de flesta är egentligen inte ute efter att få pension utan att uppleva passion. Vi vill ingå i en gemenskap och göra något meningsfullt och roligt. Kan vi få till detta på arbetsplatsen så vill troligen många självmant bli kvar utan att man behöver tvinga folk att arbeta vidare, säger Kerstin Nilsson. Foto: Colourbox

Att gå i pension är ett väldigt stort beslut i livet. Det innebär att gå från en social ålder till en annan – från att vara en del av arbetskraften till att stå utanför. För många är det omtumlande och det finns en mängd orsaker som påverkar tidpunkten för när vi tycker att det är dags.

Kerstin Nilsson forskar om vilka faktorer som påverkar hur länge vi vill eller kan arbeta kvar på vår arbetsplats. Foto: Kennet Ruona

Kerstin Nilsson är forskare på avdelningen för arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet. Hon pratar om fyra typer av åldrande som vi måste förhålla oss till: Det biologiska åldrandet handlar om vi fysiskt och mentalt orkar fortsätta arbeta. Det kronologiska åldrandet är kopplat till ekonomin – när har jag råd att pensionera mig? Det tredje övervägandet är knutet till det sociala åldrandet där ledarskap, attityder och socialt stöd på arbetsplatsen spelar in. Den egna familjesituationen påverkar – om ens partner till exempel har gått i pension är det vanligare att gå tidigare. Det fjärde övervägandet handlar om det mentala åldrandet som är kopplat till kompetens och möjlighet till utveckling

– Är mina arbetsuppgifter mer spännande och ger mig bättre möjlighet till stimulans än det jag kan göra som pensionär? säger Kerstin Nilsson, och menar att det kan vara avgörande.

Vanligt med åldersdiskriminering

För att Sveriges pensionssystem ska fungera så behöver vi jobba två tredjedelar av vårt liv. Men vi lever allt längre och antalet hundraåringar är fler än någonsin förr. Idag är medellivslängden 84 år för kvinnor och 80 år för män i Sverige. Därför finns det ett förslag om att höja pensionsåldern till 69 år. I Kerstin Nilssons studie från 2017 med nästan 12.000 svarande, framkom att 43 procent kan jobba efter 65 år men bara 22 procent vill. Det krävs en rad förändringar för att fler ska både vilja och kunna arbeta upp i hög ålder.

– Ålder är den vanligaste diskrimineringsgrunden och många företag är väldigt neofila – det vill säga det är ofta det unga som är attraktivt och man värdesätter inte den erfarenhet som kommer med ett långt arbetsliv.

Hennes forskning visar att på många arbetsplatser är synen på äldre ganska negativ – de anses ha sämre utbildning, vara obenägna till förändringar och arbeta långsammare. De får även mindre kompetensutveckling än sina yngre kollegor.

– Men det finns också organisationer där man värderar äldres erfarenhet och special-kompetens och anser att de är tryggare, mer noggranna och att de inte flyttar på sig lika mycket som yngre kollegor.

När blir man ”äldre på jobbet”?

Men i vilken ålder räknas man som äldre på jobbet? En engelsk studie bland chefer visar att de tycker att gränsen för äldre medarbetare går vid 48 år för kvinnor och 51 år för män. I en motsvarande studie som Kerstin Nilsson gjort bland svenska chefer, är resultatet 59 år för kvinnor och ett halvt år äldre för män.

För att vi ska kunna få ett hållbart arbetsliv behöver vi tar in åldersperspektivet i det systematiska arbetsmiljöarbetet, menar Kerstin Nilsson. Vi behöver titta på stress, minskad fysisk belastning och flexiblare arbetstider. Att man får rutiner för att använda ergonomiska hjälpmedel och på så sätt kan förhindra senare förslitningsskador, samt att praktisera jobbrotation är också åtgärder som kan innebära att man kan fortsätta arbeta längre. Kerstin Nilsson föreslår även att vi inför ett flexibelt pensionssystem, som är anpassat efter vad vi jobbar med.

– Men de flesta är egentligen inte ute efter att få pension utan att uppleva passion. Vi vill ingå i en gemenskap och göra något meningsfullt och roligt. Kan vi få till detta på arbetsplatsen så vill troligen många självmant bli kvar utan att man behöver tvinga folk att arbeta vidare, säger Kerstin Nilsson.

Text: ÅSA HANSDOTTER

Artikeln är tidigare publicerad i LUM nr 7_2017