Textversion

Så påverkar socker vår hälsa. Podd 25-04-11

Att det inte är så bra att stoppa i sig för mycket socker har nog de flesta av oss på känn. Men samtidigt så är vi riktiga gottegrisar.

I Sverige konsumerar vi i snitt 15 kilo godis per år och person. Det är faktiskt mer än ett kvarts kilo i veckan.

Och det är inte det enda. Tillsatt socker finns faktiskt i många andra livsmedel, förutom de mest uppenbara socker bomberna som läsk, kakor eller glass.

Men varför är socker så dåligt för hälsan? Är det bättre att använda honung än vitt socker? Är fruktsocker nyttigare eller är det tvärtom farligare är något som cirkulerat i vissa medier.

I dagens podd ska vi försöka besvara dessa och många andra frågor. Vi ska också ta en titt på vad forskningen säger om socker.

Min gäst i studion är Emily Sonestedt forskare i nutritionsepidemiologi vid Lund Universitet där hon i sin forskning fokuserar på att studera vilken roll kolhydratkvalitet och sockerkonsumtion har för vår hälsa.

Eva Bartonek: Så jag säger välkommen hit Emily!

Emily Sonestedt: Tack så mycket.

Eva Bartonek: 2023 kom nya nordiska näringsrekommendationer och enligt dem så bör mindre än tio procent av vår energi från mat och dryck komma från tillsatt socker. Helst betydligt mindre.

Så man kan ana att de här 15 kilo godis per år ligger en liten bit över de här rekommendationerna. Men kan man räkna på det som privatperson? Hur ska man veta hur mycket man faktiskt kan stoppa i sig? Eller har du någon jämförelse – vad motsvara de här tio procenten?

Emily Sonestedt: Det är ju ganska svårt att veta hur mycket tillsatt socker man får i sig. Man skulle egentligen behöva använda ett program där man ligger in allt vad man äter i några dagar. Då kan man se hur mycket tillsatt socker man får i sig. Men det är jättesvårt, så man kanske kan fokusera på de här stora källorna som läsk och godis och kakor och glass.

Om man tänker på en 50 centiliters läskflaska så är det 50 gram socker. Och det är, för en kvinna, hela dagsransonen av socker, tio energiprocent.

Och godis, det är väl ungefär 75 gram per 100 gram. Eller 70 till 75 gram, det beror på vilket godis. Så det är ju inte en jättestor påse med godis per dag.

Sen finns det socker i många andra livsmedel. Det finns sötade yoghurt och flingorna. Så att vi får i oss några gram här och några gram där. Så det är svårt att veta hur mycket, men baserat på de här stora källorna.

Eva Bartonek: Så det bästa rådet är väl rentav att skippa de här uppenbara sockerbomberna och sedan försöka äta så nyttigt som möjligt?

Emily Sonestedt: Precis. Och sen kan man tänka på en vecka. Ja men det är helt okej att ha en läsk eller ta sitt lördagsgodis på helgen. Man kan tänka att veckorna kanske är hyfsat okej.

Eva Bartonek: Jag tänkte att vi ska backa lite här och reda ut begreppen och förklara. Vad är socker? Hur förhåller det sig till kolhydrater, för kolhydrater behöver vi? Kan du förklara det?

Emily Sonestedt: Ja, man pratar om sockerarter, så det är en typ av kolhydrater. Så kolhydrater är också stärkelse. Vi hittar det i potatis och pasta. Men också fiber, det är det som vi inte kan bryta ner. Det är också kolhydrater men de är enorma molekyler.

Så de här sockerarterna, är egentligen mono- eller disackarider. Så det är två enheter av molekylerna. Så det är sockerarter.

Sen om vi pratar om socker. Man kanske då tänker mest på det vita sockret. Så det är en typ av de här disackariderna, sackaros är det som är det vita sockret.

Eva Bartonek: Och det består av två olika sockermolekyler då?

Emily Sonestedt: Precis. Och sackaros består av fruktos och glukos.

Eva Bartonek: Men du nämnde potatis och pasta och stärkelse. För vi behöver ju kolhydrater för att få energi. Och då är det de här kolhydraterna som kanske inte är de här mono- och disackariderna, utan längre kedjor då som stärkelse och som vi äter och då bryts det ner till glukos, eller?

Emily Sonestedt: Ja.

Eva Bartonek: Och det behöver vår hjärna då?

Emily Sonestedt: Det ju det bästa bränslet för hjärnan. Det är glukos. Men jag kan säga så att vi behöver ju inte kolhydrater. I egentlig mening så klarar vi oss utan. Vi kan klara oss på bara fett och proteiner för att vi kan bryta ner proteinerna till glukos. Och man kan bilda ketonkroppar från fett. Men jag skulle säga att det är ju bra att få i sig energi från kolhydrater.

Men som du säger, för att fokusera på de här bra kolhydraterna. Man pratar om kolhydratkvalitet.

Eva Bartonek: Ja vad är det?

Emily Sonestedt: Då tänker man att vi ska få i oss kolhydrater från bra mat. Då pratar vi om fullkorn som ett bra exempel. Och vi har mycket grönskar och frukt. Där har vi mycket sockerarter, men det är också väldigt mycket vitaminer, mineraler och fiber. Och baljväxter… så det finns mycket mat som är kolhydratrikt, men också bra i sig. För det är bra kolhydratkvalitet.

Eva Bartonek: Varför är fullkorn bättre, än inte fullkorn?

Emily Sonestedt: Fullkorn är ju liksom hela spannmålskärnan. Det kan ju vara råg, havre och vete. Så grahamsmjöl är ju liksom fullkornet. Det gör ingenting att det är nermalt. Utan det är just att det är alla beståndsdelar. Att man får med sig hela, även grodden och kliet och så.

Så vi har väldigt mycket näringsämnen däri och det gör att det är mer…

Eva Bartonek: Ja då får man liksom fibrer på köpet och det är bra för tarmarna och så där, eller?

Emily Sonestedt: Ja, precis. Så att fibrerna, men även fullkorn i sig, det är inte bara fibrer utan det är något speciellt med fullkornet.

Eva Bartonek: Ja, en massa nyttigheter, förpackat. Men sen pratar man om snabba och långsamma kolhydrater. Glykemiskt index och så där. Vad är det?

Emily Sonestedt: Jo, de här kolhydraterna. Man kan ju prata om glykemiska kolhydrater och icke glykemiska. Det är liksom kostfibrerna. Så kostfibrerna kan inte vi bryta ner i våra enzymer.

Men om vi tittar på de här glykemiska kolhydraterna som är både sockerarter och stärkelse. De kan ha olika glykemiskt index. Då har man mätt hur mycket blodsockret påverkas efter att man har ätit 50 gram standardiserat av ett livsmedel. Så kan man få ett värde. Då har man glukos som 100. Det är referensen och så ser man jämförelsen med glukos.

Eva Bartonek: Var finns de snabba kolhydraterna? De som bryts ner snabbast? I vilka livsmedel finns de?

Emily Sonestedt: Man kan komma ganska långt genom att titta på hur det är. Är det en fysisk barriär? Alltså man tänker att våra enzymer måste komma in och bryta ner stärkelsen. Så är det i ett korn så tar det lång tid att bryta ner stärkelsen som är däri och då får det ett lägre glykemiskt index.

Eva Bartonek: Och det är bra för då pytsas det ut lite långsamt så att man har en jämn blodsockernivå? Handlar det om det?

Emily Sonestedt: Ja fast kanske inte mest det. Men precis, att det blir jämnare. Men sen så för gemene man så kanske inte det är det allra viktigaste i kolhydratkvaliteten. Utan det viktigaste är mer att fokusera på fibrer och fullkorn och kanske att sockermängden inte ska vara så mycket.

Eva Bartonek: Men om jag tänker på mig själv. Om jag äter linssoppa så kan jag hålla mig mätt på det hela eftermiddagen. Men om jag skulle gå och köpa en korv med mos här ute i Pressbyrån, så är jag garanterat vrålhungrig efter en timme. Har det med det att göra?

Emily Sonestedt: Det kan ju ha med det att göra också, så det är ju en del. Men vi har ju mycket nyttigt i annat också. Du har ju, precis att hålla sig mätt med fibrerna och du ska få i dig tillräckligt med protein i maten och så. Så linser i sig är ju väldigt lågt GI (glykemiskt index), medan potatismos är ett av de högsta livsmedlen som vi vet.

Eva Bartonek: Sen pratas det om tillsatt socker och till och med fritt socker. Vad är det för något? Och varför tillsätter man socker till livsmedel?

Emily Sonestedt: Ja, för att vi tycker om det söta i maten. Så tillsatt socker är det vi använt som definition länge. Det är det vi tillsätter. De här sockerarterna som är tillsatta. Som inte är naturligt. Vi hittar ju sockerarter naturligt i frukt och grönsaker men också mjölksockret. Det är ju naturligt i mjölkprodukter.

Men fritt socker är ju ännu bredare. Så det är ju allt tillsatt, men det är också det vi hittar i juice och honung och fruktjuicekoncentrat. Det är liksom lite mer under begreppet ”fritt socker” men egentligen är det ju samma sak. Så att man säger fritt eller tillsatt socker.

Eva Bartonek: Sen har jag hört att om man köper färdigrätter, lunchmat eller sådant. Att man även tillsätter socker i det. Gör man det? Vet du något om det?

Emily Sonestedt: Det tror jag i så fall är väldigt små mängder. Det finns ju socker i skinka och så, i små mängder som man tillsätter. Men det är inte alls det som man ska fokusera på om man ska titta på sitt sockerintag.

Eva Bartonek: Men man gör det för att på något sätt förhöja smaken då? Varför ska man göra det?

Emily Sonestedt: Ja men absolut och ja, men jag tillsätter gärna lite ketchup för att få bättre smak.

Eva Bartonek: Så på något sätt verkar socker vara ett problem om det blir för mycket av det. Men vad är det främsta problemet med att äta för mycket socker.

Emily Sonestedt: Ja, dels är det att man pratar om tomma kalorier. Att tillsätter man mycket socker och har mycket socker i sin kost så har man inte plats med så mycket andra vitaminer och mineraler och fibrer. Så det tar liksom plats från det andra, nyttigare mat. Och på det sättet kan det ge brister och liknande.

Men sen så är det också att det är väldigt lätt att äta för mycket av mat som är söt. Kanske inte bara liksom sockerbitar. Men om det är i glass och godis och speciellt läsk, som socker i dryck, så är det svårt att känna hur mycket man får i sig. Det är mycket tomma kalorier man få i sig på kort tid.

Sen ska vi inte glömma bort effekterna på tänderna. Karies är ju väletablerat och det är en risk för det när man äter för mycket socker.

Sen om man tänker att om man äter för mycket, så kan det bli viktuppgång. Långsamt kanske men att det i sin tur ökar risken för olika livsstilssjukdomar som typ 2-diabetes och hjärt- kärlsjukdom.

Eva Bartonek: Så om vi ska sammanfatta det. Vi behöver glukos som bränsle i kroppen och får vi det från mat så är det vad kroppen behöver. Men tillsatt socker behövs inte och det kan leda till viktuppgång som i sin tur har en mängd negativa hälsoeffekter.

Emily Sonestedt: Absolut. Men sen ska man inte tänka att det är skadligt. Vi har ju den här gränsen på tio procent av energin. Så vi får absolut plats med en del socker i vår mat. Vi ska inte vara superrestriktiva.

Eva Bartonek: Det här svenska lagom är bäst, passar kanske ganska bra här också?

Emily Sonestedt: Ja, absolut.

Emily Sonestedt:  När jag har förberett den här podden har jag frågat folk ”Vad vill du veta om socker?” Då är det väldigt många som vill veta, är det skillnad på socker och socker när det gäller effekten på hälsa? Är viss socker mer nyttig än annan socker? Många undrar om honung till exempel jämfört med vitt socker. Vad vet man om det?

Emily Sonestedt: Ja. Man kan ju titta på honung till exempel. Dels är det ju i samma mängd honung jämfört med vitt socker, så är det mer vatten i honung. Så man har mindre mängd av de här sockerarterna. Och i honung finns det mest fruktos och glukos. Så inte sackaros. Men det är ju ändå sockerarterna. Sen en annan sak är att honung är sötare så man behöver inte tillsätta lika mycket. Det finns ju knappt några näringsämnen så det är ju fortfarande mest… det är ju socker.

Eva Bartonek: Många är inne på det här att det låter naturligt och då skulle det vara bättre och nyttigare. Men det finns i princip inga näringsämnen. Utan det är socker och kanske att det är sötare och kanske att man tar lite mindre?

Emily Sonestedt: Ja precis. Så att det är kanske marginellt lite bättre.

Eva Bartonek: Hur är det med fruktos och fruktsockret för det låter ju som att det skulle vara nyttigare?

Emily Sonestedt: Fruktos finns ju då i sackaros. Det är hälften av det vita sockret. Men det finns ju också i nyttig frukt. Och då kanske det låter bättre. Men fruktos, dels är det ganska stor skillnad hur det omsätts i kroppen. Man har haft farhågor om att det ska bilda mer fett i levern och på så sätt påverka sen leverförfettning och öka blodfetterna.

Eva Bartonek: Du säger farhågor. Vet man det? Finns det studier på det? Vet man vad som händer om man får i sig för mycket fruktos?

Emily Sonestedt: Är du en mus så är det inte bra att äta mycket fruktos. Det ser man väldigt tydligt. För människor kanske det är att man ska äta väldigt stora mängder. Då kanske man ser effekt.

Eva Bartonek: För när man söker på fruktos så finns det två läger. De som menar på att fruktos det kommer från frukt och det måste vara nyttigt. Sen finns det de som menar på att det är ännu farligare för att det har påverkan på levern och den här förfettningen. Men egentligen så är fruktos som vilket annat socker som helst om man tillsätter det?

Emily Sonestedt: Ja, alltså en annan sak är också det här vi pratade om GI – att det har väldigt lågt GI, just eftersom det måste genom levern. Så det tar lång tid för att fruktos ska omvandlas till glukos och sen komma ut i blodet som blodsocker. På det sättet är det bättre. Men effekterna på tillverkning av fett är ju sämre.

Eva Bartonek: Men frukt uppmanas vi äta mycket av och frukt innehåller fruktos. Men där är det då bara nyttigt eller är det för att det är olika mängd? Eller varför är det så nyttigt att äta frukt?

Emily Sonestedt: Där har vi ju alla vitaminer. Vi har fibrerna och vi har så mycket mer än bara sockerarterna och det är inte bara fruktos i frukt utan det är också glukos och sackaros. Så det finns ju en blandning av olika sockerarter. Det beror på lite vilken typ av frukt det är.

Eva Bartonek: Du nämnde också blodsocker. Jag tror inte vi har förklarat det. Vad är det man mäter när man mäter blodsocker? Vilket socker mäter man?

Emily Sonestedt: I blodet är det glukos. Så att kolhydrater, stärkelse består ju bara av glukos och det bryts ner och kommer ut som glukos direkt.

Eva Bartonek: Och det är det som hjärnan behöver, framförallt. Eller det är egentligen kroppens energivaluta?

Emily Sonestedt: Ja, glukos kan alla vävnader i kroppen använda.

Eva Bartonek: Jag skulle vilja dröja mig kvar lite kring det här med fruktos och frukt och fruktjuicekoncentrat. Jag har ju barnbarn och de är jätteförtjusta i sådana här klämmisar. Och det är jättepraktiskt när man ska ha med dem på utflykt eller något sånt att ge dem en klämmis. Och de gillar det.

Jag kikade på en sådan där förpackning med gröt och frukt. Och det låter ju jättenyttigt. Sen läste jag att det innehöll 70 procent frukt men det var uppdelat på hälften, 35 procent var frukt och hälften 35 procent var fruktjuicekoncentrat. Och då var det det här fria sockret. Så egentligen var det ju lite ful marknadsföring, fick jag nästan en känsla av.

Emily Sonestedt: Ja men precis. Du har varit ute och kollat hur det ser ut nu. För jag har inte gjort det på ett tag, sen rekommendationerna. Jag har inte så små barn längre.

Eva Bartonek: Jag kan säga att det är olika. I en del är det bara ren frukt, men i vissa som går att köpa idag, har jag hittat det här fruktjuicekoncentratet.

Emily Sonestedt: Så det blir ju lite fult, att det är ju i princip som socker. Men jag kan tänka mig att det har skett ganska mycket där. Att det är mer frukt nu i även sådana klämmisar.

Eva Bartonek: Sötningsmedel. Vad ska man tänka om dem. Om man nu är en gottegris, gillar socker. Är det bra att ersätta vanligt socker med sötningsmedel. Eller finns det några faror med det?

Emily Sonestedt: Alltså de här sötningsmedlen är ju väldigt väl undersökta kring liksom cancerrisk och liknande. Så man ska ju upp i ganska höga nivåer för att det ska vara toxiskt och skadligt.

Sen kan man ju kanske inte helt veta vad som händer när man dricker mycket lightläsk under många år.

Så det är ju forskning som pågår. men om man tittar på de studier som finns när man kanske tittar på några månader. Man har gett en grupp sockersötad läsk jämfört med en grupp som fått lightläsk. Om man ser någonting så är det ju en viktnedgång bland dem som har fått en lightläsk. Inga effekter på blodfetter eller blodtryck eller liknande.

Så att ja, om du gillar din läsk, om du vill ha din sötade läsk. Då tycker jag absolut att då ska man byta till lightläsk.

Godis är ju inte lika gott med sötningsmedel. Så det är svårare. Men läsken är ju inga problem.

Eva Bartonek: Jag tänkte att jag skulle prata lite om din forskning också. Om kolhydrater och socker.

Då förstår jag att ganska tidigt i din forskarkarriär kunde du visa att skadliga blodfetter främst hade ett samband med sockerarter som vi fick i oss och inte fett. Det känns nästan lite kontraintuitivt då. Jag menar det pratas mycket om att man ska äta fett från växtriket, undvika animaliskt fett och hur det påverkar kolesterol. Men här pratar du om sockerarter som påverkar blodfetter. Hur hänger det ihop?

Emily Sonestedt: Ja, om man tänker blodfetter så tänker man på fett i maten. Det finns så mycket annat som påverkar våra blodfetter och socker är en av dem. Vi pratade om fruktos som påverkar bildandet av fetter i levern som också då ger högre triglycerider, som fetter, även i blodet.

Det jag gjorde, det var en av de första studierna jag gjorde på socker, där vi faktiskt såg tydligare samband med socker med fett.

Eva Bartonek: Var det någon speciell sockerart, eller var det olika sockerarter du tittade på?

Emily Sonestedt: Där tittade jag väldigt generellt. Det var ju disackariderna, alltså sackaros främst.

Eva Bartonek: Du tittade på fettkvaliteten och då påverkades det av sockerarterna. Nu så vet jag att du i slutet på förra året i december publicerade du och din kollegor en studie där era resultat väckte ganska mycket uppmärksamhet. Och det här var en så kallad observationsstudie där ni studerade 70 000 män och kvinnor inkluderade i det.

Det studien visade då var att sötade drycker som läsk och så där, hade en större negativ inverkan på hjärt- kärlsjukdomar än andra sockerkällor som till exempel kakor och att det nästan för kakor var tvärtom att det kanske kunde vara lite hälsosammare. Kan du berätta och förklara detta? Det här verkar jättespännande.

Emily Sonestedt: Ja men det är jättespännande. Vi har ju sett det i en annan studie som vi publicerade för några sedan. Så att när jag såg det här så kunde man ändå tänka att det är någonting här i svenskarnas matvanor som vi behöver gå djupare in på.

Så att sockersötad dryck är ju ganska väletablerat att det är kopplat till många hälsorisker. Så det såg vi också i den här studien.

Eva Bartonek: Jag ska bara avbryta. Så hälsorisker, är det att man kan gå upp i vikt och att det leder till ohälsa, men det fanns också mer direkt samband till hjärt- kärlhälsan då?

Emily Sonestedt: Ja det vi tittade på var olika typer av hjärt- kärlsjukdom och det är ju dels stroke och även då hjärtinfarkt och andra sjukdomar som påverkar hjärtat.

Men sen var det det att vi såg tvärtom när vi tittade på godsaker, kan man kalla det sötsaker, som är då kakor och godis. Att då var det väl snarare den gruppen som inte konsumerade det alls eller i alla fall mindre än två portioner i veckan, hade en ökad risk för de här sjukdomarna.

Och det kan man ju tänka sig att det är personer som är sjuka som undviker sötade produkter. Det kan också vara personer som inte gillar det söta utan snarare gillar chips och korv, som kanske inte är så bra det heller.

Men en annan förklaring kan ju vara det här att personer som inte äter så mycket sötsaker… det finns en anledning. Man kanske inte har något jobb, där det finns mycket fika och så. Det kan också vara det sociala att det finns en annan riskfaktor i livet. Vi mäter det som en markör att äta sötsaker.

Eva Bartonek: Men det är ändå konstigt. Det är ju socker som socker? Varför är just läsken en sådan bov? Är det för att det är så lätt att få i sig jättemycket?

Emily Sonestedt: Ja men det är ju det. Dels att det går snabbt och att man får i sig mer. Det är svårare att känna mättnad, när den är i en dryck än när man äter det. Det tar ändå längre tid när man äter godis, man kan inte få i sig lika mycket. Så det är en anledning också. Det kan ju vara någonting där.

Men att vi skulle se det tvärtom – då måste det vara något annat som kan förklara de fynden.

Eva Bartonek: Men vi ska också vara noga med att påpeka att detta var en så kallad observationsstudie. Så att man kan inte egentligen säga någonting om ett orsakssamband. Utan man bara vet att de här sakerna samvarierar då?

Emily Sonestedt: Precis. Vi kan observera någonting, men sen har vi några förklaringsmodeller. Men sen ska man gå vidare i så fall med att göra ett ordentligt försök, där man ger personer olika koster.

Eva Bartonek: Jag förstår att det är ganska lätt att göra i djurförsök. Man matar sina möss och man har fullständig koll på vad de äter. Men då får man ju nästan låsa in de här människorna och det går inte i längden.

Emily Sonestedt: Nej och man har ju gjort en del sådana studier när man har gett vanlig läsk och lightläsk. Där kan man ändå blinda, man ger dem att de ska dricka en liter per dag extra, eller vad det nu är. Och det kanske kan vara ganska lätt för folk att göra i sin vardag. Men ska du liksom ändra hela kosten eller kanske ta bort sockret om du verkligen vill ha det. Att ändra folks matvanor är ju supersvårt.

Eva Bartonek: Jag kan tänka mig att forska om kost måste vara jättesvårt. Hur går sådana här studier till? Hur får ni reda på vad folk äter? Hur gör man en sådan här observationsstudie?

Emily Sonestedt: Ja, men precis och mycket av kostforskning är ju observationsstudier om vi ska titta på liksom långtidseffekter på tio till tjugo år. Då är det de här observationsstudierna vi har.

Eva Bartonek: Då observerar ni vad de äter, men hur får ni reda på vad de äter?

Emily Sonestedt: Ja, ofta så får man svara på en enkät. Hur ofta äter du äpple i veckan? Hur många äpplen och hur många skivor bröd och hur mycket smör har du på mackan och så?

Eller så kan man under en vecka låta deltagarna skriva ner vad de äter och så får man ut ett genomsnitt per dag.

Så brukar man göra och det är ju svårt att veta vad man äter. Och det finns många svårigheter. Vi vet kanske inte hur mycket socker är. Det är ju den där, ja det man äter och så. Så det man kan göra och som vi gör mer och mer är att man på något sätt mäter det objektivt. Man kan mäta ämnen i blodet eller i urin. Man kan titta på naglar, det finns det studier som har gjort. Att någonting som gör att man inte behöver rapportera utan man kan mäta det på annat sätt.

Eva Bartonek: Och det tillämpar ni i din forskning också? Det här att försöka mäta då? Eller håller ni på att utveckla sådana metoder också?

Emily Sonestedt: Ja. Det finns liksom inte perfekta markörer för socker. Vi kan mäta och mäter fruktos och sackaros i urin. För där finns väldigt små mängder men den är ganska starkt kopplad till hur mycket man har ätit. Så äter man det regelbundet så kan man titta i urinen och se hur mycket det är.

Sen tittar vi även på sötningsmedel. Så vi håller nu på att mäta sötningsmedel, fem olika typer, för att se hur mycket har man i urinen och det speglar då hur mycket man har ätit.

Eva Bartonek: Jag tänker vi ska runda av lite här, men du har som sagt forskat länge om socker och om du skulle på något sätt sammanfatta. Vad är de viktigaste insikterna du har gjort från din forskning på socker? Vad är det viktigaste du har lärt dig?

Emily Sonestedt: Jag började ju då förra näringsrekommendationerna som kom 2012. Och det jag lärde mig då var hur otroligt lite forskning det finns om långtidseffekter på socker. Så det var ju därför jag kände att det här är ju någonting som jag verkligen vill göra.

Och det är fortfarande just det här med att vi ser de här u-sambanden för socker. För i princip allt vi tittar på, att vi ser att det är ökad risk vid väldigt höga nivåer men också om man helt undviker socker. Det var vi inne på också, att vad är det för personer som undviker socker?

Så att det är liksom inte så att det är, om man kanske tänker att det är så tydligt, att man vet redan att socker är så skadligt. Men jag försöker säga, nej men det är så mycket vi fortfarande inte vet.

Eva Bartonek: Så, hur mycket kakor äter du själv? Hur är det med lördagsgodiset hemma hos dig?

Emily Sonestedt: Lördagsgodiset är heligt. Så att det äter ju till och med jag. Jag har ju tre barn som får ta en specifik mängd. De väljer ut lite. Så att vi har ändå lördagsgodis. Det vill jag fortsätta med. Men kanske inte så mycket på veckodagarna.

Eva Bartonek: Så vad har du för medskick till våra lyssnare?

Emily Sonestedt: Att man kan absolut ha socker som en del av sin kost. Man ska inte tänka att det är något jätteskadligt. Men att tänka på helheten. Kosten är ju verkligen att tänka på helheten. Äter du bra och balanserat i allmänhet så finns det plats för även en del socker om det är det du gillar.

Eva Bartonek: Det låter jättebra. Det är får bli ett jättebra avslut på den här podden.

Tack Emily Sonestedt, forskare i nutritionsepidemiologi vid Lunds universitet för att du ville vara med.

Emily Sonestedt: Tack.

Eva Bartonek: Vi som har jobbat med podden är vår ljudtekniker Patrik Jävert och själv heter jag Eva Bartonek. Blev ni sugna på fler poddar så hittar ni dem på vår hemsida påwww.vetenskaphalsa.se eller där poddar finns. Sök då på vetenskap och hälsa. Tack för att ni har lyssnat och på återhörande.

---