Vetenskap & Hälsa

Farmakologer ska hitta rätt medicin till rätt patient

2013-01-08

Att hitta rätt medicin till patienter med svårbehandlad depression och självmordstankar är ofta en lång och besvärlig process. En del svarar inte alls på medicinen som ges, andra får svåra biverkningar som ibland kan göra patienten ännu mer självmordsbenägen och man får därför ofta prova sig fram innan man hittar en medicin som passar.

I en ny studie ska Åsa Westrin och hennes kollegor försöka hitta nya sätt att snabbt koppla ihop rätt patient med rätt läkemedel.

Medicintabletter

Foto: Colourbox

I dag finns flertalet studier som tyder på att självmordsbenägenhet styrs inte bara av psykologiska och sociala faktorer utan att det även finns biologiska skillnader mellan individer som försöker ta, eller tar sitt liv och de som aldrig gör det, trots samma grundsjukdom. Åsa Westrin forskar kring de biologiska mekanismerna bakom förstämningssyndrom (som depression och bipolär sjukdom) och speciellt kring behandlingsstrategier för patienter med självmordsbenägenhet.

Ingen självmordsgen

– Det är ingen som tror att det finns en självmordsgen. Däremot finns det något som vi kallar för endofenotyper, säger Åsa Westrin.

Endofenotyper är en sorts mellansteg mellan en diagnos och underliggande ärftlighet. Typiska endofenotyper i samband med självmordsbenägenhet (diagnos) kan vara aggressivitet, impulsivitet eller personens sätt att bearbeta tankar. Dessa endofenotyper styrs i sin tur av biologiska faktorer med tydlig ärftlighet, t.ex. olika sorters enzymer. Endofenotypen i sig är inte tillräcklig för att utlösa sjukdomen men kan öka risken under vissa omständigheter, t.ex. att personen ska försöka ta sitt liv i samband med en djup depression.

Faktorer bakom självmordsbenägenhet

I den nya studien ska man undersöka varianter av ett specifikt leverenzym som bryter ner olika ämnen i kroppen, både läkemedel och de ämnen som normalt passerar levern. Forskarnas hypotes är att de olika enzymvarianterna (biologisk faktor med tydlig ärftlighet) kan ha betydelse för olika endofenotyper, som i sin tur kan vara kopplade till självmordbenägenhet.

I en tidigare studie har man sett att en variant av det här leverenzymet, som medför en mycket snabb nerbrytning av bl.a. flera antidepressiva läkemedel, var betydligt vanligare hos personer som tagit sitt liv. Man vill nu studera om det finns en liknande koppling mellan den varianten av enzymet och personer som gjort självmordsförsök.

Farmakologer ska hjälpa läkare

– Om vi hittar ett samband öppnar det för möjligheter att ge farmakologisk rådgivning till den behandlande doktorn. Vår förhoppning är att man på så sätt snabbare ska hitta ett läkemedel som har önskad effekt.

Farmakologisk rådgivning innebär i korthet att den behandlande läkaren får hjälp av en farmakolog vid valet av läkemedel. Farmakologen matchar, med hjälp av en speciell metod, sin kännedom om biologiska data från patienten och hur patienten mår, med lämpliga läkemedelskombinationer.

Biologisk sårbarhet kan ge vägledning

Åsa Westrin påpekar dock att forskningsområdet är komplext och hon liknar det vid ett stort nystan som man precis börjat nysta i. I sin tidigare forskning har hon bl.a. funnit att både för höga och för låga halter av stresshormonet kortisol kan vara kopplade till självmordsbenägenhet. Under studiens gång kommer man därför att kartlägga även andra enzymer och andra gener.

– Det är viktigt att kartlägga dessa saker. Vi måste undersöka om den biologisk sårbarhet, som en viss genuppsättning kan innebära för en patient, kan vändas till något praktiskt användbart, något som kan hjälpa oss att hitta rätt behandling till rätt patient.

Text: Eva Bartonek Roxå