Tema: Demens
De allra flesta som får en demensdiagnos är äldre, dvs. över 65 år, men även yngre kan drabbas. Sjukdomen är densamma men det faktum att de befinner sig mitt i livet, med jobb och familj, gör att både de drabbade och deras anhöriga behöver särskilt stöd.
I Malmö arbetar man sedan tio år med ett särskilt uppföljningsprogram för yngre med demenssjukdom och deras familjer.
– Yngre dementa blir ofta missuppfattade. Man feltolkar deras symtom på grund av deras ålder och misstar det för till exempel stress eller depression. Det innebär att det kan dröja längre innan de får rätt diagnos, säger Elisabet Londos, överläkare vid Minneskliniken vid Skånes universitetssjukhus och docent vid Lunds universitet
Det som skiljer yngre dementa från den äldre gruppen, förutom själva åldern, är att det oftare finns en ärftlig orsak till sjukdomen. Sjukdomen är också mer renodlad, dvs. de yngre har enbart Alzheimers, enbart vaskulär demens, enbart frontotemporaldemens osv. och inte en blandning av dessa, vilket annars är vanligt bland äldre.
– Det för ofta med sig att många yngre med Alzheimers har god insikt om sin sjukdom eftersom deras pannlober förblir bevarade ganska länge. Att ha sjukdomsinsikt innebär ett stort lidande för dem.
Familjen drabbas mer direkt
Jämfört med dem som drabbas högre upp i åldrarna befinner sig dessa personer mitt i livet, de har ett jobb, familj och kanske yngre barn. Familjen drabbas på ett annat, mer direkt sätt.
När den sjuke inte längre kan sköta sitt jobb leder det inte bara till ett inkomstbortfall för familjen. Den sjukes partner som arbetar lever kanske med ständig oro över att lämna den sjuke ensam hemma. Barn drabbas också hårt när de inte längre känner igen den sjuke föräldern som börjar bete sig konstigt. De kanske skäms, slutar ta hem kompisar och familjen isolerar sig.
Strukturerat program för yngre
Under de senaste tio åren har Elisabet Londos varit involverad i ett projekt som drivs av ett ”yngreteam”, bestående i första hand av demenssjuksköterskor, undersköterskor och kurator, vid Minneskliniken i Malmö. Projektet går ut på att skapa ett bra, strukturerat uppföljningsprogram för yngre med demens. Den sjuke och anhöriga får träffa ett team bestående av sjuksköterska, sjukgymnast, kurator och arbetsterapeut. Kuratorn har en viktig roll för att hjälpa till med bearbetningen efter sjukdomsbeskedet. Man erbjuder särskilda gruppträffar för patienter och för anhöriga, både för partners och för barn. Mycket går ut på att träffa andra i samma situation.
Tillsammans med Malmö stad har Minneskliniken vid Skånes universitetssjukhus startat Club 
Cefalon vars främsta syfte är att erbjuda en meningsfull dagverksamhet för yngre personer med demens. Det kan handla om allt från att bara umgås, utflykter, till konstnärlig verksamhet.
Det sistnämnda drivs som ett projekt tillsammans med Malmö konsthall.
– Vår hypotes är att det kreativa skapandet som inte involverar språket är nyttigt för deras hjärnor. Demenssjuka får tidigt problem med språket, det lägger sig som ett hinder mellan den drabbade och allt. Konsten kan vara en väg att uttrycka sig på ett icke-verbalt sätt, säger Elisabet Londos.
Text: EVA BARTONEK ROXÅ
Foto & illustration: Colourbox
Nya artiklar varje dag under temaveckan!
Under temaveckan berättar vi om de senaste framstegen inom demensvård och demensforskning vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus. Mellan den 9 och 16 mars publicerar vi en ny artikel varje vardag. Länkar till alla artiklarna finns till höger.
