Fredrika Killander, cancerläkare vid Skånes universitetssjukhus i Lund, har utvärderat två studier från slutet av 70-talet och början av 80-talet och hennes resultat visar att risken för att drabbas av hjärtinfarkt ökade påtagligt hos kvinnor som hade kommit i klimakteriet vid tiden för strålbehandlingen. Även risken att drabbas av stroke ökade hos dessa kvinnor.
Biverkningar kommer sent
– Hos äldre kvinnor visade sig de sena biverkningarna efter cirka 10–15 år. Yngre kvinnor, som hade fått sin strålbehandling före klimakteriet, löpte också en förhöjd risk att drabbas av hjärtinfarkt men inte alls i lika stor utsträckning som de äldre kvinnorna och biverkningarna kom senare, först efter cirka 20 år, säger Fredrika Killander.
De långsiktiga biverkningarna i form av hjärtsjukdom beror sannolikt på att strålbehandlingen orsakar kärlskador och ärrbildning i den omgivande vävnaden.
Bör man verkligen strålbehandla om det orsakar så svåra skador?
– Man ska givetvis inte bli sämre av en behandling men ingen ska heller tacka nej till en behandling på felaktiga grunder. Det är stor skillnad mellan nutidens och dåtidens teknik, förklarar Fredrika Killander.
Tekniken har utvecklats
För 30 år sedan hade man begränsade möjligheter att ta reda på hur varje enskild patients anatomi såg ut, hur hjärta och kärl var placerade i förhållande till området som skulle bestrålas och man strålbehandlade större områden och volymer. I studierna behandlades även patienter som senare visade sig ha låg risk för återfall.
Idag får alla en individualiserad strålbehandling och alla patienter får först genomgå datortomografi (även kallat skiktröntgen) då man tar reda på hjärtats och kärlens exakta placering. Även mängden kroppsfett och dess placering är viktig vid planeringen.
– Med hjälp av bilderna från datortomografin kan vi sedan rikta och vinkla strålningen så att vi i möjligaste mån undviker hjärta och blodkärl. Strålbehandlingen ges från flera olika vinklar och med modern dosplanering kan vi ta hänsyn till detta så att alla bestrålade områden får rätt slutdos.
Olika riskgrupper
Dessutom har man idag bättre kunskap om vilka som tillhör högriskgrupperna (t.ex. patienter med många metastaser i armhålan efter bröstkirurgi) och som därför bör få en kompletterande strålbehandling medan lågriskgrupperna inte har nytta av den.
– Så som vi behandlar idag torde risken för sena biverkningar vara mindre. Senare studier, gjorda på patienter som strålbehandlats för 10-15 år sedan visar att tekniken redan då hade förbättrats avsevärt vilket vi ser i en klar minskning av långtidsbiverkningar.
Vad kan ni göra för de kvinnor som fick den gamla strålbehandlingen i början av 80-talet?
– De bör försöka minimera andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar. Det är i första hand rökning och högt blodtryck, säger Fredrika Killander.
Text och foto: EVA BARTONEK ROXÅ
