Vetenskap & Hälsa

Stigmatisering och psykisk ohälsa

2014-06-09
17_Lars Hansson_porträtt
Lars Hansson. Foto: Åsa Hansdotter

Vad innebär stigmatisering av personer med psykisk ohälsa?

Det innebär att man på grund av fördomar och okunskap undviker att leva, umgås, arbeta med eller anställa personer som har psykiska funktionshinder. De uppfattas som skrämmande, oförutsägbara följer en diskriminering – ovilja att ge bistånd, arbete, bostad m.m.

Är det vanligt?

Ja, tyvärr har ny forskning visat att allmänhetens attityder gentemot personer med psykisk ohälsa inte har förbättrats under de senaste åren, utan negativa attityder är fortfarande vanliga.

Kan man förändra attityder runt psykisk ohälsa?

Det har gjorts många antistigmakampanjer runt om i världen och vissa har visat att det går att förändra attityder till psykisk sjukdom. Tyvärr är de flesta kampanjer kortvariga och man riskerar en återgång till den tidigare situationen. Just nu har vi i Sverige en positiv utveckling där vi under de senaste åren har sett en tydlig förbättring av attityder som med all sannolikhet har ett samband med den nationella kampanj som pågår, Hjärnkoll (hjarnkoll.se).

Vad betyder självstigmatisering?

Självstigmatisering innebär att man tar till sig och accepterar omgivningens fördomar, vilket kan leda till att man inte söker hjälp för sina problem på grund av skamkänslor och dåligt självförtroende. Man avstår kanske också från att söka arbete, ta kontakt med vården, avbryter behandling eller undviker sociala sammanhang på grund av ett förväntat hot om kränkning eller diskriminering.

Vilken forskning pågår runt stigma?

Forskargruppen Psykisk hälsa och psykiatrisk hälso- och sjukvårdsforskning vid Lunds universitet, forskar bl.a. kring attityder och kunskaper bland sjukvårdspersonal och hos befolkningen. I andra studier utvärderar vi effekten i insatser som ska ge personer stöd i att hantera omgivningens diskriminering.

Text: ÅSA HANSDOTTER