Vad får en elev att försöka ingripa och stoppa mobbning i skolmiljö? Flera studier genomförda av psykologen och forskaren Tomas Jungert visar att elevens relation till sin lärare spelar stor roll, då det påverkar den moraliska drivkraften att göra det rätta.
Det finns ett offer och det finns en förövare. Sedan finns det tre tydliga åskådarroller i en mobbningssituation: de som hakar på och aktivt uppmuntrar förövaren, de passiva förstärkarna som inte gör ett dyft för att förhindra mobbningen, och så har vi hjälparna som enligt Tomas Jungert är de viktigaste om man vill få bukt med mobbningen.
– Flera studier visar att mobbningen minskar radikalt om man har flera hjälpare på en skola. Då blir det större motstånd och jobbigare för mobbaren. De vill ju ha supportrar som gör att de växer och får mer status och makt.
I ett par av studierna som Tomas Jungert och hans kolleger vid Lunds universitet har genomfört, frågade de högstadieelever: Vilken roll tar du när du bevittnar mobbning i skolan? Och vad är det som får dig att ingripa när någon utsätts för det?
Läs hela vår tidning om barns- och ungas psykiska hälsa
Barnasinne på allvar – om barns och ungas psykiska hälsa (Länk till tidningen)
Relationen till läraren viktig
De intresserade sig särskilt för elevens relation till sin lärare. Och det visade sig att elever som hade en varm relation till sin lärare, som de kunde knyta an till och kände var på deras sida, var de mest motiverade att ingripa.
– Elever som har högre tillit till sin lärare tenderar att ingripa oftare vid mobbning och är mindre benägna att vara passiva eller ställa sig på mobbarens sida. Däremot kan vi inte utifrån vår studie säga om tilliten orsakar handlingen eller om de två bara samvarierar, förklarar Tomas Jungert.
Hade man däremot en konfliktfylld relation till sin lärare, där eleven uppfattade läraren som någon som inte var på ens sida eller förstod en, då var det kopplat till en annan roll: nämligen den som hakar på och uppmuntrar mobbaren.
Olika drivkrafter
Tomas Jungert förklarar att motivation kan delas in i olika drivkrafter. Det kan vara yttre drivkrafter där man vill framställa sig själv som tuff. En annan handlar om att undvika skuld- och skamkänslor. Inga av dessa visade sig vara starkt kopplade till att ingripa.
– Men den autonoma prosociala motivationen, den som handlar om att man vill hjälpa för att det är moraliskt rätt, att man känner att man mår dåligt av att se andra människor lida, den drivkraften visade sig ha stor betydelse, säger Tomas Jungert.
In- och utgrupper
I en annan studie har de undersökt så kallade in- och utgrupper på gymnasieskolor i södra Sverige. Teorin är att ju starkare vi identifierar oss med vår egen ingrupp, desto mindre känner vi för utgruppen, alltså de som vi inte identifierar oss med.
Så om någon i utgruppen blir mobbad, är man mindre benägen att hjälpa en sådan elev. Och är det någon i ens egen ingrupp som mobbar, kommer man med stor sannolikhet inte att säga ifrån.
– Detta tydliggör vikten av att försöka skapa en gemensam identitet på en skola så att så många som möjligt tillhör samma grupp. I en sådan ideal värld kommer alla att hjälpa varandra, säger Tomas Jungert, forskare i psykologi vid Lunds universitet.
Text: MAGNUS ERLANDSSON