Suicid är i dag den vanligaste dödsorsaken bland unga personer mellan 15 och 24 år. Även om vi inte alltid ser det som pågår i en människa, finns tillfällen då samtal, en fråga eller en närvarande vuxen gör all skillnad. Psykiatern och forskaren Sophia Eberhard delar med sig av hur vi kan uppfatta varningssignaler – och hur en enda fråga ibland kan vara vägen framåt.
– Det finns alltid något att leva för, men i det akuta läget kan det vara så att personen inte längre ser det själv, säger Sophia Eberhard. Hon är överläkare inom barn- och ungdomspsykiatri och forskare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus.
Varje år försöker 5 000 unga i Sverige att ta sina liv, siffror som är svåra att tala om och som alla önskar skulle minska.
– Det hoppfulla är att vi inom vården kan hindra suicid genom att prioritera och vara tillgängliga för dem som behöver oss allra mest. Men samtidigt minskar ändå inte antalet suicid i den yngsta gruppen, konstaterar Sophia Eberhard.
Läs hela vår tidning om barns- och ungas psykiska hälsa
Barnasinne på allvar – om barns och ungas psykiska hälsa (Länk till tidningen)
Vad ökar sårbarheten?
Som psykiater har hon mött och behandlat många, och i sin forskning försöker hon förstå mer om vad som ökar sårbarheten, vad som gör att en ung person väljer att avsluta sitt liv, och vad vården och omgivningen kan göra för att förhindra det. För tankar om att inte vilja leva kan förkomma hos de flesta av oss i perioder – men passerar oftast. För andra blir de kvar. Sophia Eberhard beskriver de mest akuta suicidtankarna som en motorväg utan avfart. Om inget bromsar tankarnas fart eller styrka, ser personen till slut bara en utväg.
– Men genom att finnas där, störa, sätta igång nya tankar – då kan man väcka den ambivalens som nästan alltid finns under ytan. För det finns så gott som alltid en bit av oss som vill leva.
Många unga som överväger att ta sitt liv sänder signaler – som isolering, nedstämdhet eller att uttrycka att de inte vill finnas. Men omgivningen ser inte alltid, eller tar inte in signalerna.
– Det är inte ovanligt att den unga personen känner en tveksamhet inför ett suicidförsök, men själv inte längre kan se någon lösning på situationen den hamnat i. Här behövs en medmänniska. Och omgivningen kan göra stor skillnad, även om man inte arbetar inom vården.
Viktigt med vuxna
Unga vänder sig ofta till jämnåriga, men att själv bära ansvar för en suicidnära vän blir för tungt för en tonåring. Viktiga vuxna måste kopplas in.
– Det bästa är nästan alltid föräldrarna, gärna tillsammans med en annan närstående – kanske en tränare, moster, ett vuxet storasyskon. Någon som vill barnet väl och som barnet har förtroende för.
Ett sätt att förebygga självmord är att prata om mående med unga i sin närhet, menar Sophia Eberhard. Det kräver tid, lyhördhet – och modet att stanna kvar i samtalet. Att våga fråga: Hur blev det så här? Vad kan vi göra? Och att sedan lyssna. Ofta finns signaler, och det finns mycket som vuxna kan göra för att hjälpa. Unga som mår dåligt känner sig ofta redan som en belastning för omgivningen och det är inte lätt att ta upp ämnet själv.
– Därför är det viktigt att inge hopp. Jag brukar fråga vad personen drömmer om, eller tidigare drömde om? Vad skulle personen vilja göra i framtiden? Skrapa på ytan, ifrågasätta och hjälpa till att leta upp skäl att leva lite till. Kanske är det för mormor, för din katt, för den där resan. Få fatt i dessa spår och tillsammans försöka bygga avfarter från den mörka motorvägen.
Söker anledningar
Vi lär oss hjärt-lungräddning för att rädda liv – det psykiska måendet förtjänar samma engagemang, menar Sophia Eberhard. I en studie som leds av Åsa Westrin, professor vid Lunds universitet, undersöker Sophia Eberhard tillsammans med sina kollegor vilka faktorer som utmärkte de barn och unga upp till 24 års ålder som tog sitt liv under ett specifikt år – 2015.
– Över lag ser vi att dessa på gruppnivå är sårbara individer: fler än vanligt har varit utsatta för mobbning, social utsatthet, haft kontakt med socialtjänsten, och/eller varit placerade. Men det gäller inte alla, suicid förekommer i alla delar av samhället. Vi tror att det finns mer inslag av impulsivitet bakom suicid hos unga, och det kan komma plötsligt och överraskande för omgivningen, även om det i backspegeln fanns signaler.
Lämna inte personen ensam
I akuta lägen ska man inte lämna personen ensam, utan söka hjälp hos psykiatrin eller vårdcentralen. Vården kan ge stöd på flera olika sätt. Men det är inte alla som orkar söka hjälp själva. Då kan en närstående hjälpa till och ringa eller följa med till vården.
– Det finns dygnet-runt-öppna psykiatriska akutmottagningar i hela landet, men en del har ett lågt förtroende för vården, eller har tappat hoppet om att vården skulle kunna hjälpa. Då kan man som närstående behöva hjälpa till att ringa, följa med personen – sitta med i väntrummet.
Det går att hjälpa
Sophie Eberhard har många exempel på att det går att hjälpa och berättar att många som överlevt suicidförsök säger: ”Hur kunde jag ens tänka så?” Den akuta risken går ofta över – depression eller den kris som hos många ligger i botten går att behandla. Det är depressionens mörker som talar och hon återkommer till det viktigaste: att störa de mörka tankarna.
– Vi är ofta upptagna med våra liv. Men ibland måste vi stanna upp och bara finnas till för ungdomarna – även när det inte passar oss. Även om vi är trötta när vi kommer hem från jobbet och vill koppla av. Det viktigaste är att finnas där för dem. De måste känna att vi har deras rygg.
Om du eller någon du känner mår dåligt
I akuta lägen, ring alltid 112!
Till dig som har självmordstankar:
- Sök hjälp om du har självmordstankar!
- Prata med någon du har förtroende för, ring en stödlinje eller sök vård. Telefonnummer, chatt och andra kontaktuppgifter hittar du på: www.suicidezero.se/hjalp
- Sök på ”självmordstankar” på 1177.se
Om du är orolig över någon i din närhet:
- Våga fråga.
- Tala om att det går att få hjälp, inge hopp!
- Se till att personen söker vård.
Du hittar fler råd på www.suicidezero.se
Text: TOVE SMEDS