När Peik Gustafsson började som läkare inom barnpsykiatrin i slutet på 1980-talet var söktrycket ganska lågt. Idag däremot översvämmas barnpsykiatrin av barn och ungdomar som mår dåligt. Hur kunde vi hamna här?
Enligt enkätundersökningar, som regelbundet skickas till skolungdomar, ses en fortlöpande ökning av psykosomatiska besvär.
– Det är framför allt de lindrigare besvären som ökar mest, som oro och ångest. De svårare, till exempel psykos eller svår adhd, ligger mer stabilt. Man får dock inte glömma att även de lindrigare diagnoserna utgör ett reellt problem för den som drabbas, säger Peik Gustafsson som är överläkare inom barn- och ungdomspsykiatri och forskare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus.
Försämringen har skett gradvis de senaste tio till tjugo åren och det är svårt att hitta en enda förklaring. Det är mer troligt att många olika faktorer samspelar på ett olyckligt sätt, menar Peik Gustafsson. Krav och förväntningar i samhället har ökat samtidigt som strukturerna har blivit mindre tydliga och mycket läggs på individen. Skolans krav är otydligare och det som händer i sociala medier går under de vuxnas radar. Lägg till en allmän oro i samhället, krig och klimatförändringar. Allt detta kan bidra till att unga upplever en större osäkerhet och mår dåligt.
– Synen på vad som är normalt har också blivit snävare. Egenskaper som tidigare rymdes inom det normala kan idag upplevas som en funktionsnedsättning. Den accelererande samhällsutvecklingen utgör ett problematiskt tryck på allt fl r individer. Vi tycks ha skapat en mix som inte är bra för oss.
Läs hela vår tidning om barns- och ungas psykiska hälsa
Barnasinne på allvar – om barns och ungas psykiska hälsa (Länk till tidningen)
Ökat söktryck
Peik Gustafsson har i sin forskning specialiserat sig på adhd och autism och har sett en tydlig förändring under sin yrkeskarriär, främst att söktrycket ökat sedan 1980-talet.
– När jag började inom barnpsykiatrin upplevde jag det som att vi hade gott om tid med patienterna och tid för att kunna bolla olika problem med kollegorna. Vi jobbade också på ett annorlunda sätt, inte så mycket med distinkta diagnoser utan vi beskrev tillstånden i mer diffusa ordalag, som till exempel ”emotionell störning i barn- och ungdomsåren”.
Adhd som diagnos började användas först i början på 1990-talet och då endast i forskningssammanhang. Det var här Peik Gustafssons forskning tog sin början. Det skulle dock dröja ytterligare några år innan adhd, och även andra diagnoser som ångest och depression, började användas i den kliniska vardagen. Det skedde i samband med den fjärde upplagan av DSM (Diagnostic and statistical manual of mental disorders), en manual som används inom psykiatrin för att klassificera och diagnostisera psykiska störningar. Diagnosen autism började tillämpas i större utsträckning ytterligare några år senare, förmodligen för att här saknades en konkret behandling, till skillnad från adhd som kan behandlas med centralstimulantia i låga doser.
Pojkdiagnoser
I början sågs adhd och autism som typiska pojkdiagnoser där pojkar stod för cirka 75 procent av fallen, för båda diagnoserna. Men detta har ändrats och idag är adhd lika vanligt bland flickor som pojkar och fördelningen vid autism har endast en svag övervikt för pojkar, 60 mot 40. Men varför har man inte sett flickorna tidigare?
– Flickor med adhd har delvis andra symtom som är mindre tydliga och de får ofta sin diagnos senare. De uppvisar inte hyperaktivitet på samma tydliga sätt som pojkar, men de har koncentrationssvårigheter precis som pojkarna. Flickors brist på impulskontroll, reglering av känslor och emotioner visar sig på ett mindre tydligt sätt.
Hälften har adhd
Mer än hälften av de som söker till bup idag får diagnosen adhd. Enligt Socialstyrelsen har ökningen de senaste fem åren accelererat ännu mer och kurvorna pekar brant uppåt. Vad vet man om orsaken?
– Det har gjorts flera studier som tydligt visar att det inte är något i den fysiska miljön, som till exempel miljögifter, som orsakar detta. Jag vill inte heller kalla det för en modediagnos. Däremot har vi sänkt tröskeln och börjat ställa diagnosen på allt lägre kriterier.
Inom psykiatrin finns sällan några blodprov som kan ge ett ja- eller nej-svar och diagnoser ställs utifrån ett antal olika kriterier som måste vara uppfyllda, men varje kriterium kan vara mer eller mindre uppfyllt. Det blir en bedömningsfråga. Adhd-egenskaper finns dessutom hos de flesta av oss, i större eller mindre utsträckning.
Funktionsnedsättning beroende av omgivningen
Adhd är ingen sjukdom, utan en funktionsnedsättning som i sin tur är beroende av omgivningen. Spontanitet, kreativitet och risktagande är värdefullt i lagom dos i rätt miljö, men kan också bli ett problem.
– Ju hårdare krav som omgivningen ställer på individen, desto fler upplever en funktionsnedsättning. Det beror på var man sätter ribban, säger Peik Gustafsson och illustrerar det med ett exempel:
– Om vi ska hoppa höjdhopp och sätter ribban på Duplantis världsrekord då kommer alla, förutom Duplantis, uppleva en funktionsnedsättning. Om vi lägger ribban på marken kommer alla att klara det. Uppgiften är den samma, att ta sig över ribban, men kravet (höjden) avgör hur många som kommer att fallera.
Fler högpresterande
Även om autismdiagnoserna inte ökar i samma utsträckning som adhd så har även här skett en förändring. Peik Gustafsson berättar att tidigare hade de flesta som fick diagnosen autism också en intellektuell funktionsnedsättning. Idag är det tvärtom. Gruppen ”högpresterande autism” började öka i början på 2000-talet och är nu i majoritet.
– Gränsen för funktionsnedsättning är diffus bland de normalbegåvade men det som är gemensamt för dem är att de har svårt med det sociala samspelet. Under rätt förhållanden kan de ha fullt fungerande liv, men om något går snett i den sociala sfären kan de rasa ganska snabbt.
Mer tolerans för mänsklig variation
Peik Gustafsson ser också risker med att vidga diagnosbegreppen för mycket. Han menar att om allt fler med lindrig funktionsnedsättning får en diagnos så förlorar diagnosen sin kraft. Det finns också en risk för undanträngningseffekt, att psykiatrin får mindre tid för de riktigt svåra fallen. Istället för att psykiatrisera allt fler tillstånd har han en vision om ett mer tolerant samhälle för mänsklig variation.
– Jag önskar att vi hade ett smidigare utbildningssystem, en skola som passar de allra flesta barnen, inte bara vissa som läget är idag. En skola där även praktiska egenskaper prioriteras. Att föräldrarollen stärks och sociala medier saneras från det hotfulla. Ett samhälle där det är rimligt för de flesta att få jobb och en samhällsutveckling som följer principen ”av var och en efter förmåga och åt var och en efter behov”, berättar Peik Gustafsson.
Text: EVA BARTONEK ROXÅ
Ingångsbild, ”blurrad” flicka med mobil: Nick Fancher/Unsplash