Anorexia har en stämpel på sig som ”tjejsjukdom”. Men ungefär en fjärdedel av dem som insjuknar är pojkar eller unga män. Deras sjukdom inleds oftare med träningsbesatthet än bantning.
– Det kan vara din sport som triggar, att du vill prestera jättebra och därför börjar träna extremt mycket. Det handlar om att vilja vara en stark och duktig människa, säger Karin Wallin, doktorand vid Lunds universitet och psykoterapeut vid Kompetenscentrum för ätstörningar Syd vid Region Skåne.
Tvångsmässig träning, där man får ångest om man missar ett träningspass, går ofta hand i hand med en alltmer kontrollerad diet, något som kan leda till en ätstörning. När det gäller tonårspojkar och -flickor så finns det fler likheter än skillnader i hur sjukdomen tar sig uttryck mellan könen.
– Deras psykosociala liv förstörs på samma sätt. Det följer ofta en stor ensamhet på anorexia, man tappar vänner. Deras kroppar påverkas lika negativt av svälten och även pojkarnas könshormoner rasar och de riskerar att bli infertila.
I Sverige lider uppskattningsvis 190 000 personer i åldrarna 15–60 år av en ätstörning. Av dem är cirka 147 000 kvinnor och 43 000 män, och kvinnor är överrepresenterade både när det gäller anorexi och bulimi. Bara ätstörningen arfid* förekommer lika ofta hos pojkar och flickor. Troligtvis finns det också ett mörkertal när det gäller pojkar med ätstörningar, berättar Karin Wallin.
– Män söker mer sällan hjälp, de är oftare underbehandlade och känner sig missförstådda.
Pojkar frågas sällan om vad de äter
När män eller pojkar söker vård för mag- och tarmproblem eller sömnstörningar på vårdcentral så får de sällan följdfrågor om kosten, trots att det är vanliga symtom vid ätstörningar. Karin Wallin har djupintervjuat 15 numera friska män i en studie för att ta reda på vad de upplevde som orsaken till sin ätstörning.
– Svaren rör sig runt tre områden: missnöje med sig själv och sina prestationer, en jobbig familjesituation och stressande yttre händelser. Missnöjet handlade ofta om den egna kroppen och de egna prestationerna.
– Det blir aldrig gott nog. När det gällde utseendet var det viktigt för män att se starka ut. De ville ha toppbetyg. Många ville imponera och förstås bli omtyckta och populära.
Vissa upplevde också höga förväntningar från familjen, på sportsliga prestationer, höga betyg och att de skulle ha ett aktivt socialt liv.
– De beskrev även problem med kommunikationen inom familjen, hur de kunde bli kritiserade, nedvärderade och avvisade.
Fokus på individen
Tonåren är en sårbar tid och även yttre stressande händelser som mobbning, flytt och separation från kompisar upplevdes som utlösande faktorer. De upplevda orsakerna till att sjukdomen tog fart var i stort desamma som forskning på kvinnor visat tidigare. Karin Wallin menar att skillnader mellan individer är viktigare än generella skillnader mellan könen när det gäller behandling.
– Vi behöver känna till just den individens upplevelse av vad som orsakade sjukdomen för att kunna ge en mer effektiv behandling.
Text: JENNY LOFTRUP
Artikeln publicerades första gången 20241031
