Redan på förskolan går det att identifiera barn som det kan gå snett för, både när det gäller psykisk hälsa och kriminalitet. Slagsmål och många utdragna raseriutbrott är de tydligaste varningstecknen. Men med tidiga insatser går det att ändra på.
Läs hela vår tidning om barns- och ungas psykiska hälsa
Barnasinne på allvar – om barns och ungas psykiska hälsa (Länk till tidningen)
Redan under det första halvåret finns det barn som är ovanligt svåra att trösta, även om de inte är kolikbarn. Barnen kan inte kontrollera sina starka känslor och lugna sig tillräckligt för att kunna äta och somna.
– Barnen har svårt att delta i samspelet med föräldrarna. Detta kan påverka relationen till främst mamman negativt, säger Björn Hofvander psykolog inom rättspsykiatrin i Skåne och forskare vid Lunds universitet med fokus på hur tidig aggressivitet kan kopplas till psykisk ohälsa och kriminalitet senare i livet.
Målet för forskningen är att hitta effektiva metoder för att förebygga att utåtagerande barn drabbas av psykisk ohälsa och till slut hamnar i rättspsykiatrin, dömda för våldsbrott.
Fem procent av barnen är extra aggressiva
Runt fem procent av de minsta barnen visar ett mycket mer aggressivt beteende än övriga. Trots är en del av den normala utvecklingen. Skillnaden är att en liten del av barnen får raserianfall mer frekvent och att utbrotten är mer intensiva och utdragna.
– När ett barn är utagerande under en längre period, både hemma och på förskolan så är det stark signal att hjälp från bup* och ofta även socialtjänsten behöver sättas in.
Utan åtgärder finns risken att det blir ett konstant utagerande som eskalerar ju äldre barnet blir. Ofta lär sig de barnen under barndomen att ha negativa förväntningar på hur de vuxna kommer bemöta dem. Det blir en ond spiral av utagerande och reprimander.
– Att försöka rätta till det här beteendet med hjälp av straff och hårda tag går inte, det vet vi. Det fungerar varken hemma och eller på skolorna.
Mer kraft på individuella lösningar
Men om stöd sätts in tidigt finns goda chanser att hjälpa barnet, och även för de flesta extra aggressiva barnen kommer det gå bra i livet. Att föräldrarna går en av de föräldrautbildningar som kommunen erbjuder kan ge goda resultat.
– Men de som har störst problem och behöver det mest kommer sällan på föräldrakurserna. Det behövs mer uppsökande aktiviteter och individuella lösningar för att nå dem.
På föräldrakurserna lär man sig bland annat att hantera utbrott och konflikter på ett icke-konfrontativt sätt och att fokusera på det som är bra.
– Det behövs ett varmt bemötande, där positiva sociala beteenden förstärks. En tillitsfull relation till föräldrar och andra vuxna är grunden för att kunna komma till rätta med aggressiva beteenden.
Väl känt vilka som är i riskzonen
Det är vanligt att föräldrar till utagerande barn har egna psykiatriska diagnoser som adhd eller depression. En annan riskfaktor är bristande stöd från familj och vänner, samtidigt som föräldrarna kan vara är unga, fattiga, arbetslösa och kriminellt belastade.
– Vi har bra på fötterna när det gäller riskfaktorer. De här extra sårbara barnen föds in i familjer med utmaningar och därför borde stöd sättas in tidigare. I mödravården och sedan på BVC behöver fokus öka på den psykologiska hälsan hos både vårdnadshavare och barn.
Tvillingstudier visar på genetik
Tvillingstudier har också visat att det finns genetik bakom ett utagerande beteende. Om man inte arbetar aktivt med att rätta till beteendet före skolåldern är risken att det aggressiva beteendet förvärras med tiden. Idag anmäler allt fler skolor barn på både låg- och mellanstadiet för misshandel till Arbetsmiljöverket. Men Björn Hofvander är inte säker på att det har blivit vanligare att barn slår och hotar kamrater och skolpersonal.
– Det kan också bero på att samhällets attityder har förändrats, vår tolerans har sjunkit mot barn som slåss.
Under mellanstadiet ingår det i den naturliga frigörelseprocessen att barnen vänder blicken utåt mot jämnåriga och äldre. Om det finns det många negativa förebilder nära så följer man dem. De kan vara äldre syskon eller andra ungdomar som lurar in de yngre i beroendeställning och kriminalitet genom att erbjuda dem att få vara med de coola, eller bara att få en pizza eller en 50-lapp.
– Idag har vi en bostadssegregation som inte fanns för 25 år sedan. Det är en riskfaktor att växa upp i ett område där man erbjuds en kriminell karriär.
Spela Höjaspelet för bättre studiero
Det blir också svårt för lärarna att få det lugnt i klassrummet när barn från många sårbara familjer samlas i vissa områden. Björn Hofvander och doktoranden Dariush Djamnezhad är i slutfasen med en studie i Malmö som handlar om hur man skapar studiero. Tusen lågstadieelever vid fem skolor ingår i studien. Lärarna genomför en intervention som heter Höjaspelet tillsammans med eleverna. Höjaspelet går ut på att eleverna stöttas i att utveckla de sociala beteenden som behövs för att få det att funka i klassrummet.
Tre skolor har gått igenom programmet, och studieron på de skolorna jämförs sedan med två skolor som inte har fått någon insats.
– I Sverige är det en av de första randomiserade kontrollerade studierna om studiero, ledarskap och klimat i skolan, men i USA har det här programmet fått fina resultat på både kort och lång tid.
Bup – även när föräldrar inte orkar stånga sig fram
Utagerande beteende och psykisk ohälsa, som depression, går ofta hand i hand och kan leda till kriminalitet i vuxen ålder, särskilt hos pojkar. För att hjälpa de här barnen behövs samordnade insatser från föräldrar, vården, bup, socialtjänsten och skolan.
– Bup har idag ett alldeles för smalt utbud, som behöver breddas för att passa de här familjerna som inte orkar stånga sig fram till hjälp. Jag brukar säga att det behövs en fyrhjulsdriven sjukvård för att nå fram med hjälp till de här barnen och deras familjer.
Det finns evidens för att varje krona som investeras tidigt i förebyggande arbete ger mer än motsvarande investering i behandling när det har gått snett.
– Vi kan göra mycket för de här barnens välmående om vi sätter in insatser tidigt och på så sätt bespara samhället stora kostnader, säger Björn Hofvander.
TEXT: Jenny Loftrup
*Bup, barn- och ungdomspsykiatrin
**BVC, barnavårdscentralen