Patienter som intensivvårdas i respirator riskerar att få lungin­flammation. Men de visar inte upp de vanliga symtomen. Magnus Paulssons forskning går ut på att hitta biomarkörer som identifierar lunginflammation.

Så kallade sjukhusförvärvade infektioner är smittor som personen inte hade fått om den inte befunnit sig på sjukhus.

– Patienter som vistas på sjukhus har en ökad risk att bli smittade. Det beror del­vis på att de ofta är försvagade på något sätt men också på att själva behandlingen bryter naturliga skyddsbarriärer, eller att man på annat sätt öppnar nya vägar in i kroppen, säger Magnus Paulsson, överlä­kare i klinisk mikrobiologi i Region Skå­ne och forskare i infektionsmedicin vid Lunds universitet.

Slang i halsen ökar risk

Huden tillhör första linjens försvar mot infektioner men har patienten ett opera­tionssår så är den naturliga skyddsbarri­ären bruten. Kateter kan verka irriteran­de på den omgivande vävnaden i urinvä­garna och störa immunförsvaret och själ­va slangen kan utgöra en yta för bakte­rier att växa på.

– Vid respiratorvård har patienten en slang nedstucken i halsen och då kan bakterier från munhålan växa ner längs slangen. De kan heller inte hosta upp slem som annars är ett sätt att göra sig av med det som inte hör hemma i luftvägarna.

Sjukhussmittor orsakas oftare av resistenta bakterier, ibland av sådana där ingen antibiotika biter. Men jämfört med många andra länder har vi i Sverige hittills varit ganska skonade. Här är det oftare vanliga icke-resistenta bakterier, som patienten normalt har på huden eller i tarmen, som tar sig in i kroppen och orsakar infektionen.

Var tionde riskerar att drabbas

Vårdhygien är därför extremt viktigt och kräver noggrann följsamhet, något som den svenska sjukvården är bra på enligt Magnus Paulsson. Men det är inte alltid så lätt.

– En sjuksköterska på iva* kanske håller på med en patient när larmet plötslig går och en annan patient behöver akut hjälp med andningen. Då är det inte så lätt att följa alla stegen i hygienrutinen. (* intensivvårdsavdelning)

Trots noggranna hygienrutiner löper mellan var tionde och var tjugonde in­tensivvårdspatient i Sverige, som vårdas i respirator längre än ett dygn, att drabbas av respiratororsakad lunginflammation, VAP (ventilator induced pneumonia).

– Det är också den vanligaste sjuk­husförvärvade infektionen på iva och en oönskad konsekvens av en nödvändig behandling.

FAKTA LUNGINFLAMMATION

• Lunginflammation är en inflammation i lungan som kan uppstå som svar på en infektion orsakad av bakterier, virus el­ler svamp.
• Vanliga typiska symtom är att patienten hostar slem, har feber, har ont eller svårt att andas och kan även ha dålig syre­sättning. Bakterierorsakad lunginflam­mation behandlas med antibiotika.

De kan inte hosta

Det stora problemet med att sätta rätt di­agnos på iva-patienter i respirator är att de är sövda och kan därför inte berätta om det blir jobbigt eller gör ont att an­das, något som annars är ett vanligt sym­tom. De kan inte heller hosta och får inte feber eftersom de får paracetamol** som smärtstillande. Deras symtom är mycket diffusa och även lungröntgen och bakterieodlingar ger alltför ospecifika svar. (** paracetamol är den aktiva substansen i t.ex. Alvedon)

Samtidigt är det viktigt att kunna skil­ja ut dessa patienter för att kunna ge dem rätt vård utan att riskera att behandla fler än dem som behöver det med antibiotika. Både på grund av biverkningar och för att inte spä på utvecklingen av antibiotikaresistens.

– Vi vill därför kunna mäta något i lungan som tydligt berättar om patien­ten har lunginflammation.

Hittat biomarkör

Forskarnas huvudspår är ett så kallat heparinbindande protein, HBP, som de har kunnat mäta i lungvätskan från respiratorvårdade patienter med konstaterad lunginflammation men inte i friska kontroller.  Att HBP är en intressant markör för respiratorinducerad lunginflammation, VAP, har även visats av andra i en översiktsstudie där man har sammanställt resultat från många olika studier som testat olika biomarkörer och där HBP visat sig ge bäst resultat.

Just nu pågår en större studie, där flera europeiska sjukhus ingår. Magnus Paulsson och hans kollegor vill testa HBP som markör för VAP på ett större och mer blandat patientunderlag på iva vad gäller ålder, kön, underliggande sjukdomar för att bekräfta att HBP fungerar på alla möjliga patienter.

– Om metoden visar sig hålla är vårt nästa steg en klinisk interventionsstudie då vi ger antibiotika till patienter med höga halter av HBP men inte till dem med låga halter, säger Magnus Paulsson.

Tagit höjd för olika undergrupper

Men forskarna har även tagit höjd för om HBP inte visar sig så allmängiltigt som man hoppas på.

– Det kan vara så att vi felaktigt har klumpat ihop flera olika sjukdomar under benämningen VAP. VAP kanske består av flera undergrupper av sjukdomar.

Därför studerar forskarna inte bara några enstaka proteiner så som HBP och några till utan samlar prover för att kunna studera alla proteiner som finns i lungan hos patienter med eller utan lunginflammation. På så sätt kan man skapa så kallade proteinsignaturer, ett mönster som alla proteinerna skapar tillsammans, ungefär som ett fingeravtryck. Dessa signaturer kopplar man sedan till respektive patient och information om hur det har gått för patienten, om denne blev sjuk i lunginflammation eller inte och andra hälsodata.

– Med hjälp av proteinsignaturerna kanske det går att dela in VAP-gruppen i olika undergrupper. Då kan det visa sig att HBP fungerar som markör för vissa undergrupper men inte för andra. Det skulle kunna ge oss vägledning om vilken behandling de ska ha.

Skillnader i frisk och sjuk bakterieflora

Parallellt med insamlingen av proteinprover tas även bakterieprover för analyser av bakteriesammansättning i lungan hos dem som har VAP och de som inte har det. Syftet är att skaffa sig kunskap om den friska respektive sjuka bakteriefloran i lungorna. Det finns också ett intresse i att lära sig mer om hur det ser ut i lungorna på patienter som legat länge i respirator. En respirator gör alltid lita skada på lungorna även om apparaterna är mycket skonsammare idag, förklarar Magnus Paulsson.

Han har också en vision om framtiden, om vad vården har att erbjuda respiratorvårdade patienter.

– Då tror jag att vi har ett snabbtest som visar om patienten har VAP eller inte och kanske också vilken undergrupp de tillhör. Det kan vi kombinera med ett annat snabbtest som visar på vilka av de vanligaste bakterierna som finns i patientens lunga. Då kan vi snabbt fatta beslut om patienten ska ha antibiotika eller inte och i så fall vilken sort. Det tror jag kommer hjälpa den här patientgruppen väldigt mycket, säger Magnus Paulsson.

Länkar till vetenskaplig publikationer:

Heparin-binding protein in lower airway samples as a biomarker for pneumonia

Biomarkers in lower respiratory tract samples in the diagnosis of ventilator-associated pneumonia: a systematic review

Text: EVA BARTONEK ROXÅ