Larmtjänsten har ibland kritiserats för att skicka hjälp fel eller för sent. Men när det gäller hjärtstopp i Skåne och Köpenhamnsregionen, så har SOS Alarm bra resultat: 86 respektive 81 procent av alla inkommande larm om hjärtstopp identifierades helt rätt. Det visar en studie av anestesisjuksköterskan Cecilia Andréll.
Cecilia Andréll ingår i en forskargrupp vid Centrum för hjärtstopp vid Lunds universitet, och studien är en del av hennes avhandlingsarbete. Bakgrunden är den dystra statistiken kring hjärtstopp. Omkring 10 000 personer i Sverige får varje år hjärtstopp utanför sjukhusen och hjärt-lungräddning påbörjas för 5500 av dem, men färre än 600 överlever.
Larmoperatören på nödnumret 112 utgör första steget i ”överlevnadskedjan”, den serie insatser som är så viktig för att en hjärtstoppspatient ska överleva. Larmoperatören måste förstå att det handlar om hjärtstopp, genast skicka ut ambulans, och om möjligt guida den som ringt till att börja hjärt-lungräddning.
Resultaten förvånade
Cecilia Andréll har jämfört registerdata med bandinspelade larmsamtal för samma patienter. I 86 procent av fallen från Skåne och 81 procent av fallen från Köpenhamnsregionen visade sig träffsäkerheten vara helt korrekt. I de fall där diagnosen missades skedde ändå en ”prio-1-utlarmning”, vilket innebär snabbast möjliga insatser.
– Jag blev faktiskt lite förvånad, både över att resultatet var så bra och över att det var så likartat! säger hon.
Larmoperatörerna i Köpenhamnsregionen är sjuksköterskor eller undersköterskor, medan SOS Alarm i Region Skåne inte kräver någon vårdutbildning. Larmoperatörerna där har dock minst ett 20-veckors träningsprogram, vilket tydligen fungerat lika bra.
Cecilia Andrélls studie har nyligen publicerats i tidskriften Resuscitation. Hon arbetar också med tre andra studier om de första länkarna i överlevnadskedjan.
En av studierna är inriktad på ”överutlarmning”. Att larma i onödan i tveksamma fall kan vara det nödvändiga priset för att säkert få med alla hjärtstoppsfall. De onödiga larmen bör ändå vara så få som möjligt, vilket kan vara en svår balansgång.
Platsen för hjärtstoppets betydelse
En annan studie handlar om var hjärtstopp utanför sjukhus inträffat, och vad platsen betyder för patientens chans till tidig hjärt-lungräddning och överlevnad.
Den tredje studien gäller i vad mån räddningstjänstens insatser förbättrar överlevnaden. Alla brandmän i Skåne är utbildade i hjärt-lungräddning, och SOS Alarm larmar ut räddningstjänsten om man bedömer att en räddningsbil kan nå patienten snabbare än ambulanserna. Denna möjlighet är särskilt viktig i glesbygden.
– Vid misstänkta hjärtstopp larmar man alltid ut två ambulanser, och ibland även räddningstjänsten. Det behövs mycket personal vid ett hjärtstopp. Någon ska göra hjärt-lungräddning, en annan ska sätta nål för att ge ett läkemedel, en tredje ska koppla upp en hjärtstartare, en fjärde ska se till att patientens får en säker luftväg. Alla har sin uppgift, och varje minut är livsavgörande, förklarar Cecilia Andréll.
Hon tycker samtidigt det är viktigt att också fundera på vad som inte bör göras. Om det redan tidigt står klart att läget är hopplöst bör patienten slippa en meningslös blåljustransport som bara förlänger lidandet, och i stället få en värdig död i hemmet.
– Detta är inget som ingår i min avhandling. Men jag tycker vi bör se över riktlinjerna för var och när man ska avsluta återupplivningsförsök, menar Cecilia Andréll.
Text: INGELA BJÖRCK