Barn som har varit på flykt, bor i familjehem eller tillhör en minoritetsgrupp lider oftare av psykisk ohälsa än andra barn i Sverige. Det finns mycket som kan göras för deras mående – men det går trögt.
– Alla är överens och säger samma sak, även politikerna. Det finns tydlig evidens för att förebyggande stöd fungerar, säger Elia Psouni, professor i utvecklingspsykologi vid Lunds universitet.
Barn behöver hjälp med sin psykiska ohälsa, till exempel när det gäller trauman. Det minskar både mänskligt lidande och samhällskostnader. Men det tar tid innan förebyggande stöd ger resultat, längre än en mandatperiod.
– Det är ett jätteproblem att det inte görs långsiktiga satsningar. Nu är det strukturella nedskärningar i skolan, och då vet vi att fler barn kommer att drabbas av psykisk ohälsa.
Läs hela vår tidning om barns- och ungas psykiska hälsa
Barnasinne på allvar – om barns och ungas psykiska hälsa (Länk till tidningen)
Trygga vuxna kompenserar
När det finns tillräckligt många trygga vuxna i skolan, så kan det kompensera för andra brister i barnets miljö. Barn utvecklas i samspel med sina föräldrar, men också med andra nära omsorgspersoner. För att kunna utvecklas positivt behövs en grundtrygghet, som till stor del beror på uppväxtmiljön. Föräldrars egenskaper, deras socioekonomiska situation, sociala ställning, hälsa och psykiska mående, är alla av betydelse. Forskningen visar att utmanande livsvillkor kan påverka barnet negativt redan under första levnadsåret.
– Det kan störa barnets anknytningsutveckling om stress gör att föräldrarna får sämre ork och förmåga att vara lyhörda för barnets behov.
Mår sämre efter ett tag i Sverige
Elia Psouni har forskat på extra sårbara barns utveckling när det gäller barn som varit på flykt, bor i familjehem eller tillhör en minoritetsgrupp i Sverige. Det är grupper där förekomsten av psykisk ohälsa är ovanligt hög.
Vid flykt utsätts familjen för stor press, ofta under flera år. Forskningen visar att efter en tid i Sverige mår många av de som kommit som flyktingar sämre. Handläggningstiderna är långa och familjen vet inte var deras framtid finns. Dessutom är det mycket svårt att få det att gå ihop ekonomiskt. För att barnen ska må bra och utvecklas positivt behövs kontinuitet och att få gå i förskola eller skola. Skolan ger stabilitet, struktur och ett sammanhang för naturlig språkinlärning.
– För en del barn är det svårt att hitta motivationen för att ta sig an ett nytt språk innan de vet om de får stanna. Barnen behöver börja lära sig saker och få kompisar. De behöver också få känna att deras föräldrar finner en väg framåt i det nya landet, en rörelse framåt, säger Elia Psouni.
Barn stärks av att hjälpa familjen
Många tror att det stora ansvar som barn i invandrarfamiljer kan få när det gäller att hjälpa föräldrarna att klara av det svenska systemet kan stressa barnen. Men forskningen bekräftar inte detta.
– Barnen känner sig stärkta av att kunna hjälpa till när familjen befinner sig i en svår situation. Däremot är det viktigt att de inte får bära det emotionella ansvaret för föräldrarnas mående.
När man kommer till det nya landet så får familjen stöd av samhället, men ofta utan att de känner att de blir lyssnade till.
– Det välmenande samhället vill stötta, men gör det ibland på ett sätt som motverkar föräldrarnas egen handlingsförmåga. Föräldrarna behandlas som okunniga och försvagade av sin situation och får begränsat utrymme att bestämma över vad som är bäst för sin familj. Det kan handla om livsavgörande beslut som om familjen ska flytta eller inte.
Ge barn traumabehandling
Många barn som har varit på flykt har upplevt trauman, som behöver bearbetas professionellt för att inte leda till mer psykisk ohälsa. Men i Sverige är det ovanligt att barn får traumabehandling.
– Särskilt de yngsta barnen står oftast utan terapeutiskt stöd och det är synd för vi vet att barn kan läka. När barnen beter sig bråkigt eller besvärligt finns det oftast ett sår bakom.
Forskningen har också visat att traumautbildning är bra såväl för föräldrarna som för alla som möter barn i sitt arbete, genom att den ökar ens förmåga att bemöta barn med besvärliga symtom och beteenden. Tecken på att ett barn har varit med om trauman kan vara att det är bråkigt och hyperaktivt, eller mycket tillbakadraget. En del har mardrömmar och andra får svårt att äta.
I forskarnas intervjuer med barnen som varit på flykt berättar de att de sällan blir lyssnade till, att mycket sker över deras huvuden.
– Barnen berättar också att de är trötta på att många vuxna bemöter dem lågaffektivt, som om de alla var deras terapeut. Det är bra att försöka vara genuin och möta dem som individer, inte som problem som ska hanteras.
Slutar lita på vuxna efter flera familjehem
Även familjehemsplacerade barn har ofta varit med om flera traumatiska upplevelser. Först har de plockats ur en dysfunktionell familj och placerats någon annanstans. När de har börjat knyta an till de nya omsorgspersonerna är det inte ovanligt att de får byta familj, ofta mer än en gång.
– Efter två-tre uppbrott tappar de förtroendet för vuxenvärlden. De försöker leva ett vanligt liv, gå i skolan och skaffa kompisar men djupt inne är de övertygade att de ska flyttas på igen.
Elia Psouni menar att barnen inte blir lyssnade till och att de sällan har något att säga till om. I en studie där de har djupintervjuat familjehems-placerade barn beskriver barnen att vuxna inte berättar vad som ska hända och varför. Barn och ungdomar upplever att de flyttas runt som schackpjäser medan tilliten till vuxenvärlden krackelerar.
– Barn måste få känna att de är önskade och hör till samhället. Vi pratar mycket om psykisk ohälsa och kriminalitet hos unga, men sällan samtidigt. De två fenomenen är relaterade. Det är oklart hur långt det räcker med hårda tag och tydliga regler, om barnen inte får hjälp med sin psykiska ohälsa, säger Elia Psouni.
Mixade skolor bättre för barns psykiska hälsa
Det segregerade samhället är en annan faktor som skapar depression och ångest hos många barn. I studien Färgad – av en svår barndom framkommer det att många barns psykiska hälsa påverkas av rasism i Sverige. När forskarna har intervjuat barn i minoritetsgrupper får de höra berättelser om ständiga mikroaggressioner och daglig mobbning på rasistisk grund. Och att de vuxna inte tycks vare sig se eller höra. Barnen upplever att de vuxna inte gör något åt de verbala påhoppen.
– Du kan få höra fula ord om dig själv femton gånger om dagen. Det är klart att det gör något med dig. Många undrar om de verkligen kommer få samma chans i livet.
Problemet är mindre i mer mixade skolor, än i skolor med få utrikes födda elever. Om man blandar inrikes och utrikes födda barn mer i alla skolor skulle det bli bättre ur ett folkhälsoperspektiv, menar Elia Psouni.
– Det finns ingen forskning som stöttar att barns språkinlärning eller akademiska framgång skulle försämras i mer mixade skolor.
FN:s barnrättighetskommitté har kritiserat Sverige för att inte skydda barn som utsätts för rasism tillräckligt. Kommittén har även påpekat att de långa handläggningstiderna för flyktingar är skadliga för barn och uppmanat Sverige att avsätta mer resurser, utforma tydligare lagar och vidta åtgärder för att alla barn ska få sina rättigheter uppfyllda.
– Vi vet att varje investerad krona i förebyggande arbete lönar sig både mänskligt och samhällsekonomiskt. Barn behöver få det stöd de har rätt till. Det gör mycket för deras mående och positiva utveckling, men då måste vi ändra vår syn på tillhörighet och utanförskap, säger Elia Psouni.
TEXT: JENNY LOFTRUP