Vetenskap och hälsa

Våga träna efter infarkt eller hjärtstopp. Podd 2026-03-12

”Det är fantastiskt roligt att få följa de här individerna.
För oftast är det en stor utveckling, vad gäller fysisk kapacitet men även mod och glädje. Många får enorma hälsovinster av att komma igång…”
(Katarina Heimberg).

Jenny Loftrup: Om man har överlevt ett hjärtstopp eller en hjärtinfarkt så gäller det att börja röra på sig igen. Så fort som möjligt. Men hur ska man våga träna och riktigt ta i igen?

Dagens podd handlar om vägen tillbaka efter en infarkt eller till och med ett hjärtstopp.

Med mig i studion har jag Katarina Heimburg. Du är fysioterapeut och forskare i hjärtrehabilitering vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus. Välkommen.

Katarina Heimburg: Tack så mycket för inbjudan.

Jenny Loftrup: Du kommer precis från kliniken här och har träffat patienter just i hjärtrehabilitering?

Katarina Heimburg: Det stämmer bra det.

Jenny Loftrup: Hjärtinfarkt är ju vanligare än hjärtstopp. Det är väl över 20 000 personer om året i Sverige som råkar ut för det.

Men hur hänger de här två tillstånden samman? Hjärtinfarkt och hjärtstopp?

Katarina Heimburg: Hjärtinfarkt är den vanligaste orsaken till ett hjärtstopp. Mer än 50 procent av hjärtstoppspatienterna har en hjärtinfarkt som orsak till hjärtstoppet.

Jenny Loftrup: Vad är den största missuppfattningen när det gäller hur man ska ta sig tillbaka efter ett hjärtstopp?

Katarina Heimburg: Många blir ju rädda för att röra på sig när man har drabbats av en hjärthändelse. Man tror att fysisk aktivitet kan orsaka skada eller smärta.

Jenny Loftrup: Men det stämmer inte eller?

Katarina Heimburg: Nej. Som fysioterapeut vill jag ju gärna att man kommer igång så fort som möjligt. Börjar med promenader i lagom takt och sedan att man får möjlighet att träffa en fysioterapeut som är insatt i ämnet hjärtrehabilitering, som guidar en tillbaka.

Jenny Loftrup: När man kommer till dig kan det vara två till tre veckor efter en hjärtinfarkt. Då vill du att man ska upp på en träningscykel och cykla på så bra man kan. Men är inte det riskabelt?

Katarina Heimburg: Nej vi läser ju alltid på ordentligt i journalen. Har patienten någon kvarvarande stenos i hjärtats kärl?

Jenny Loftrup: Vad betyder det? En förträngning eller?

Katarina Heimburg: Precis. Hur starkt är hjärtat och att det pumpar? Har man några andra saker att ta hänsyn till? Det finns ju vissa diagnoser där man ska vara mer försiktig. Men det har vi ju kunskap om, vi fysioterapeuter inom hjärtrehabilitering.

Jenny Loftrup: Cirka 10000 personer om året drabbas av hjärtstopp, utanför sjukhus. Och om man överlever då, så har man haft änglavakt. För nästan nio av tio dör direkt.

Men vad är deras inställning när de kommer till dig. De ska tillbaka och det ska börjas träna?

Katarina Heimburg: Det är väldigt olika. Man kan må väldigt olika och det som är avgörande är ju hur fort någon påbörjat hjärtlungräddning. Så tiden till bärande cirkulation är jätteviktig.

Jenny Loftrup: Så varje minut där räknas?

Katarina Heimburg: Ja och därför har jag engagerat mig i bland annat det här med sms-livräddare som finns i Skåne, sedan en tid tillbaka. Då larmas det ut från SOS alarm till frivilliga. Så att de som är närmast får ett larm i sin mobiltelefon, att de kan springa till platsen och påbörja HLR (hjärt- och lungräddning), eller hämta en hjärtstartare.

Jenny Loftrup: Och varför är det så viktigt att bli fysiskt aktiv igen efter en hjärthändelse?

Katarina Heimburg: Jo, hjärtat är ju en muskel och hjärtat måste bli starkt. När man är fysiskt aktiv ökas en intensitet. Så börjar ju hjärtat slå snabbare och pumpar ut mer blod per slag.

Den vanligaste orsaken till ett hjärtstopp är hjärtinfarkt. Vid en hjärtinfarkt blir det trångt i hjärtats kärl, så hjärtat inte får tillräckligt med syre och näring. Så det är alltså motsatsen till en infarkt när man är fysiskt aktiv. Att hjärtat pumpar mer blod för varje slag och man får en elasticitetsökning i hjärtats kärl. Och alla kärlen i kroppen egentligen.

Jenny Loftrup: Så då kan man säga att det man ska vara rädd för det är kanske då mycket stillasittande?

Katarina Heimburg: Ja och vi har ju allmänna rekommendationer för fysisk aktivitet som egentligen gäller alla vuxna och de säger att man ska vara fysiskt aktiv 150 till 300 minuter per vecka. Och framförallt bryta stillasittande. Ta en paus från stillasittandet.

Jenny Loftrup: Och då måste det inte vara så att man är ute och springer eller kör stenhårt på gymmet utan det räcker med en promenad där man höjer pulsen?

Katarina Heimburg: Precis. Och vi använder Borg-skalan mycket inom hjärtrehabilitering och där får man själv skatta sin intensitet. Och det är bra om man alltid börjar på lite lägre, lättare intensitet. Och sen när man är uppvärmd, kan börja komma igång med lite högre intensitet. Så man blir lite varm, svettig, andfådd, flåsig.

Jenny Loftrup: Okej. Så värma upp är viktigt?

Katarina Heimburg: Ja och framförallt om man har mediciner som skyddar hjärtat, så förlåt uttrycket, så är man lite trögstartad. Hjärtat börjar alltid direkt pumpa ut mer blod per slag och slår snabbare. Där är en liten försening. Så lugnt och fint till en början och även på slutet lugn och fin nedvarvning. Och det är för att undvika att hjärtat slår oregelbundet.

Jenny Loftrup: Men många blir rädda för att röra på sig efter en hjärthändelse. Vad ställer den här rörelserädslan till med?

Katarina Heimburg: Att man blir fysiskt inaktiv. Inom forskningen kallar vi detta för kinesiofobi, rörelserädsla. Och det bästa sättet att bota den, det är att få hjälp av en fysioterapeut.

Först kommer man på ett individuellt besök. Man får testa att röra sig. Cykla har vi oftast som test. Att känna på det. Därefter är man välkommen att börja träna i grupp här på sjukhuset i Lund. Då är man välkommen två gånger i veckan under en tremånadersperiod.

Då börjar vi inleda med att man cyklar ungefär en kvart på motionscykel i olika intervaller. Lugnt och fint till en början, uppvärmning. Sen intervaller och sedan lite kort nedvarvning.

Jenny Loftrup: Och alla i den här gruppen är där efter en hjärthändelse?

Katarina Heimburg: Ja.

Jenny Loftrup: Då kan de styrka varandra. Brukar det bli gemenskap i de här grupperna?

Katarina Heimburg: Ja absolut och ibland är det så att folk kommer lite extratidigt för att de tycker det är trevligt att prata med sena medmotionärer. Och de stannar kvar lite efter och det kan till och med bli så att de träffas utanför sjukhusets träning sen.

Jenny Loftrup: Men hur stort är problemet med att man rör på sig för lite efter en hjärthändelse?

Katarina Heimburg: Vi har gjort studier bland annat på hjärtstoppsöverlevare och där är väl ungefär en tredjedel som rör sig alldeles för lite. Och det är väl runt 20 procent som upplever en stark rörelserädsla.

Jenny Loftrup: Och om man då rör på sig alldeles för lite så ökar risken för en ny hjärthändelse?

Katarina Heimburg: Ja, fysisk träning genom hjärtrehabilitering är väldigt effektiv för att förhindra framtida hjärthändelser. Men också för att förhindra återinläggning på sjukhus.

Och det vinner ju alla på. Framförallt patienten, men även vårdpersonal och samhället.

Jenny Loftrup: Men sen då när man ska klara sig själv. Är det okej att vara ute och springa för sig själv i en skog?

Katarina Heimburg: Vi rekommenderar ju att man kommer till oss och tränar två gånger i veckan under en tremånadersperiod. Och att våga känna sig trygg och veta sina nya gränser. Att känna in sin nya fysiska kapacitet.

Jenny Loftrup: Men även anhöriga kan ju vara oroliga och kanske inte vilja släppa iväg den som har haft en hjärthändelse. Vågar de låta dem börja träna?

Katarina Heimburg: Det är väldigt olika och anhöriga är välkomna att följa med på besöken på sjukhuset om patienten vill. Sen erbjuder vi även hjärtskola som är en föreläsningsserie där vi träffas här på sjukhuset. Och där har vi en session med en arbetsterapeut. Där går vi igenom varför man ska träna och aktivitetsbalans, sömn och en massa praktiska grejer.

Jenny Loftrup: Det finns också andra konsekvenser efter en hjärthändelse som man inte pratar lika mycket om. Det är hur ju man påverkas kognitivt. Till exempel med stör trötthet. Vad ställer den till med? Det här som ni kallar fatigue?

Katarina Heimburg: Det är ju det vanligaste symtomen som patienterna uppger. Bland dem som har överlevt ett hjärtstopp utanför sjukhus. Det är den här fatiguen som är ett symtom. Och det kan vara rätt så besvärande. För man kan göra en massa roliga saker, som man inte orkar med längre. Tröttheten kan vara både fysisk, mental och kognitiv.

Jenny Loftrup: Så det kan finnas fysiska orsaker också till att kroppen är slut på energi?

Katarina Heimburg: Absolut. Hjärtat kan ha fått en skada under hjärthändelsen. Man kan ha mediciner som sänker cirkulationen så att man blir trött. Så det kan ha olika orsaker.

Jenny Loftrup: Om man drabbas av fatigue. Hur påverkar det arbete och relationer? Livskvalitet?

Katarina Heimburg: Ja man kanske inte orkar lika mycket som tidigare. Men då är det viktigt att man ser över sin vardag. Vi brukar prata om aktivitetsbalans. Att man lägger in pauser. Hur återhämtar jag mig? Kan det vara genom att lyssna på musik, ta en liten promenad, lägga undan telefonen? Det finns många bra tips.

Jenny Loftrup: Men det fungerar inte alltid så bra i det här speedade samhället?

Katarina Heimburg: Nej. Och det kan vara så att man kan återgå till arbetet, studier och så vidare, men lite anpassat. Det kanske inte är så bra att sitta i ett öppet kontorslandskap. Man kanske får lägga in små pauser under dagen. Så kan det fungera bra.

Jenny Loftrup: Så det syns inte riktigt på en, men det kan ta lång tid innan man kanske orkar med att gå tillbaka till jobbet. Om man är i den åldern att man arbetar?

Katarina Heimburg: Absolut och det är väldigt individuellt. Vi brukar screena hjärtstoppsöverlevarna för deras kognitiva förmåga. Och vi brukar fråga och screena även för fatigue, ångest och depression. För det vet vi att det är vanliga symtom.

Jenny Loftrup: Det här kognitiva det handlar om minne och koncentrationsproblem som man kan få också?

Katarina Heimburg: Ja och det var faktiskt orsaken till att jag började doktorera. Det var min okunskap om det. Jag satt på mottagningen och hade gjort mina tester tillsammans med patienten och avtalat att hon skulle komma en viss tid till sjukhuset. Och sen kom de inte.

Jag tänkte, är jag så dålig på att informera? Sen började jag samarbeta med en arbetsterapeut på neurologen, som senare blev min bihandledare. Och jag förstod att det var rätt så mycket som jag inte visste.

Jenny Loftrup: Så att patienterna kom inte ihåg, eller orkade inte?

Katarina Heimburg: Nej, precis. Och så vill ju oftast patienterna vara lite till lags. Så de satt bara och nickade och sa ja.

Så jag har lärt mig otroligt mycket om kognitiv förmåga och andra mer psykiska symtom.

Jenny Loftrup: Vad är det som händer rent fysiskt när det gäller kognitionen?

Katarina Heimburg: Vid ett hjärtstopp så upphör ju cirkulationen i kroppen och hjärnan är det mest syrekänsliga organet. Så det är därför det är så otroligt viktigt att man påbörjar HLR.

Sen kan man även ha kognitiva besvär av att man har kärlförändringar i hjärnan.

Så det kan bero på syrebrist i samband med hjärtstoppet eller att man har kärlpåverkan.

Jenny Loftrup: Jag tänker att när man tränar då. Då får man ju mer blodcirkulation och syre upp i hjärnan. Så det är en viktig anledning till kan ska då träna så mycket som möjligt.

Katarina Heimburg: Ja och ibland så kommer anhöriga och säger att man har fått tillbaka sin respektive. Att hen har blivit gladare och piggare och mer hjälpsamma i hemmet och så vidare. Det är fantastiskt att få vara med om det.

Jenny Loftrup: Det här då med depression. Får man hjälp med det? Man får gå på fysisk hjärtrehabilitering men får man något känslomässigt stöd om man behöver det?

Katarina Heimburg: Ja. Vi frågar ju om de upplever ångest eller depressionssymtom, fatigue och så vidare. Och upplever vi att patienterna har mycket symtom som besvärar dem så brukar vi hjälpa dem med kurators eller psykologkontakt.

Och ibland kan det vara så att det är en naturlig reaktion på det man har gått igenom. Har man drabbats av en hjärthändelse, hjärtinfarkt eller hjärtstopp så kan man ju få sig en tankeställare om livet.

Jenny Loftrup: Ja det vore ju konstigt annars. Jag tänker att det måste vara väldigt olika. Att den del vill prata om det här och andra inte?

Katarina Heimburg: Det stämmer och i det har vi försökt möta patienterna på olika vis. Vi har just nu studier där vi bjuder in hjärtstoppsöverlevare och deras anhöriga till en digital hjärtskola, kan man säga.

Där diskuterar vi olika mående efter ett hjärtstopp. Dels går vi igenom själva förloppet. Hur det har gått till. Vad de har fått för behandling på sjukhuset och så. Men sen även olika reaktioner som ångest och depressionssymtom, fatigue. Hur man kan anpassa sig till livet framöver. Får man resa? Kan man köra bil? Det dyker upp många funderingar.

Jenny Loftrup: Kan man det då? Eller är det från person till person?

Katarina Heimburg: Det är från person till person och det beror ju helt på hur hjärtat mår, hur hjärnan mår och hur personen mår.

Jenny Loftrup: De flesta som är med om en hjärthändelse är ju äldre men det finns ju också unga som till synes oförklarligt får hjärtstopp och så vet man inte vad det berodde på. Hur går ni vidare med dem?

Katarina Heimburg: Man vill ju gärna veta orsaken till varför man drabbades av sin hjärthändelse. Hjärtinfarkt eller hjärtstopp. Många av dem kan ju få en ICD, eller en pacemaker, som är en liten dosa som kan ge en elektrisk stöt när hjärtat inte fungerar som det ska. Som kan ge en trygghet.

Men där är det viktigt att man erbjuder samtalsstöd både till den drabbade men även till familjen.

Det gäller att försöka möta varje person och skapa en uppföljning och en rehabilitering som är just för dem.

Jenny Loftrup: Så det är ingen skillnad på rehabiliteringen för gruppen äldre och gruppen yngre utan det är helt individuellt?

Katarina Heimburg: Nej och i dem… vi har 21 träningstillfällen nu per vecka. 21 olika grupper igång. Och där inkluderar vi hjärtpatienter och de yngsta är ju 18 år. Sen är det ju uppåt. Så de kan vara 80 plus.

Själva konceptet fysisk träning – alla kan vara med. Vi har ju väldigt lätta hantlar till väldigt tunga hantlar, kettlebells och så vidare. Så det är ju vår uppgift som fysioterapeuter att anpassa träningen utifrån varje unik person.

Jenny Loftrup: När man har tränat mycket. Kan man komma tillbaka till sin gamla fysiska kapacitet på full förmåga?

Katarina Heimburg: Det beror ju helt på vad orsaken till ens hjärthändelse var. Det finns till exempel yngre personer som drabbas av spontana kärldissektioner i kranskärlen. Där är ju rekommendationen att man aldrig ska anstränga sig mer än till Borg 13–14, det vill säga något ansträngande. För man ska inte utsätta kärlen för för högt tryck.

Så att det beror helt på orsaken till hjärthändelsen. Det är vår uppgift som vårdpersonal att hjälpa och guida patienten. Och vi är ju ett helt team. Vi har sjuksköterskor, läkare, undersköterskor och kuratorer och så vidare som hjälps åt.

Jenny Loftrup: Men ni har gjort en studie också där folk har gjort en klassiker. Och då är det ju Vasaloppet och Vansbrosimmet, Lidingöloppet och Vättern runt. Är det hjärtsäkert om man har haft en hjärthändelse?

Katarina Heimburg: Ja vi håller nu på att sammanställa resultatet och det ska bli mycket spännande. Där har vi tittat på hur många sms-livräddare som har varit i tävlingsområdet. Både supportrar, de som har deltagit i lopp och så vidare. Sen har vi intervjuat tävlingsledningen, vad de har för beredskap vid en hjärthändelse.

Jenny Loftrup: Okej, men ni har ingen statistik…?

Katarina Heimburg: Nej. Förra året var det nog relativt få hjärthändelser under de här loppen. Men det är klart att det krävs olika beredskap om man är på land eller i vatten till exempel. Men vi har tagit fram data från alla sms-livräddare som var i området och de har fått fylla i en enkät. Så det ska bli mycket spännande att se.

Jenny Loftrup: Om man har varit med om en hjärtinfarkt just vid stor fysisk ansträngning. Då vågar man kanske aldrig mer ta i så mycket igen, eller?

Katarina Heimburg: Det finns ju de fallen där man har öppnat upp de avstängda kranskärlen. Man är så kallat fullt revaskulariserad. Man har mediciner som skyddar ens hjärta. Blodtrycket är under kontroll och då ska det egentligen inte finnas några restriktioner.

Jenny Loftrup: Är det också så att de som får en hjärtinfarkt eller ett hjärtstopp för at man har en förträngning i kärlen… och så tar man bort det här och då är ju allting bra? Är de lättare att få igång, att de vågar mer ta i och röra på sig?

Katarina Heimburg: Ja och sen är det mycket personlighet. Vissa personer är lite mer ängsliga än andra och andra kanske inte funderar lika mycket. Så där måste man möta varje unik patient.

Jenny Loftrup: Hur tar man reda på det? Är det genom samtal eller?

Katarina Heimburg: Ja och sen märks det väldigt tydligt om de inte är så bekväma med att ta i. Det är fantastiskt roligt att få följa de här individerna från första besöket till i slutet av träningen och det uppföljande besöket. För oftast är det en stor utveckling både vad gäller fysisk kapacitet. Men även mod och glädje. Många får ju enorma hälsovinster av att komma igång med fysisk aktivitet och fysisk träning.

Jenny Loftrup: Ni har också forskat på digital träningsintervention, träningsgrupper digitalt. Varför behövs det?

Katarina Heimburg: I Skåne är vi ju bortskämda med att vi inte har så långa transportsträckor till och från sjukhus. Men till exempel i Norrland så är ju sträckorna mycket längre och för vissa framförallt yngre patienter är det svårt att hinna ta sig till och från sjukhuset för den här rehabiliteringsträningen.

Så vi hade en studie remote exercise control, där vi lät patienterna välja om de ville träna på plats eller via videolänk. Och den startade faktiskt väldigt lägligt under pandemin.

Jenny Loftrup: Det var ju tur då. Då var det ingen som fick komma hit.

Katarina Heimburg: Jo i vanliga fall har vi lite större grupper. Men under pandemin så antingen körde vi träningen ute, eller så fick det vara väldigt få deltagare i vår träningslokal.

Jenny Loftrup: För de var kanske också nyopererade och extra känsliga?

Katarina Heimburg: Ja. Men det finns lösningar för det mesta. Vi brukar vara rätt så påhittiga vi fysioterapeuter.

Jenny Loftrup: Så vad skulle du säga… om du tar lite helhetssyn på någon som kommer till dig och ska börja sin hjärtrehabilitering. Vad är det som behövs för en bra hjärtrehabilitering?

Katarina Heimburg: Det krävs ett individuellt besök där jag i lugn och ro kan prata igenom med patienten, sjukhistoria och andra saker man behöver hänsyn till. Sen gör vi alltid något som vi kallar för pre exercise screening test, alltså ett symtombegränsat cykeltest. Där man får testa att cykla. Och då håller vi mycket noggrant koll på både puls, blodtryck, upplevd ansträngning och upplevd andfåddhet och eventuellt bröstsmärtor och så vidare. Sen gör vi olika muskelfunktionstest och patienten får fylla i olika enkäter. Så vi har en bra grund att stå på.

Utifrån detta lägger vi upp en träningsplan tillsammans med patienten.

Jenny Loftrup: Och vad kan familjen därhemma stötta med?

Katarina Heimburg: Vardagsmotion till en början. Ut och promenera, ut och cykla. Och sen är det faktiskt rätt kul att få träna tillsammans. Så man kan ju peppa varandra, gå till gymmet tillsammans, spela tennis. Vad man tycker är kul.

Jenny Loftrup: Man ska våga släppa iväg dem på träning?

Katarina Heimburg: Absolut det tycker jag. Men man kan ju följa med på sjukhusbesöken och få lite mer information. Man kan delta i hjärtskolan som då antingen kan vara fysisk eller digital.

Jenny Loftrup: Vad är det du helst skulle vilja ta reda på genom forskningen nu när det gäller rehabilitering för hjärtpatienter?

Katarina Heimburg: Om jag hade fått önska så hade jag velat inkludera alla med hjärtdiagnos. Att de får en bedömning av en fysioterapeut och möjlighet att träna i grupp för att bli säkra på hur de ska utföra sin träning. Och sen har vi även sett att andra patientgrupper till exempel de som har drabbats av endokardit, de som har drabbats av en sepsis och så vidare,

Jenny Loftrup: Vad är endokardit?

Katarina Heimburg: En inflammerad hjärtklaff. Och av tradition så följs de ibland upp på infektionskliniken. Och där gör vi en studie där vi låter dem delta i fysisk träning inom hjärtrehabilitering för att se hur utfallet blir där. Så jag tror att egentligen väldigt många i vårt samhälle hade mått bra av att träffa en fysioterapeut och få delta i fysisk träning i grupp.

Jenny Loftrup: Och detta sa Katarina Heimburg och det fick avsluta den här podden. Och du vet ju vad du pratar om för du har sen många år tillbaka både jobbat med hjärtrehabilitering som fysioterapeut och forskat på detsamma vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus.

Ni har lyssnat på vetenskap och hälsa och en ny podd kommer ut varannan torsdagsmorgon. Saknar ni oss däremellan så finns det fler poddar, artiklar och tidningar på www.vetenskaphalsa.se

Själv heter jag Jenny Loftrup och vid ljudspakarna idag har vi Andreas Irebring.

 

 

 

 

---