Nätdejting – härligt, knäckande eller att hitta sig själv? Podd 2026-06-04
”En viktig insikt som nätdejtarna själva berättar att de fick och som berörde mig djupt. Det är just det här att man letar efter någon annan men inser att man letar efter sig själv”.
Lotta Löfgren
Mer än var fjärde singel i Sverige har nätdejtat och var femte har hittat sin partner på internet. Från att i början ha varit ett forum för grupper som på något sätt kände sig marginaliserade och som hade svårt att hitta någon i ”den vanliga världen” så har nätdejting blivit helt mainstream. Samtidigt så kommer det signaler om att intresset för nätdejting minskar och att framför allt unga dissar nätdejting.
Men vad skiljer nätdejtingkulturen från att träffas i den riktiga världen? Är vi ute efter samma saker? Och har svajpandet förändrat vår syn på relationer?
Det och mycket annat ska vi diskutera med Lotta Löfgren som är professor i sexologi vid Malmö universitet.
Välkommen hit Lotta!
Lotta Löfgren: Tack så mycket.
Eva Bartonek: Du har skrivit en bok med titeln #Längtan efter intimitet i dejtingapparnas tid” som kom ut förra året.
Varför ville du skriva den här boken, och vem vänder den sig till?
Lotta Löfgren: Ja, studien som jag gjorde grundar sig i forskning som jag har gjort under tjugo års tid. Jag har tittat på kärlek och sexualitet och relationer i just relation till Internet.
Hur har vår syn på kärlek förändrats? Eller har den inte det? Hur har vår längtan efter intimitet förändrats? Eller är det precis samma sak som alltid?
Och den här studien baseras då på en nätdejtare som många gånger befinner sig mitt i livet och också söker nytt. Vill göra en omstart.
Eva Bartonek: Och vem vänder sig boken till? Vem ska läsa den?
Lotta Löfgren: Boken vänder sig både till forskare och studenter. Men också en intresserad allmänhet. För detta gäller oss alla.
Eva Bartonek: Om du skulle välja en sak. Vad är det som är det mest utmärkande för digital dejting, jämfört med att träffas så att säga i det riktiga livet. Om du skulle lyfta en sak?
Lotta Löfgren: Det är fokuset. Fokuset på att hitta någon. Och just det här forumet, dejtingappar, det är ju bara en sak som man är ute efter. Ett sexuellt möte eller en relation. Och allt annat är ju då kanske andra saker som vi ska göra. Kören eller andra fritidsintressen.
Eva Bartonek: Jag tänker för dem som aldrig har varit ute på en dejtingapp. Du kanske skulle förklara, hur funkar det egentligen?
Lotta Löfgren: Ja ofta så lägger man ju då ut sin profil först. Och den profilen kan ju se lite olika ut, beroende på vilken dejtingapp man är på och vad dejtingappen syftar till. Det finns ju dejtingappar som riktar sig till personer som är ute efter utomäktenskapliga affärer, så att säga.
Det finns också andra dejtingappar som riktar sig till aktiv 55+. Det finns dejtingappar, Akademikereliter.
Så lite grand har du först gjort ditt urval när du väljer app.
Sen så gäller det då utifrån syftet som du har med att använda en dejtingapp, hur du gör en bra profil.
Eva Bartonek: Och vad är en bra profil på, ja säg 55+ då?
Lotta Löfgren: Aktiv 55+, då är det oftast en… du ska välja foton där du ser relativt aktiv ut. Foton där du är ute och vandrar, seglar, cyklar. Och också riktar sig att visa att du har de här ungdomliga idealen som vi fortfarande har då, oavsett ålder.
Och där gäller det också att kunna berätta om sig själv men inte för mycket.
Eva Bartonek: Och de som är ute efter någon relation vid sidan av. Vad lägger de ut då?
Lotta Löfgren: Ja, där kan det ju vara mer diffusa bilder. Där kanske du inte alls vill visa hur du ser ut förrän vid ett faktiskt möte.
Där kan det vara bilder på hav eller på en kroppsdel. Eller på nånting som har någon erotisk antydan. Någon blomma till exempel.
Eva Bartonek: Hur många appar finns det?
Lotta Löfgren: Åh, det kan jag inte svara på.
Eva Bartonek: Många alltså. Men man ska då på något sätt presentera sig, göra sig attraktiv. Och jag kan tänka mig att i vissa appar så spelar väldigt stor roll.
Bidrar det här till att ännu mer stärka den här utseendefixeringen?
Lotta Löfgren: Det gör det på många sätt. Eftersom om du är på en app som har många potentiella profiler att välja mellan. Då kanske du väljer någon som utseendemässigt motsvarar samhälleliga ideal. Och där kan ju charmiga, kloka, begåvade, roliga människor då väljas bort utifrån hastigheten när du då svajpar.
Så vad man gör, är ju då att när man har lagt ut sin profil, så har man möjlighet att se andra som har lagt ut sina profiler. Och då lajkar man, gillar, de profiler som man tycker verkar attraktiva.
Och det viktiga här är då att andra ska lajka/gilla min profil. För det är först då när jag har gillat någon, som gillar mig, som det uppstår en match. Och det är först när det uppstått en match som det också går att skicka meddelanden till varandra och kontakta varandra. Och kanske börja chatta först och sen bestämma att ses i fysiska livet.
Det som är svårt, det är då att jag har lajkat väldigt många andra. Men ingen lajkar mig. Och det är ju här det svåra är då att känna sig bortvald på en dejtingapp, när det tycks vara så stort utbud. Och då få den känslan av att känna sig utanför, marginaliserad och inte vald.
Eva Bartonek: Okej, så att en av apparnas styrka är att fixa den här matchen då. Men det är många som inte får någon match där. Och samtidigt så är det här kommersiella appar. Vad tjänar de pengar på?
Lotta Löfgren: De tjänar pengar på abonnemang, betalande medlemmar. Du har tillgång till vissa funktioner på dejtingapparna om du har gratisversionen. Men du får inte fullt ut alla funktioner. Så då kan det finnas både basabonnemang och guldabonnemang. Apparna lockar med att ju mer du betalar, desto större är möjligheterna att hitta någon som lajkar dig och som du har lajkat.
Eva Bartonek: Så det låter som att folk börjar med gratisversioner och sen börjar de köpa på sig saker då?
Lotta Löfgren: Ja och det är därför man förlorar både pengar och hopp om du ändå inte lyckas få till en match.
Sen ska man komma ihåg att det finns också nånting som brukar kallas för Tindertystnaden. Och det är att trots att du har matchat, kanske inte bara med en utan med flera, så skriver du ett meddelande glad i hågen. Du får inget svar, eller ingen skriver ett meddelande. Utan väntar på att den andra ska ta första steget.
Och den Tindertystnaden beskriver också många som mycket påfrestande. De undrar vad står det för? Ville den andra bara ha en bekräftelse? Bara se hur många som lajkar mig och sedan inte är intresserade av vare sig ett sexuellt möte eller en kopp kaffe eller en långvarig relation.
Eva Bartonek: Är det vanligt med sådan där Tindertystnad?
Lotta Löfgren: Många av dem jag har intervjuat har berättat om det.
Eva Bartonek: Men nätdejting har ju blivit mainstream. Men går det att beskriva den här gruppen som är där och nätdejtar? Vilka åldersgrupper? Är alla åldrar där? Är det lika många män och kvinnor, eller väger det över till det ena eller det andra?
Hur ser det ut?
Lotta Löfgren: Dejtingappmarknaden är heterogen. Det finns massor av olika dejtingappar som riktar sig till olika yrkesgrupper, olika dejtingsgrupper. Men ofta så tänker man på att det är unga människor. Och det har ju förändrats, den bilden. Så att idag är det minst lika många medelålders. Och minst lika många äldre. Kanske är det snarare yngre som börjar gå andra vägar för att mötas.
Eva Bartonek: Ja, för man kan ju tänka sig att de yngre har ju så många andra arenor att träffas på. Men jag tänker, finns det beteenden som är vanligare på de här dejtingapparna jämfört med att träffas i riktiga livet?
Finns det någonting som är mer vanligt där?
Lotta Löfgren: Vi kan ju se att kanske kan man vara lite mer strategisk. Och det betyder att det är bra att dejta flera samtidigt. Innan du bestämmer dig för att vara exklusiv, med en enda person.
Eva Bartonek: Ja det har jag förstått att det är helt accepterat att man börjar med att dejta flera samtidigt. För att speeda upp processen eller?
Lotta Löfgren: Ja eller för att egentligen hålla möjligheterna öppna. För när du träffar någon först gången i fysiska livet efter att ha träffats eller matchat då på en dejtingapp. Så är det kanske först där du ser om kemin stämmer. Det här sista som vetenskapen söker efter att kunna finna svaret på. Men som kan vara väldigt olika svar för olika människor.
Och då vill du se hur det känns. Och då kanske du bestämmer att dricka kaffe med flera stycken. Innan du går vidare på en andra dejt.
Eva Bartonek: Alltså, är det en lättnavigerad värld? Eller finns det något speciellt språk man bör känna till? Eller kodord, eller något sådant?
Lotta Löfgren: Absolut, det är viktigt och det kan också ändra sig snabbt. Där har ju mina informanter berättat om begrepp som ”netflix and chill” till exempel. Om man är lite äldre så kanske man inte vet att det betyder ligga, att det är ett kodord för att ligga.
Eva Bartonek: Ja. Och det måste man ju lära sig…
Lotta Löfgren: Ja det kan ju vara viktigt. Och likaså om det står ”inget ONS” att det är inget ”one night stand”.
Eva Bartonek: jaa, bra att veta… Ghosting förekommer ju så att säga i vanliga världen också. Det här att man bara slutar svara.
Men vad jag har förstått så är det mycket vanligare på de här dejtingapparna. Stämmer det och varför är det så i så fall?
Lotta Löfgren: Ja åtminstone så tycks det vara vanligare. Och en anledning till att det är det, är ju att om du dejtar någon eller matchar någon så kanske du matchar någon som är i en helt annan referensgrupp. Det är inte någon kollega eller någon i vänskapskretsen. Så risken att du ska stöta på den igen i fysiska livet är väldigt liten. Och då är det lite enklare att ghosta, alltså att bara låta det hela rinna ut i sanden. Eller bara sluta svara på meddelanden. Jämfört med om det är någon, ja till exempel i kören, ja då träffar du hen nästa vecka.
Eva Bartonek: Ja, okej. Är det här en arena som öppnar för helt nya beteenden då?
Lotta Löfgren: Ja både och. Det kan både öppna för nya beteenden. Samtidigt kan vi se att här finns ju också traditionella mönster som har att göra med synen på kvinnor, män. Och på heterosexualitet, på ålder, på ungdomlighet.
Så att det är både det som vi ser i övriga samhället… det här är ju ett integrerat beteende också med hur samhället i stort utvecklas. Så utvecklas ju också den digitala världen.
Eva Bartonek: Men hur är det med könsnormer då? Har de ändå inte lite förändrats? Eller att kvinnor kanske börjar bete sig mer som män? Eller finns det beteendet?
Lotta Löfgren: Ja å ena sidan kan vi ju se att till exempel utseendeideal är lika tuffa, hårda för kvinnor på dejtingappar som i övriga världen. Du ska motsvara vackra samhälleliga ideal vad gäller skönhet och ungdomlighet.
Och att där männen kanske mer är prestation, status, vad du gör mer än hur du ser ut.
Men vi kan också se att dejtingappar möjliggör för kvinnor att vara lite mera könsöverskridande när det gäller hur kvinnor ska uppföra sig. Till exempel, just det här som du nämnde, med att dejta flera, prova sig fram. Kanske söka sig till partners i en annan åldersgrupp. Eller kanske också pröva sig fram när det gäller samma kön.
Så överhuvudtaget kan vi se att gränserna mellan olika kategorier som utseende, ålder, sexualitet, sexuell identitet, är mer flytande på nätet. För det möjliggör experimenterande.
Eva Bartonek: Jag är lite nyfiken på din forskning som den här boken baseras på. Du har ju berättat att för mig att du i din forskning främst är intresserad av nätdejtarnas egna röster.
Så du har gjort studier och du har intervjuat de här nätdejtarna.
Vad skulle du säga är den viktigaste insikten från studien? Eller om du har flera insikter?
Lotta Löfgren: Ja en viktig insikt som nätdejtarna själva berättar att de fick, och som berörde mig djupt. Det är just det här att man letar efter någon annan men inser att man letar efter sig själv.
Det är sig själv man behöver lära känna. Det är sig själv man vill prova och se hur är jag i den här situationen? Hur är jag i de här nya mötena? Hur är jag tillsammans med den här människan jämfört med en annan människa?
Så det blir ett sätt att faktiskt lära känna sig själv bättre. Så resultatet det vill säga om du hitta någon, för en kväll eller för ett liv. Det hade mindre betydelse, berättar informanterna, än just den här insikten att jag lärde känna mig själv.
Eva Bartonek: Intressant. Jag är lite nyfiken på vad de här informanterna faktiskt berättade för dig. Och jag har ju läst boken.
En del pratade om erfarenheten av att vara ny på en dejtingapp. Att det var lite förvirrande och lite svårt. Vad sa de?
Lotta Löfgren: Ja bland annat just det här, bara att bestämma sig för hur jag ska presentera mig själv. Vilka bilder ska jag välja? Ska jag skriva någon text? Vilken slags text? Att det kändes nervöst. På gränsen till obehagligt, sa en del.
Men å andra sidan sa andra också att det var jättespännande. Att pröva sig fram och se vilket gensvar får jag?
Och det här att vara ny på en dejtingapp är också nånting som är attraktivt. Det är viktigt att komma ihåg. Så att man behöver inte känna sig generad över att vara ny. Utan det är bara bra för att då har man inte verkat så begagnad, så att säga…
Eva Bartonek: Jaa. Vad jag förstår så en del lyckades knäcka den här koden då och fixade sen match ganska tidigt. Men det fanns ju de som försökte och försökte och försökte och fick aldrig någon match. Vad gör det med självförtroendet? Vad sa de?
Lotta Löfgren: Ja, både mina informanter och annan forskning visar ju, att inte få någon match och att inte få något svar om man väl matchar och inte får något svar sen på något meddelande. Det är väldigt knäckande. Det gör väldigt mycket med vårt självförtroende.
För allt som har att göra med kärlek, sexualitet, intimitet, det rör vårt innersta. Oftast vår ömmaste punkt. Så därför kan man också säga att dejtingmarknaden utnyttjar detta. Så det ska vi komma ihåg att det här är en kommersialiserad marknad där vi lägger ut vårt innersta.
Och får vi då inte det resultat som vi hoppas och längtar efter, då lägger vi oftast skulden på oss själva. Inte på dejtingappmarknaden eller på själva konstruktionerna.
Därför skulle jag vilja att vi pratar mer om det här på ett kritiskt sätt. Så att inte varje individ mår dåligt av att man känner sig bortvald. Utan att se, ja det här har ju ett system också med att väljas bort och att väljas, som dejtingappsmarknaden också tjänar på.
Eva Bartonek: Vi sa ju tidigare att det som är utmärkande för dejtingappsmarknaden är ju att alla är ju där för att de söker någon form av relation.
Men det kan säkert vara en väldig massa olika relationer. Vilken typ av relationer sökte dina informanter?
Lotta Löfgren: Alla sökte inte relationer. Utan en del sökte också sexuella möten. En del sökte bekräftelse. Kanske kollade marknaden lite grand. Ska jag skilja mig? Finns det någon annan därute? Hur står jag mig idag på marknaden, jämfört med för tio till tjugo år sedan när jag var ute sist på marknaden?
Eva Bartonek: Ungefär som att göra en värdering av sin bostad, innan man börjar sälja?
Lotta Löfgren: Ja precis. På g…
Eva Bartonek: Du var ju lite inne på det här med hur man presenterar sig. En del blev besvikna när de träffad sin dejt. Att det kanske inte alls stämde överens med presentationen.
Hur tänkte de kring det? Just den här besvikelsen att det motsvarade inte förväntningarna? Och att ljuga om sig själv… Eller vad ska jag säga, att kanske lägga ut en bild på sig själv för tio år sen, 20 kg mindre?
Lotta Löfgren: Just äkthet. Det som jag skriver här så kallat autenticitet. Det är ju en väldigt viktig del av att kunna möta någon. Det är ju å ena sidan att vara äkta, att kunna vara sig själv. Men hela dejtingmarknaden är ju också uppbyggd kring att du gör dig lite bättre än vad du är. Lite snyggare. Lite yngre. Lite smartare.
Det här är ju någonting som dejtingappmarknaden utnyttjar å ena sidan. Och samtidigt är det här någonting som kanske människor gjort i alla åldrar, i alla årtionden. Utifrån att vi gör oss fina, vi går ut på dans. Eller om vi är på en arbetsintervju så presenterar vi våra bästa sidor.
Men det är klart att ska vi få det att hålla. Att det ska bli nånting. Då gäller det att motsvara förväntningarna från den presentationen du har gjort digitalt till ett fysiskt möte på en krog eller på en bar eller vid en strandpromenad. Och där blir det en uppenbar diskrepans om personen ser ut på ett helt annat sätt än vad hen beskrivit sig i dejtingappen.
Så det här är verkligen att man tjänar ingenting på att göra sig jättemycket bättre eller annorlunda än vad man faktiskt är.
Eva Bartonek: Det här är ändå ganska subtila saker. Men vad jag förstår så har några av dem råkat ut för riktiga romansbedrägerier. Och det var väldigt skamfullt. Men de valde ändå att berätta om det. Vad berättade de?
Lotta Löfgren: De som hade råkat ut för så kallade fejkprofiler, eller romansbedrägerier, de hade råkat väldigt illa ut. De hade förlorat både pengar och anseende i sin närmaste familj. Och de beskrev ju den här smärtan av att inte bara bli av med sina pengar. Utan att just bli lurade på sitt innersta.
De ville berätta för att vi skulle kunna se mönster och prata om det för att andra inte skulle råka ut för samma sak.
Eva Bartonek: För det finns väl ganska tydliga mönster ändå. Saker man bör vara observant på. Vad kan det vara?
Lotta Löfgren: Ja bland annat så kunde vi se att det här är ju en enorm bekräftelse från början, som dejtarna får. Att någon matchar dig och kan skriva på morgonen, ”God morgon du fantastiska kvinna. Jag önskar dig en härlig dag”. Och hör av sig på lunchen och frågar ”Hur gick det på ditt förmiddagsmöte?”. Och hör av sig på kvällen ”Åh vad jag önskar att du skulle va här hos mig och att vi kunde vara tillsammans. Jag längtar efter att ses”.
Och den här nära och täta kontakten gör någonting med oss. Gör någonting med vårt både välbefinnande och behov av att hitta gemenskap och intimitet. Intimitet betyder ju just att dela sitt innersta med någon annan.
Och det svåra här då, det är ju som vi kan se att det är ett mönster. För plötsligt händer det någonting. Den här fejkprofilens påhittade son eller dotter råkar illa ut och behöver pengar till sjukhusvård. Eller flygbiljetten till det här efterlängtade mötet är försvunnen.
Och så börjar det då trappas upp med behov av pengar. Och då är dejtaren redan så inne i det här och vill så gärna tro. Så här är ju både en form av självbedrägeri men också ska man komma ihåg att det här är proffs på att luras. Och det är inte enskilda utan det är organiserad brottslighet.
Eva Bartonek: För vad jag förstår så var det i princip att alla sa att jag trodde aldrig att jag skulle gå på en sådan här sak. Så att de måste vara väldigt skickliga, de här bedragarna.
Lotta Löfgren: Ja, helt klart.
Eva Bartonek: Men det finns ju både fördelar och nackdelar med nätdejting. Vad var det för fördelar som dina informanter såg? Vad listade de på plussidan?
Lotta Löfgren: Plussidan är just det här att du behöver inte tveka om vad den andra vill. Den andra vill också träffas för ett möte, eller för en relation. Så man går på det viset rakt på sak på vad det handlar om.
Och fördelen är också att det är ett större – du vet om åtminstone, eller tror dig veta, att det finns en större potentiell grupp tänkbara partners att välja mellan. Så någon därute borde passa mig.
Eva Bartonek: Ja. Och nackdelar då förutom att råka ut för romansbedrägeri?
Lotta Löfgren: Nackdelarna är just det, att trots det här till synes oändliga utbudet så är det ändå ingen som passar mig. Och då känner man sig kanske ännu mer olycklig, ensam och till och med misslyckad. För vi har en bild i samhället att vi är framgångsrika när vi har relationer, när vi har en tvåsamhet. Och att det lika mycket hänger ihop med framgång i yrkeslivet. Att kunna också ha en partner.
Eva Bartonek: Jag tänkte att jag ska lämna din studie lite och titta lite bredare. När det gäller sociala medier, så handlar det mycket om skärmberoende och att fastna i meningslöst scrollande och så där.
Det har att göra med att de här kanalerna är utformade för att hålla oss kvar. De här dejtingapparna är ju också utformade på ett liknande sätt. De vill hålla oss kvar. Så det handlar ju inte om att de ska hjälpa dig hitta en varaktig relation utan det är snarare det här att det kanske finns någonting som är ännu bättre. Ska du inte testa en gång till och så där?
Det blir ju en väldigt konsumistisk syn på relationer, där kärlek blir en konsumtionsvara.
Vad gör det här nätdejtandet med vår syn på relationer?
Lotta Löfgren: En del forskare tänker att det här gör att vi förlorar vår tro på kärlek. Att vi gör sexualitet och kärlek just till en konsumtionsvara. Precis som övriga samhället där vi kan säga att vi lever i en kommersialiserad tillvaro. För allt går att köpa.
Sen beror det på då om man ligger på rea eller om man kan behålla sitt höga värde.
Så att dejtingapparna är ju gjorda för att du inte ska vara nöjd. Om du träffar och inte använder dejtingapparna på ett tag, då får du ett mejl ”Är du verkligen nöjd nu? Nu har det kommit tio singlar som bor nära dig. Som är just i din ålder. Som har just dina intressen. Som har just de värderingar som du har längtat efter”.
Så dejtingapparna gör ju att vi också kommer tillbaka. Många slutar med dejtingappar under en period. Kanske inte alltid för att man har träffat någon utan för att man är besviken.
Men sen kommer det där mejlet och man tänker att nu, nu kanske det finns någon…
Eva Bartonek: Kan man bli dejtingberoende? Jag menar att det prats mycket om spelberoende och att sådana här online-kasino har liksom förvärrat det hela. Att det är fler som åker dit.
Hur är det med dejtingberoende? Finns det? Kan man fastna i det? Är det ett problem?
Lotta Löfgren: Ja det finns viss forskning som visar det att dejtingappberoende är någonting som vissa fastnar i. Och det kan ju handla om individer som har samma benägenhet eller disposition att fastna i annat missbruk. Det kan vara alkohol, det kan vara spelmissbruk. Det kan vara sexmissbruk också.
Så just den här uppbyggnaden av dejtingappar är som gjorda för att sugas in i det här spännande ruset av att känna att kanske finns det någon där.
För vi vet ju också att vara förälskad det triggar ju igång mekanismer inom oss som faktiskt liknar också lite galenskap, lite berusning och lite av det som vi också tycker är härligt. Men också lite otäckt.
Eva Bartonek: Det börjar ju komma signaler bland annat från Internetstiftelsen att unga börjat tröttna på de här dejtingapparna och det är ett ganska rejält tapp som Internetstiftelsen rapporterar om. Jag tror att 2022 jämfört med 2025 så har det gått ner med nio procentenheter. Alltså från 27 procent till 18 procent som är ute och nätdejtar. Och då framförallt de här unga då. Och många pratar om känslomässig, mental, även fysisk utmattning.
Vad tänker du kring det?
Lotta Löfgren: Precis som med alla generationer så är ju unga människor både först med att prova olika saker, testa nya saker, men också kanske först med att vara kritiska till ett fenomen.
Så just när medelålders och äldre har upptäckt dejtingappar och tycker att det här är ett bra sätt för den åldersgruppen. De kanske inte vill gå till krogen för att träffa någon. Eller inte är ute och dansar och undrar hur sjutton ska jag göra för att träffa någon?
Unga människor har ju fler arenor att träffas på. Som är ungefär i samma ålder och i samma livsfas.
Så å ena sidan så är ju det här siffror att ta på allvar. Å andra sidan så kan vi också se att dejtingappmarknaden tar det på allvar. Det vill säga de utvecklar nya appar utifrån den åldersgruppens nya behov.
Och det innebär att nu kommer det nya appar med långsammare dejting som unga vill ha. Inte så stort utbud av potentiella partners. Mycket mer avgränsat. Appar som också månar om dejtingappanvändarnas psykiska välmående.
Eva Bartonek: Hur gör de det?
Lotta Löfgren: Ja enligt dejtingappanvändarna som jag har pratat med så gör de ju det just för att om det går lite långsammare så blir vi inte pushade att skynda oss så mycket. Vi har också tid då att kanske lära känna varandra på ett annat sätt och också att prova sig fram. Och vi kan se det att yngre dejtingappanvändare är mycket måna inte bara om sitt eget psykiska välmående, utan om den andres.
Så man är lite försiktig kanske med hur man uttrycker sig. Man kanske inte alls ghostar lika mycket som äldre nu gör.
Vi kan se liksom tendenser till förändringar där unga människor som sagt, är lite mer återhållsamma med vissa appar. Och där är ju Tinder ett exempel på en app som har haft ett enormt uppsving men som också har utvecklat andra appar. Som ligger bakom andra appar, det är viktigt att komma ihåg. Men som vänder sig till andra som vill ha just autenticitet också. Det är väldigt viktigt. Det är ett kodord, ett ledord för framförallt unga människor.
Eva Bartonek: Så vad säger det om framtiden? Kommer folk att sluta dejta på nätet? Eller kommer man att fortsätta med det? Hur träffas vi om tio till femton år? Vad tror du?
Lotta Löfgren: Jag tror att den digitala utvecklingen kommer att fortsätta. Sen om det kommer att ske genom dejtingappar eller om det kommer att utvecklas andra tekniker som vi inte har en aning om idag.
Det här är ju någonting nytt som har hänt på relativt kort tid, får vi ändå säga. Som idag är så pass gängse sätt att träffas på.
Ibland brukar jag skoja och säga att vi kanske har ett chip i framtiden. Och så går man förbi någon på gatan och så blinkar det till: ”I en relation men inte nöjd”. Vad vet jag.
Men att det kommer att finnas digitala sätt parallellt men att vi kommer att träffas i fysiska livet också. Det är jag övertygad om.
Eva Bartonek: Så om vi ska titta på dig då och din forskning. Vad är du mest nyfiken på? Vad vill du grotta ner dig i just när det gäller det här digital dejting?
Lotta Löfgren: Det jag tycker är intressant är just att se hur dejtingappmarknaden också matchar potentiella partners. Vi kan se det idag att värderingar betyder otroligt mycket för människor när man bilder partners. Och jag tror att det här kommer dejtingappanvändarna också att söka sig efter någon som har liknande eller helst nästan lika grundläggande värderingar. Det ser vi ju på det politiska klimatet i samhället i stort också.
Och där tror jag att det vore intressant att titta både på hur dejtingappmarknaden utvecklas gentemot då appanvändarna. För det handlar om så mycket också att, i samhället idag, att det är mer flytande relationer, mer flytande kategorier. Och det här skulle också vara spännande att titta närmare på. Hur nöjda är appanvändarna med hur marknaden utvecklas? Och hur snabba är då marknaden med att anpassa sig? Till exempel skapa också mer trygga appar? Ingen vill vara ett dejtingappbolag där många råkar illa ut. Man vill kunna marknadsföra sig med att vara en riskfri, trygg app.
Så just det här sociotekniska är jag väldigt intresserad av.
Eva Bartonek: Det ska bli spännande att följa och se vad du kommer fram till. Så kanske vi får återkomma till dig i något format här framöver.
Det här får bli ett bra avslut på den här podden och jag säger tack Lotta Löfgren, professor i sexologi vid Malmö universitet, för att du ville vara med.
Lotta Löfgren: Stort tack för inbjudan.
Vi som har jobbat med podden är vår ljudtekniker Andreas Irebring och själv heter jag Eva Bartonek.
Blev ni sugna på fler poddar så hittar ni dem på vår hemsida www.vetenskaphalsa.se eller där poddar finns. Sök då på Vetenskap och hälsa.
Tack för att ni har lyssnat. Vi hörs igen om två veckor.
