Föräldrar rekommenderas av Folkhälsomyndigheten att inte låta noll- till tvååringar använda skärmar. Men en studie av små­barnsfamiljer visade att skär­manvändningen också hade posi­tiva sidor – även för de minsta.

– Jag tror inte på ett totalförbud, det är orealistiskt i ett alltmer digitaliserat sam­hälle. Frågan om barns skärmtid är väl­digt komplex och det krävs mer tvär­vetenskaplig forskning som belyser den från olika perspektiv, säger Ulrika Sjö­berg, professor i medie- och kommuni­kationsvetenskap vid Malmö universitet.

I höstas kom Folkhälsomyndigheten med rekommendationer för skärmtid för barn och unga. Flera experter kriti­serade de nya råden som innebär ingen skärm upp till två år och max en timme per dag mellan två och fem år.

En av kritikerna är Ulrika Sjöberg som satt med i Folkhälsomyndighetens ex­pertgrupp med uppdrag att granska den forskningsöversikt som bland annat re­kommendationerna grundas i.

Flera kunskapsluckor

– Den forskningsöversikt som genom­förts visar på flera kunskapsluckor. Det är oftast svårt att bevisa vad som är orsak och verkan när det kommer till skärmtid och hälsoproblem.

Problemet hon ser är att råden fram­för allt utgår från de negativa effekter­na och medicinska aspekterna av barns och ungas medieanvändning medan det samhällsvetenskapliga perspektivet kommer i skymundan.

– För att sådana här rekommendatio­ner ska ha en positiv och mer långsiktig verkan behöver man väga in familjernas vardag och deras olika förutsättningar.

I ett försök att få in ett samhällsveten­skapligt perspektiv har hon tillsammans med Helena Sandberg vid Lunds univer­sitet och Ebba Sundin vid Högskolan i Halmstad genomfört forskningsprojek­tet Digikids om små barns digitala var­dagsliv.

Ingen anledning till oro

Forskarna observerade och filmade 16 fa­miljer med olika socioekonomiska bak­grunder och med barn mellan sex veck­or och drygt tre år. I intervjuer resonera­de föräldrarna kring familjens behov, hur de introducerar och begränsar skärmar för barnen och hur barnen använder tek­niken. Varje familj besöktes tre gånger.

En slutsats de drar är att deras observa­tioner inte ger någon anledning till oro. Digitala medier har inte tagit över småbarnsfamiljernas liv. Föräldrarna i stu­dien tänker efter och är försiktiga när det kommer till deras barn och skärm­tid. Fysiska lekar och tryckta barnböck­er är fortfarande viktiga – det är inte an­tingen eller. Och ofta finns det en kopp­ling mellan det digitala och andra aktivi­teter. Som att familjen samlas framför te­ven för fredagsmys eller att barnet får se sitt favoritklipp på Youtube som ett sätt att varva ner på kvällen.

– Det är inte bara skärmen som är det viktiga här utan det är de vardagliga praktikerna som sker runt omkring och de bidrar till alltifrån att känna gemen­skap till att få hjälp med tandborstning­en, säger Ulrika Sjöberg.

Och för ensamstående föräldrar var paddan eller teven i vissa fall räddningen för att få en liten stund till att laga mat eller tvätta. Forskarna kunde också se att den digitala tekniken väcker nyfi­kenhet och att barnen lär sig nya sa­ker. Även väldigt små barn visade tek­niska färdigheter, förståelse för digi­tala medier och en vilja att använda dem.

Inte svartvitt

Ulrika Sjöberg understryker att stu­diens resultat inte är statistiskt gene­raliserbart men bidrar med ny kun­skap. Hon vill heller inte förringa de belagda risker som andra studier visat gällande alltför mycket skärmtid och effekter på sömntid och sömnkvali­tet.

– Jag vill att vi ska komma ifrån synsättet antingen eller och få till ett mer balanserat förhållningsätt runt skärmanvändning.

Text: HANNA RYDÉN