Små molekyler som styr en del av det som händer i våra celler, så kallade mikroRNA, är i fokus för Lena Eliassons forskning om typ 2-diabetes. En ökad kunskap om dessa skulle kunna leda till framtida läkemedel, liksom till biomarkörer för att spåra sjukdomen tidigare än vad vi kan i dag.
Redan för drygt tjugo år sedan deltog Lena Eliasson i världens första studie där man såg att mikroRNA hade betydelse för utsöndringen av insulin från betaceller i bukspottkörtelns Langerhanska öar. MikroRNA är små molekyler som finjusterar hur aktiva generna är i våra celler, och de är viktiga delar i det system som ser till att rätt gener är aktiva vid rätt tidpunkt och på rätt plats. En felaktig reglering av gener kan leda till en rad olika sjukdomar som cancer, diabetes och autoimmunitet.
– Min tidigare forskning har visat att olika typer av mikroRNA spelar en central roll för hur betaceller påverkas av högt blodsocker och fetma, säger Lena Eliasson, professor i experimentell diabetesforskning vid Lunds universitet.
Läs hela vår tidning om: Diabetes – från vetenskap till vardag
NY TIDNING: Diabetes – från vetenskap till vardag – Vetenskap och Hälsa
Ta fram en karta över mikroRNA i betaceller
De senaste årens teknikutveckling när det gäller att kartlägga gener har nu öppnat nya dörrar för forskningen kring betydelsen av mikroRNA i cellerna.
– I ett av de projekt vi arbetar med vill vi skapa en detaljerad karta över vilka mikroRNA som påverkar betacellerna och förstå vilka gener de reglerar. På så sätt kan vi se hur cellerna förändrar sitt beteende tidigt i sjukdomsförloppet, säger Lena Eliasson.
I bilden syns en svepelektronmikroskopibild av en mänsklig Langerhansk ö från studier utförda i Lena Eliassons forskargrupp.
Lena Eliasson är en av flera forskare vid LUDC som studerar betaceller från bukspottkörtelns Langerhanska öar. För att kunna genomföra kartläggningar av mikroRNA och andra ö-cellsprojekt har en maskin köpts in till laboratoriet i Malmö, som gör att forskarna vid LUDC själva ska kunna isolera Langerhanska öar från människa.
– Vi är väldigt tacksamma över att ha fått en donation som möjliggör inköpet av denna maskin. Vi har också fortsatt ett stort behov av att få Langerhanska öar från bukspottkörteln hos avlidna donatorer som vi kan använda för forskning.
Kommunikation mellan olika celler och vävnader
Många riskgener för typ 2-diabetes är kopplade till utsöndringen av insulin från betacellerna. Lena Eliassons forskargrupp har tidigare studerat hur insulinutsöndringen triggas igång av ökande halter av glukos.
Hon berättar att när betacellerna i bukspottkörteln kommer i kontakt med glukos händer det en mängd saker inne i cellerna, inte minst i cellernas energifabriker mitokondrierna. Aktivering av mitokondrierna möjliggör att små blåsor inne i cellen som innehåller insulin kan smälta samman med membranet så att insulinet kommer ut i blodet, en process som kallas exocytos. Man vet också att försämrad insulinutsöndring vid typ 2-diabetes bland annat kan vara kopplad till defekt exocytos och försämringar i mitokondriernas funktion.
– Det är det som gör det så intressant att titta närmare på just mikroRNA. Dessa har nämligen förmågan att samtidigt påverka hur aktiva flera olika gener är, och kan på så sätt påverka många olika funktioner i cellerna samtidigt. Och det är precis det som kan göra att mitokondriernas funktion och utsläppet av insulin från cellen kan förändras av samma mikroRNA, säger Lena Eliasson.
Spåra typ 2-diabetes i ett tidigt skede
När forskargruppen har undersökt olika slags mikroRNA som är kopplade till typ 2-diabetes har de sett att en del av dessa ökar i mängd när kroppen behöver mer insulin. Det är ett sätt för betacellen att skruva upp produktionstakten för insulinet och tycks till viss del kunna kompensera för den insulinresistens som uppstår vid typ 2-diabetes. Andra typer av mikroRNA kan i stället orsaka problem och ökad risk för typ 2-diabetes, och om dessa blockeras skulle det kunna leda till att blodsockernivåerna kan sänkas.
Nu pågår ytterligare forskning som Lena Eliasson hoppas ska bana väg för att mikroRNA i framtiden blir en nyckeltill framtida behandlingsmetoder, men också en biomarkör för att kunna upptäcka typ 2-diabetes tidigare än i dag.
TEXT: NINA NORDH