Forskare vid Lunds universitet har visat att det finns ett samband mellan suicidbenägenhet och vilken strategi vi använder för att hantera stress.
Sättet som vi hanterar stressfyllda och känslomässiga situationer på kallas för coping. Copingstrategier brukar delas upp i konfronterande och undvikande strategier. Konfronterande strategier handlar om att lösa problemen, medan undvikande används för att förneka eller förminska den stressfyllda situationen. Vilken copingstrategi vi väljer vid stress beror på många faktorer, som personlighet eller ålder. Ärftligheten och gener verkar också ha betydelse.
– Det är svårt att säga att någon copingstrategi är bättre än den andra. Däremot vet vi att personer med suicidalt beteende använder färre konfronterande copingstrategier och flera undvikande, säger Livia Ambrus, forskare och överläkare vid Vetenskapscentrum för klinisk psykiatri, Skånevård Sund/Lunds universitet.
Hennes avhandling fokuserade på suicid, copingstrategier och tillväxtfaktorn BDNF. BDNF är ett protein som har betydelse för nervcellernas utveckling och hjärnans funktion.
Livia Ambrus har i sin forskning visat att personer med suicidförsök som har en viss variant av just den gen som ger upphov till proteinet BDNF, är mer benägna att använda undvikande copingstrategier. Hon såg också att personer med suicidförsök som hade lägre nivåer i blodet av tillväxtfaktorn BDNF var mer impulsiva.
– Nu vill vi fortsätta undersöka betydelsen av copingstrategier för suicidalt beteende. Förändrar sig exempelvis copingstrategierna över tid hos psykiatriska patienter med suicidförsök?
Text: TOVE SMEDS
Bild: ROGER LUNDHOLM
