Ångest, ätstörningar, utmattning och depression. Många unga elitidrottare lider av psykisk ohälsa.
En kvinnlig elitidrottare i 20-årsåldern med ätstörning. Det representerar en typisk patient som söker till vuxenpsykiatrimottagningen för elitidrott och hälsa i Malmö.
Och de sökande kommer inte bara från bedömningsidrotter där det finns ett stort fokus på utseende och vikt, utan även från lagsporter som handboll och fotboll.
– Vikten spelar roll inom alla typer av sporter för att kunna prestera på högsta
nivå och det kan finnas fördelar med att gå ner i vikt. Men samtidigt behöver man
ha koll på att det inte övergår i sjukdom. Det kan vara svårt när man som ung ser
sig själv på tv och får höra kommentarer om utseende från både tränare, publik
och media, säger Mitchell Andersson, forskare inom psykiatri vid Lunds universitet.
Läs hela vår tidning om barns- och ungas psykiska hälsa
Barnasinne på allvar – om barns och ungas psykiska hälsa (Länk till tidningen)
Mer ångest i individuella sporter
Förutom ätstörningar tillhör ångest och depression de vanligaste förekommande
psykiska besvären inom elitidrotten. Idrottare i individuella sporter har mer ångestproblematik jämfört med de i lagidrott där fokus, av naturliga skäl, blir
mer på gruppens utveckling. Drygt 70 procent av de som söker till kliniken är av
kvinnligt kön, vilket avspeglar normalpopulationen, där flickor i genomsnitt
mår sämre än pojkar och ofta utvecklar psykisk ohälsa tidigare.
– På elitnivå är det mycket press, stress och pengar involverade, vilket på olika
sätt påverkar den mentala hälsan. Att som 15-åring tvingas flytta hemifrån för
en elitsatsning kan vara överväldigande, när man samtidigt förväntas prestera
både i skolan och inom idrotten, och dessutom bo utan sin familj.
Tystnads- och alkoholkultur
Det finns fortfarande ett stigma kring psykisk ohälsa i idrottsvärlden och för
många elitidrottare känns det inte alltid bekvämt att söka hjälp på vårdcentralen,
där de kan bli igenkända av sina ”fans”. En större klubb med mer resurser, har
kanske lättare att hjälpa dem vidare till rätt instans inom psykiatrin, medan unga
idrottare från en mindre klubb kan ha svårare att veta vart de ska vända sig när
de mår dåligt. Det finns också kulturella skillnader mellan olika sporter. Inom
ishockey har det länge rått en stark tystnadskultur kring psykisk ohälsa,
även om frågan har börjat diskuteras mer öppet under senare år.
– I vissa lagsporter finns även en stark alkoholkultur. I vår studie av ishockeylag
på elitnivå uppgav ungefär en tredjedel av både männen och kvinnorna
att de hade en riskkonsumtion av alkohol. Det är långt över snittet.
En av fem kvinnor hade också tecken på utmattningssymtom – mer än dubbelt
så många som i den allmänna befolkningen. Mitchell Andersson tror att en anledning kan vara att det finns mindre pengar inom kvinnlig ishockey, vilket
gör att kvinnor måste arbeta samtidigt som de tävlar på högsta nivå.
Hjärnskakningar kopplat till psykisk ohälsa
Han har även undersökt sambandet mellan upprepade hjärnskakningar
och psykiska problem. Starkast är sambandet för dem som fått tre eller
fler hjärnskakningar, där risken för depression och ångest fördubblades
och risken för utmattningssymtom var drygt tre gånger högre.
Orsaken till dessa ökningar är oklar, men det kan bero både på biologiska
förändringar i hjärnan och på andra faktorer i livsstil, såsom isolering,
minskad träningsmängd och försämrad sömn.
– Men vi ska inte förbjuda våra barn att satsa på idrott, utan istället försöka
göra dessa sporter ännu säkrare och vara medvetna om vad upprepade
hjärnskakningar kan innebära för den psykiska hälsan.
TEXT: ÅSA HANSDOTTER