Sis särskilda ungdomshem har till uppdrag att vända en negativ psykosocial utveckling. Men för de ungdomar, och ibland barn, som någon gång placerats på ett Sis-hem går det sällan bättre efteråt.
– Det går ofta sämre för dem som varit på Sis-hem, även om vi jämför med helsyskon som delar social miljö, säger Isak Einarsson, psykolog vid barn- och ungdomspsykiatrin i Malmö och doktorand vid Lunds universitet som forskar på livsutsikterna för de som tillbringat en tid på Sis-hem.
Eftersom ungdomshemmen som drivs av Statens institutionsstyrelse får ta till tvångsåtgärder som isolering, inlåsning och begränsning av kommunikation så är det lätt att tro att de som hamnar där har begått grova brott. Men de flesta unga placeras där av andra skäl. Under 2024 placerades 654 unga där av socialtjänsten och det var tre gånger så många som de som dömts till Sis av rättsväsendet.
– Ofta är det många saker i livet som inte fungerar, en kombination av beteendeproblem, brist på socialt stöd och psykisk ohälsa.
Läs hela vår tidning om barns- och ungas psykiska hälsa
Barnasinne på allvar – om barns och ungas psykiska hälsa (Länk till tidningen)
Större risk dö tidigt
Hans forskning visar att ungdomar som varit på Sis löper större risk att gå en för tidig död till mötes.
– De dör oftare i förtid. Tio procent av de som tillbringat tid på Sis-hem dog före 40 års ålder, de flesta av suicid eller en överdos.
Till Sis-hem kommer man en kortare tid för att lösa en akut situation. Fortfarande är pojkarna fler än flickorna, 64 procent 2024. Pojkarna har ofta en kriminell livsstil och drogproblem, medan fler flickor har psykiatriska problem. En majoritet på 80 procent av de unga på Sis har en psykiatrisk diagnos eller funktionsnedsättning där adhd, autism, missbruk och ångest- och självskadeproblematik tillhör de vanligaste.
– Men det finns också en grupp som inte mår dåligt men som hamnar där på grund av ett socialt nedbrytande beteende som brottslighet eller missbruk.
Vill veta vilka det ändå går bra för
Nu kommer Isak Einarsson att gå vidare med nya forskningsfrågor om unga som tvångsplacerats. Han vill ta reda på hur det går för dem som dömts till Sis-hem av rättspsykiatrin. De har oftast begått grova våldsbrott och har en dokumenterad psykisk störning, oftast psykossjukdom eller autism. Han vill också veta om de har en större risk att bli allvarligt sjuka.
Den sista frågan är bredare – vilka blir självständiga vuxna?
– Jag vill undersöka olika vägar in i vuxenlivet. Hur interagerar de med samhället när det gäller försörjning, psykiatrin och rättsväsendet. Vilka går det bra för? Går det bra för de flesta ändå? säger Isak Einarsson.
TEXT: JENNY LOFTRUP