Äldre kvinnor med kronisk D-vitaminbrist drabbas i högre utsträckning av frakturer än jämnåriga med normala värden. Det visar en unik långtidsuppföljning från Lunds universitet.
Kunskaperna kring hur långvarig D-vitaminbrist påverkar äldre kvinnor är ännu begränsade. I den aktuella studien, som nyligen presenterades vid World Congress on Osteoporosis, Osteoarthritis and Musculoskeletal Diseases i Sevilla, mättes deltagarnas D-vitaminnivå vid två olika tillfällen med fem års mellanrum.
Därefter följdes förekomsten av bl.a. höftfrakturer under tio år. De deltagande kvinnorna var 75 år vid studiens början.
Lägre risk för frakturer
Även om studien inte visar på orsakssamband stärker den teorin om betydelsen av D-vitaminintag för att undvika att muskler och benstomme försvagas med stigande ålder.
– D-vitaminvärden kan växla över tid och vi ville ta reda på vad som händer vid långvarig eller kronisk brist. Tidigare studier har inte kunnat visa betydelsen av långvarig brist.
Solljuset viktigaste D-vitaminkällan
Solljuset är den viktigaste D-vitaminkällan och värdet sjunker för de allra flesta vid högre ålder. Ett mindre aktivt liv med färre utomhusvistelser tros vara den viktigaste orsaken. Även kosten kan ha betydelse, eftersom många äter mindre när de blir äldre.
– D-vitamintillskott för utvalda delar av befolkningen skulle eventuellt kunna vara en möjlig väg att förebygga risken för frakturer. Ändrade livsmedelsrekommendationer eller att mer D-vitamin tillsätts i livsmedel är andra alternativ. Tidigare studier visar däremot att det är svårt att få äldre att vistas mer utomhus, säger David Buchebner.
Nyttan av kosttillskott utvärderas
Enligt David Buchebner pågår flera studier där nyttan av behandling med t.ex. kosttillskott undersöks, och resultat är att vänta inom en tvåårsperiod. Först därefter kan diskussionen om ändrade rekommendationer och andra åtgärder starta på allvar.
Data till den aktuella studien har hämtats från en undersökning vid Skånes universitetssjukhus i Malmö med drygt 1 000 deltagande kvinnor.
Text: BJÖRN MARTINSSON
Artikeln är tidigare publicerad på hemsidan för Institutionen för kliniska vetenskaper Malmö, Lunds universitet, 5 maj 2014
