Av de 7.000 svenska kvinnor som årligen drabbas av bröstcancer riskerar drygt 2.000 att drabbas av återfall, alltså metastaser. Idag vet man på förhand inte vilka dessa patienter är, men ett nytt test kan snart ge en tydlig fingervisning. Nyligen publicerades de vetenskapliga rönen i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift, PNAS.
– Denna typ av information är mycket eftersökt, eftersom den låter läkaren blicka in i framtiden, säger Anders Carlsson, doktor i immunteknologi vid LTH, och artikelns huvudförfattare.
Bättre diagnos gör det lättare att tidigt sätta in rätt behandling. Och även att undvika vissa behandlingar, för den delen: för att ta det säkra före det osäkra får många kvinnor idag kraftig medicinering med svåra biverkningar som följd – helt i onödan. Upp till sju av tio kvinnor som får strålning har ingen nytta av behandlingen. Och cellgifter har endast effekt på en av tio kvinnor. Sådana behandlingar är dessutom rejält kostsamma för samhället. Och plågsamma för kvinnorna.
Räcker med blodprov
– Ingen har tidigare lyckats utveckla ett sådant enkelt, men ändå omfattande test som detta. Det finns andra metoder, men de fungerar inte på alla patienter och kräver dessutom tumörvävnad. Vår teknik fungerar med ett enkelt blodprov, säger Anders Carlsson.
Eftersom testet är smidigt att använda skulle det kunna förenkla efterkontrollerna.
– Först efter tio år kan man vara någorlunda säker på att en tumör inte har spridit sig till andra delar av kroppen, säger han.
Forskningen bygger på det arbete som Carl Borrebaeck, professor i immunteknologi, initierade för drygt tio år sedan, och som idag leds av doktor Christer Wingren vid samma avdelning. Långt utvecklade, besläktade tillämpningar baserade på samma teknologi finns på gång inom pankreascancer och den reumatiska sjukdomen SLE.
Kombination av flera biomarkörer
I PNAS-artikeln visar Anders Carlsson och hans kollegor att forskningen gick att upprepa i nytt, oberoende patientmaterial – det vill säga att den fungerar i praktiken. Forskarlaget har följt 64 kvinnor och studerat deras halter av 21 utvalda proteiner, eller biomarkörer, och jämfört nivåerna vid operationstillfället med en tidpunkt på tre till sex månader senare.
Förändringen av proteinernas kombinationsmönster har visat sig särskilt avgörande för ett tillförlitligt resultat. I slutändan får man en siffra som avslöjar om patienterna tillhör en låg- eller högriskgrupp. Metoden innebär ett nytt sätt att använda biomarkörer för att påvisa sjukdom. Vanligtvis inriktar sig forskare annars på att mäta en enda biomarkör och jämför halten av den med en tänkt normalnivå. Exempelvis tar man förekomst av en viss mängd PSA-molekyler som intäkt på att en patient håller på att utveckla prostatacancer.
– Vi menar att det behövs kombinationer av flera markörer och, som vi gjort här, låta patienten vara sin egen kontroll. Det blir både säkrare och enklare då. Någon normalnivå finns inte alltid, säger Anders Carlsson.
Text: KRISTINA LINDGÄRDE