Riktigt små barn har otroligt mycket att lära sig på kort tid. Under de första tusen dagarna är hjärnan som allra mest formbar och då läggs grunden till framtida relationer, inlärning och språkutveckling. Därför har de inte tid över till skärmar.

När en bebis föds har den ingen aning om världen utanför. Men den bygger i rasande takt upp sin förståelse av omvärlden genom att bearbeta sina intryck. Under de första tusen dagarna, från befruktningen till andra födelsedagen, är hjärnan som mest utvecklingsbar och det sker en fullständig explosion av synapser. Denna intensiva tid är ett fönster av möjligheter för barnet: det lär sig empati, att hantera sina egna känslor, att sitta och gå och om det känner sig tryggt börjar det nyfiket utforska sin omvärld. Det spelar stor roll vilken stimulans och erfarenheter barnet får. 

– Då har man chansen att sätta barnets utveckling i rätt riktning. En bra sak att göra kan vara att bestämma sig för att ägna en längre stund varje dag till att vara helt närvarande och leka med sitt barn. Det kommer att få betydelse i framtiden, säger Marie Köhler, barnhälsoöverläkare vid Region Skåne och tillägger att det inte är kört om inte starten för barnet blir ideal. 

Mjukt, varmt, omhändertagande

Det finns mängder av nya chanser att påverka barns utveckling positivt även efter tvåårsdagen, trots att forskningen menar att de första åren är extremt viktiga för barnet ska frodas emotionellt, kognitivt och språkligt längre fram i livet.

– Vissa barn får bästa utvecklingen. Det beror på om vi har en nära social samvaro med dem och är lyhörda för barnets behov. Det ska vara mjukt, varmt och omhändertagande runt barnet.

Att vara lyhörd för sina barns behov betyder inte  att man behöver agera på alla signaler, men att se dem. Ett barn som är ledset eller upprört ska inte heller lämnas ensam någon längre stund.

–  Men du som förälder vet när den lilla gråten kommer stilla sig av sig själv, säger Marie Köhler.

Upp till två års ålder rekommenderar Folkhälsomyndigheten ingen skärm alls, eftersom forskningen menar att tvådimensionellt innehåll är för obegripligt och abstrakt för att de allra minsta ska kunna lära sig något. Ensamtid vid skärmen blir då dötid. Mellan tre och fem år rekommenderas max en timmes skärmtid om dagen, för att inte stjäla tid från andra behov.

Om den vuxnas uppmärksamhet ständigt riktas mot mobilen eller andra skärmar kan det störa relationsbyggandet, som är det viktigaste för barnets utveckling. Blicken behöver vandra oftare över barnets ansikte än i mobilflödet.

Mycket skärmtid går i arv

Om föräldrar har mycket skärmtid, är det vanligt att det går i arv och att även barnen tillbringar mer tid än rekommenderat vid skärmar.

–Vi vuxna behöver reflektera över vårt eget användande av skärmar. De vuxna sätter tonen och skapar vanor i familjen. Diskutera i förväg hur ni vill ha det i er familj, när ska skärmarna vara med och när ska de vara undanstoppade?

Men Marie Köhler menar också att det är ingen fara på taket om man använder en skärm då och då för att vardagen ska gå ihop, eller för att kvällsmaten ska bli klar. Och att sitta tillsammans med barnet och leka vid skärmen går att likna vid bokläsning, en mysig stund med delad uppmärksamhet. 

– Det blir inte bra om man strävar efter att vara en helt perfekt förälder, det blir en negativ press. Risken blir att man liksom står bredvid och tittar på med kritisk blick istället för att vara närvarande. Det finns inga perfekta föräldrar ändå, säger Marie Köhler.

Nu formas anknytningen

Den tidiga emotionella utvecklingen handlar om att barnet tränar på att hantera sina känslor i samspel med vuxna och formar den anknytningsstil som kommer följa dem under livet. Barn är programmerade att knyta an, och alla gör det. Men det kan bli antingen en trygg eller en otrygg anknytning.

– Här sätts grunden till mycket som kommer längre fram i livet. De har rätt att bli stimulerade, tröstade och få sina behov tillfredsställda. Trygghet är att det finns någon som ser dig, hjälper dig att somna och äta, att skratta med och att få vara sig själv.

Om man använder skärmar regelbundet för att distrahera barnet, för att det ska sluta skrika eller få i sig maten så missar barnet chanser på att träna på att hantera sina känslor och på att äta – känna smaker, mättnadskänsla och umgås runt bordet. Risken är att det inte blir bra i längden. 

Språkutvecklingen börjar redan när barnet föds och den uppmuntras genom att vi vänder oss direkt till barnet och sätter ord på det vi gör och ser runt oss.

– Det går fint att ha ett samtal med en nyföding som ligger och plirar tillbaka. Vi behöver prata mycket med barn och koppla på lyhördheten, sjunga och läsa med dem.

Saktar ner språket

Men inte alla barn får bada i språk, utan det är stor skillnad mellan olika socioekonomiska grupper. Att introducera skärmar i tidig ålder och att tillbringa mycket tid vid skärmar de första åren har också visat sig sakta ner språkutvecklingen. 

Vid fem års ålder har hjärnan vuxit från 350 gram till cirka 1,5 kg och nått 90 procent av den vuxna hjärnans vikt. Efter detta går utvecklingen av hjärnan långsammare, även om den är plastisk och lär sig nya saker livet ut. 

Mellan två och fem års ålder lär sig barn mängder av ord och hur man kommunicerar i olika situationer. Det är också en tid när både finmotorik och grovmotorik övas upp. Många tycker om att pyssla och det finns en inneboende rörelseglädje som behöver levas ut i kuddkrig och hopp och lek utomhus.  Men ensamma vid skärmen blir barnen tysta och stillasittande. Det alltså inte skärmarna som är problemet i sig, utan att det blir färre tillfällen till annat som är viktigare för barnet under de första fem åren.

–  Det finns en oerhörd kompetens hos små barn och de använder oavbrutet alla sina sinnen för att lära sig. Det är barnets behov som vi ska balansera livet runt, inte skärmarna.

TEXT: JENNY LOFTRUP