Vetenskap och hälsa

Genom att frysa ner egna friska blodstamceller i 20-årsåldern, tina upp dem och göra en stamcellstransplantation i 40-50 årsåldern skulle det vara möjligt att föryngra sitt blodbildande system och sitt immunförsvar. Science fiction? Det fungerar i alla fall när gamla möss får nya friska blodstamceller från unga möss.

Möss blir bara ett par år gamla som mest. Det gör det smidigt att använda möss i forskning om åldrande, sam­tidigt som det gör att mössen åldras i ett rasande tempo jämfört med människan.

– Studien är gjord på möss och även om det biologiska åldrande hos möss och människor är mycket likt är det långt kvar till kliniska behandlingar. Men studien har lyckats visa att det går att ersätta åldrande och defekta blodstamceller på ett säkert sätt, säger ­David Bryder, professor i ­molekylär hema­tologi vid Lunds universitet.

Perfekt balans i ungdomen

När vi är unga och friska råder en perfekt balans i vårt blodbildande system. Varje sekund nybildas miljontals blodceller i jämn takt i vår kropp. Stamceller i benmärgen kan känna av hur mycket som behövs av de olika typerna av blodceller – röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar. De röda blodkropparna transporterar syre, de vita blodkropparna är immunceller som behövs i kroppens immunförsvar och blodplättarna är till för att levra blodet. 

– När vi åldras försämras förmågan. Det största problemet med åldrande blodstamceller är immunkänslig­heten, att vårt immunförsvar blir sämre.

Det gör att risken för många olika sjukdomar ökar, som leukemier och immunsjukdomar. Vanliga infektioner blir också värre och mer utdragna. 

Genom att transplantera blodstamceller från unga möss till äldre lyckades forskarna föryngra de gamla mössens blodbildande system och immunförsvar. Och de lyckades göra det utan cellgifter och strålning. 

– Att kunna göra det på ett skonsamt sätt är viktigt. De flesta av patienterna som behöver en stamcellstransplantation är äldre och det är inte alla som klarar de tuffa behandlingar som krävs idag.

Gamla och unga blodstamceller tävlar i blodet

För det finns två stora problem med stamcellstransplantationer idag: brist på donatorer och den behandling med cellgifter och strålning som behövs för att förbereda mottagarens kropp. För att friska blodstamceller ska få plats i den mjuka benmärgen, måste äldre stamc­eller förgöras – eller åtminstone luras ur sitt bo.

– Vi lyckades tillfälligt locka ut ­äldre blodstamceller i blodet i stor mängd, samtidigt som vi injicerade nya friska blodstamceller. Sedan blir det tävling i blodet om vilka som först lyckas ta sig in i benmärgen, eftersom det bara är där de kan föröka sig. De yngre friskare stamcellerna vann.

Ett viktigt steg var att föröka de unga friska blodstamcellerna i labbet innan transplantationen, för det är svårt att få fram tillräckligt många blodstamceller för att få önskad effekt. Forskarna använde också ett läkemedel med antitoxiner som riktar in sig på defekta stamceller, i stället för att som med cytostatika döda både ­friska och sjuka celler urskiljningslöst. 

Unga celler stärker immunförsvar

De gamla mössen visade efter transplantationen en stark återhämtning i produktionen av så kallade naiva B- och T-lymfo­cyter, de celler som är bäst på att attackera patogener som virus och bakterier.

– Det är celler som spelar en nyckelroll i immunförsvaret och som vanligtvis minskar med åldern. Dessa unga celler överlevde inte bara – de omformade hela immunlandskapet i den äldre kroppen.

Stamcellstransplantationer används än så länge främst i vården för att bota blodsjukdomar, vissa cancerformer och immunsjukdomar. Men det finns en stamcellsturism, där kliniker i länder med oseri­ösa regelverk säljer dyra behandlingar utan evidens till svårt sjuka ­människor. Det finns också ett fåtal friska tech­miljardärer som är beredda att utsätta sig för tuffa stamcellsbehandlingar i sin jakt på evig ungdom. Bryan Johnson som startat Don’t die-rörelsen i USA, har till exempel injicerat in unga stamceller i sina leder, för att göra dem yngre och spänstigare. Detta till priset av att kroppen kändes ”som om jag hade varit med i en bilkrasch” efter de för­beredande behandlingarna.

– Vill de utsätta sig för det så är det upp till dem. Det sorgliga är att sjuka människor, ibland familjer med svårt sjuka barn, söker sig utomlands och lägger alla sina pengar och värdefull tid på behandlingar utan evidens.

Spara navelsträngsblod dålig idé

Det finns också företag som erbjuder sig att spara ditt barns navelsträngsblod i en biobank, för en summa på runt 30 000 kr. Om barnet senare drabbas av sjukdom är tanken att man då ska kunna transplantera barnets egna stamceller. Men detta tycker David Bryder är en dålig idé.

– Det finns för få stamceller i navelsträngen, och sjukdomarna där de möjligtvis skulle kunna göra skillnad är få och sällsynta. Pengarna vore till bättre nytta för barnet på andra sätt. 

Tanken att donera till sig själv är dock inte dum eftersom det är brist på donatorer, och svårt att matcha ­donator och mottagare. Det finns också stora samhällsekonomiska problem med att en allt större andel människor är äldre och därmed sjukare i stora delar av världen. Alldeles säkert skulle det vara lönsamt med förebyggande behandlingar som medger ett mer hälsosamt åldrande.

– Om man kunde skörda stamceller i 20-årsåldern och frysa ner dem skulle det nog vara lagom att transplantera dem i 40–50-årsåldern om det gick att göra på ett säkert sätt, utan stora biverkningar.

Om man i framtiden kan genomföra skonsamma stamcellsbehandlingar ser David Bryder stora hälsovinster. 

– Tänk om man kunde byta ut sitt blodbildande system på samma sätt som man byter ut en höftled, det vore fantastiskt.

TEXT: JENNY LOFTRUP