Vården för kvinnor med havandeskapsförgiftning skiljer sig åt mellan olika sjukhus. Det vill Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi nu komma till rätta med.
I fyra år har de arbetat med en kunskapsöversikt och rekommendationer om behandling vid havandeskapsförgiftning. Snart är den klar.
– Vi märkte att behandlingen såg olika ut i olika delar av landet. Till och med mellan Lund och Malmö var det påtagliga skillnader, säger Stefan Hansson, professor och överläkare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus.
Stefan Hansson har varit ordförande för den expertgrupp med erfarna obstetriker (förlossningsläkare) som har gått igenom forskningsläget när det gäller diagnostik och behandling av havandeskapsförgiftning.
Ställa diagnos tidigare
– Det är en gedigen rapport som visar på den explosiva utveckling som forskningen har tagit på detta område de senaste åren, säger Stefan Hansson.
Mycket av forskningen handlar om att bättre förstå orsaken till havandeskapsförgiftning, för att hitta sätt att tidigt ställa diagnos och hitta en effektiv behandling.
– Vi kan konstatera att de biomarkörer som hittills har lanserats inte är tillräckligt säkra för att ställa diagnos i det tidiga förloppet av sjukdomen. Därför har vi i vår egen forskning bland annat satsat mycket på att få fram bättre diagnosmetoder. (Läs mer i artikeln ”Enkelt test för identifiering av havandeskapsförgiftning på väg”.)
Inte för mycket vätska intravenöst
När det gäller behandlingsstrategier vid sjukdomen handlar det precis som tidigare framför allt om att hålla nere blodtrycket hos den gravida kvinnan.
– I vår rapport pekar vi också på att det är viktigt att förlossningsläkaren har ett nära samarbete med narkosläkaren. Det är viktigt att inte ge för mycket intravenös vätska vid akut havandeskapsförgiftning. Sjukdomen innebär att blodkärlen är skadade och mer genomsläppliga för vätska vilket medför att vätskan ansamlas i vävnaderna och ger upphov till den typiska svullnaden vid akut havandeskapsförgiftning. Ger man då ännu mer vätska riskerar man att tillståndet förvärras och vätska ansamlas i lungorna , ett livshotande tillstånd.
– Vi tydliggör också att proteinläckaget i njurarna inte längre behöver kvantifieras när mer än 300 mg per dygn konstaterats, säger Stefan Hansson. Den nivån är ett av diagnoskriterierna för havandeskapsförgiftning. Mängden protein i urinen utöver det speglar inte sjukdomens svårighetsgrad.
Följs upp av mödravården
Stefan Hansson hoppas att deras arbete ska minska risken för komplikationer vid havandeskapsförgiftning– både på kortare och längre sikt.
– I det korta perspektivet handlar det om att hitta bästa möjliga vård för de två personer vi har att vårda, både barnet och mamman. Klarar vi inte att hålla nere blodtrycket i det akuta skedet av sjukdomen måste barnet förlösas. Annars finns risk för hjärnblödning hos mamman på grund av det höga blodtrycket.
– Samtidigt ska man komma ihåg att risken för att havandeskapsförgiftning går oupptäckt inte är så stor i vårt land tack vare våra duktiga barnmorskor inom mödravården. Mammor som har hög risk för havandeskapsförgiftning följs bland annat upp genom tätare kontroller på särskilda MVC med specialistkunskap inom området.
Ökar risken för hjärt-kärlsjukdom
I rapporten från SFOG belyser experterna närmare vilka riskfaktorer som finns för att drabbas av havandeskapsförgiftning under graviditeten. Det är bland annat övervikt, högt blodtryck och diabetes.
– Det är delvis samma riskfaktorer som vid hjärt-kärlsjukdom, och sjukdomarna liknar faktiskt varandra, säger Stefan Hansson. I båda fallen handlar det om oxidativa skador inne i blodkärlen. Vid havandeskapsförgiftning har vi upptäckt att fritt fosterhemoglobin starkt bidrar till dessa skador. (Läs mer i artikeln ”Ett steg närmare ny behandlingsmetod vid havandeskapsförgiftning” och ”Enkelt test för identifiering av havandeskapsförgiftning på väg”)
– Om du har råkat ut för havandeskapsförgiftning har du faktiskt åtta gånger högre risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom senare i livet. Därför blir det ännu viktigare för dessa kvinnor att tänka på att inte röka, att hålla vikten och att motionera. Det här är något som man inte har känt till så länge, och är viktig kunskap som vi nu behöver nå ut till patienterna med. I rapporten har vi därför också med ett förslag på patientinformation som patienten kan få med sig hem efter förlossningen.
Text: NINA NORDH
