Vetenskap och hälsa

IBD: Att leva normalt med inflammerad tarm. Podd 2025-11-07

Att behöva rusa till toaletten och ha ont i magen, vara helt slut och kanske få näringsbrist. Det kan vara följden av att drabbas av IBD – inflammatorisk tarmsjukdom.

Vetenskap och hälsas podd idag ska handla om forskningen som kan leda till mer effektiva behandlingar. Och också hur livskvaliteten kan bli bättre och kanske skoven färre med ett lugnare liv med bra kost, sömn och träningsvanor.

Med mig i studion har jag Olof Grip, forskare vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, där den kliniska delen av forskningen på tarmsjukdomar genomförs.

Välkommen hit.

Olof Grip: Tack för det.

Jenny Loftrup: Vad är IBD?

Olof Grip: IBD är inflammatorisk tarmsjukdom, som du nämnde, som är ett tillstånd där det blir en kronisk inflammation. Alltså en inflammation som inte går över av sig själv och som sätter sig i magtarmkanalen.

Detta är en sjukdom som sen brukar undergruppera i två undergrupper. Det är ulcerös kolit och Crohns sjukdom.

Jenny Loftrup: Det är en autoimmun sjukdom där kroppens eget immunförsvar attackerar vävnad?

Olof Grip: Ja, det är ett kroniskt inflammatoriskt tillstånd, kan man säga. Sen just om det definieras som autoimmun. När man säger autoimmun, strikt brukar man säga att då ska man ha antikroppar som kroppen reagerar mot. Det har man inte här i detta fall, utan här tror man att kroppens immunsystem har blivit felprogrammerat. Så det reagerar på saker som det inte ska göra. Så att den tolererar inte den normala bakteriefloran. Det är teorin bakom det hela.

Men det skapas en kronisk inflammation i tarmen, som inte vill ge med sig.

Jenny Loftrup: Och vad finns det för likheter och skillnader då på ulcerös kolit och Crohns sjukdom?

Olof Grip: Sjukdomen kan sätta sig från munnen och hela vägen ner till ändtarmen. När den sitter i tjocktarmen, där kan båda sjukdomarna sitta, så vet man inte riktigt vilken.

Men sätter den sig på andra ställen än i tjocktarmen, till exempel i tunntarmen eller i magsäcken eller i matstrupen, så går den under benämningen Crohns sjukdom. Crohns sjukdom kan också skapa mer förträngningar, den kan skapa gångar från tarmen ut i huden eller andra organ. Det som kallas fistlar. Det ser man inte heller vid ulcerös kolit.

Jenny Loftrup: Kan man säga att Crohns sjukdom är värre än ulcerös kolit?

Olof Grip: Nej, alltså det är allvarlighetsgrader i båda sjukdomarna, skulle jag vilja säga. Man kan ha en mild variant av Crohns sjukdom och man kan ha en väldigt aggressiv ulcerös kolit. Och vice versa.

Så jag skulle nog säga att det är på individnivå hur kraftfull den här inflammationen är som snarare skapar problemen.

Det som är problemet med Crohns sjukdom är om den sätter sig i tunntarmen. Där har vi ju näringsupptaget och det är det som är väldigt väsentligt för oss.

Tjocktarmen där ulcerös kolit är lokaliserad till, kan man ta bort. Man kan ta bort hela tjocktarmen och fortsatt ha ett rätt så normalt liv. Men det är svårt att ta bort tunntarmen.

Jenny Loftrup: Den här sjukdomen brukar bryta ut i unga år?

Olof Grip: Det stämmer. Den vanligaste fasen i livet när det här kommer är runt 15 år och upp till 35-årsålder. Unga vuxna. Det förekommer enstaka fall hos väldigt små barn. Man ser i vissa familjer att det kan komma bara vid något års ålder och är i så fall en väldigt allvarlig sjukdom.

Och vice versa har vi sett att det kommer också hos personer över 70 år och 80 år också. Så det kan komma närsomhelst i livet. Men puckeln när de flesta insjuknar är unga vuxna människor.

Jenny Loftrup: Och IBD ökar i hela västvärlden. Vad kan det bero på?

Olof Grip: Om man tittar på Sverige och vissa andra länder så verkar det som att det har nått, kanske en platå. Men i länder som är under utveckling, där man övergår mer och mer till ett västerländskt leverne, verkar det som att sjukdomen ökar.

Men det senaste tendensen är just kanske att vi har nått en platå här i Sverige. Vi ligger bland högst i världen nästan när det gäller inflammatorisk tarmsjukdom. Det är ju väldigt många som drabbas av det. I Sverige har vi cirka någonstans mellan 70 000 och 80 000 människor som lever med ulcerös kolit eller Crohns sjukdom.

Jenny Loftrup: Men det finns en hel del länder där det inte är lika vanligt, bland annat länder i Afrika. Men när de flyttar till ett västerländskt land, då har de lika stor risk som den övriga befolkningen.

Olof Grip: Det stämmer. När de kommer och utsätts för den miljö som vi lever i. Om det sen är hur vi äter, hur vi stressar. Faktorer i vår omgivning på något sätt så utsätts de för dem också och då har de lika stor risk.

Så det är någonting i sättet hur vi lever som inte är hälsosamt för kroppen.

Jenny Loftrup: Men vad vet man om orsaken eller orsakerna till att man får IBD?

Olof Grip: Mekanismen är inte helt klarlagd. Det finns ju många sjukdomar där vi har en kronisk inflammation. Man vet att det finns tillstånd som ökar sannolikheten för sjukdomen. Man vet till exempel att har man haft mycket infektioner som barn, eller har fått mycket antibiotika som barn. Eller har man flera i släkten som har haft det, så ökar risken för det hela.

Man har pratat väldigt mycket om kosten. Just när det gäller kost då att det kan påverka. Det finns en del indikationer på det. Men ingen faktor i sig är tillräckligt stark för det.

Så det man nu säger är att man ska ha ett genetiskt anlag. Man ska bära på risken för att få sjukdomen och sen utsättas för riskfaktorer. Då bryter sjukdomen igenom. Ofta har man flera triggers under uppväxten kanske. Sen till slut så kan inte kroppen hålla tillbaks de här attackerna. Och då skapar den till slut en kronisk inflammation.

Jenny Loftrup: Och bland det här som triggar, det är väl också så att amning kan skydda mot risken?

Olof Grip: Precis. Ja, amning har setts ha en skyddande effekt. Sättet man förlöstes också, i vaginal förlossning, har också setts ha en skyddande effekt. Jämfört med kejsarsnitt.

Jenny Loftrup: Varför är det så? Är det för att man pressas ut och får ta del av mammans tarmflora?

Olof Grip: Ja, dels det och sen också immunsystemet. Hur de primas och hur man genom då – när man ammas så innehåller ju bröstmjölken väldigt mycket goda faktorer som gör att man skyddar barnet. Man har ett bra skydd från mammans immunsystem via bröstmjölken.

Jenny Loftrup: Men du sa där hur immunsystemet primas. Hade det med själva den vaginala förlossningen att göra?

Olof Grip: Ja, man spekulerar just i den vaginala floran om man utsätts för den, eller inte, att det skulle då kunna bidra till att man skyddas eller inte skyddas.

Man har framfört det som kallas för hygienteorin, att om man utsätts för goda bakterier eller multipla bakterier flera gånger så lär sig immunsystemet hur de ska handskas. Lever man i en miljö som blir för konstlad, där man tar bort mycket at bakterierna, så till slut så reagerar immunsystemet på fel sätt.

Så att leva i en för steril miljö, säger man ibland, kan orsaka en kronisk inflammation. Där man inte utvecklat en tolerans mot olika bakterier eller födoämnen så som man ska, i form av att man startar en reaktion under en lång tid.

Jenny Loftrup: Det är lite skönt för andra småbarnsföräldrar att få höra att det inte måste vara helt rent där hemma då?

Olof Grip: Det stämmer. Ibland har man sett också hur till exempel människor som växer upp på landet och på bondgårdar och liknande, kan ha mindre effekt av de här sjukdomarna. Och länder som har då lägre hygienisk standard, där har man sett mindre av de här sjukdomarna också.

Jenny Loftrup: Men det handlar också om kosten? För riktigt små barn har man väl sett att upp till ett år så kan det vara en skyddande effekt om man äter mycket fisk och grönsaker?

Olof Grip: Man har sett olika kostfaktorer. Man vet till exempel att för mycket socker, för mycket sötningsmedel, fel fetter kan påverka. När det gäller fisk så  innehåller det ju en hel del goda fetter. Men har man då fel typ av fetter i det hela, så kan det leda till aktivering av immunsystemet.

Och man pratar om antiinflammatorisk kost och man pratar om kost som kan vara hälsosam. Det finns nog mycket i det när det gäller kosten att man kan äta bättre för att immunsystemet ska reagera och man skapar en god tarmflora.

Så via kosten, dels är det faktiska ämnen men sen så är ju kosten också ett substrat för vilka bakterier som ska växa till i magen och tarmen. Som skapar en balans. Det är alltså en mångfald i tarmfloran man vill ha. Man vill inte ha få bakterier. Man vill ha många bakterier. Biologisk mångfald vill man även ha i tarmfloran.

Jenny Loftrup: Jag tänker någonstans så här att, är det inte så att man ska äta jättevarierat?

Olof Grip: Ja, att man ska äta varierat och bra. Man ska inte äta en sak hela tiden.

Jenny Loftrup: Nej, jag tänker att man sprider riskerna kanske om man äter lite av varje.

Du ska antiinflammatorisk kost. Vad är det?

Olof Grip: Det finns jättemycket på nätet och mycket skrivet. Det finns böcker om antiinflammatorisk kost. Det finns produkter då som inte retar immunsystemet lika mycket.

Om man ser på gruppnivå så det som har kommit fram i flera studier när det gäller hjärta och kärl, diabetes eller inflammatoriska tarmsjukdom och man har forskat på det. Det är ju medelhavskosten som har visat sig ha en god effekt vid inflammatorisk tarmsjukdom.

För det jag syftar på första hand är ju medelhavskosten med rena proteiner, dra ner på det röda köttet. Jag vill ha viss reservation här för det kan vara så att vi i framtiden lär oss ännu bättre. Kosten är en jättestark bidragande orsak till den här sjukdomen, tror man.

Detta är ett fält man forskar väldigt mycket på och kan mer med säkerhet säga vad vi ska äta och inte äta.

Jenny Loftrup: När man säger antiinflammatorisk kost så är tanken att man ska äta varierat, mindre rött kött och mindre hårdprocessad mat?

Olof Grip: Precis och ta bort sötningsmedel, onyttiga fetter – alltså fett via fisk brukar man säga är väldigt goda fetter, fleromättade fetter.

Jenny Loftrup: …och inte via kött?

Olof Grip: Precis. Som inte driver på immunsystemet. Det har man sett vid de här sjukdomarna också.

Jenny Loftrup: Ni håller på med en studie just nu där ni försöker se vilken typ av kost som är bäst. Är det vid IBD, eller för att inte få IBD?

Olof Grip: Just den studien är vid IBD, där man försöker påverka om man kan dämpa skoven med hjälp av kosten. Men det har gjorts mycket studier där man har provat antiinflammatorisk kost på flera håll i världen.

I Israel, vet jag till exempel, har man varit väldigt duktiga på att ha tagit fram kokböcker när det gäller antiinflammatorisk kost till barn. Där säger man att en bra nutrition, näring via magen, kan påverkar mycket av skovet och har förmåga att dämpa skovet. Utan att behöva tillföra läkemedel kan man påverka inflammationen med hjälp av den kost man äter.

Jenny Loftrup: Men då när man har ett skov. Man har jätteont i magen och kanske diarréer och så. Ska man då äta skonsam mat? Eller vad är det för mat man ska äta?

Olof Grip: Man ska äta bra mat alltid. Man ska äta typ det som WHO rekommenderar, medelhavsmat typ grekisk mat. Inte pasta och pizza utan det är de här mer rena produkterna. Inte för mycket processad mat. Ta bort sötningsmedel. Ha goda fetter. Fisk. Dra ner på det röda köttet. För rött kött har man sett också att det kan bidra till inflammationerna.

Jenny Loftrup: Jag vet att en genomsnittssvensk äter, om man jämför med Livsmedelsverkets rekommendationer för kost, så brukar man säga att genomsnittssvensken äter för mycket sött och kött och lite för lite fisk, nötter, grönsaker och bönor. Är det ungefär så?

Olof Grip: Det stämmer. Och jag har patienter som har radikalt lagt om sin kost och märker att de mår mycket bättre på det. Det kanske inte räcker att enbart gå över till en annan kost. Men det minskar behovet av kraftfulla läkemedel. Så att man kan komma rätt långt genom att ändra kosten.

Sen är kost en del. En annan del är hur vi lever, hur vi stressar. Hur vi sover, alltså hur vi stärker kroppen. Har du en sömnbrist, både att man sover väldigt mycket eller väldigt lite är ju också kopplat till sjukdomen. Psykisk ohälsa. Stress är också kopplat till sjukdomen.

Jenny Loftrup: Kan stress eller psykisk ohälsa utlösa skov?

Olof Grip: Många patienter berättar om detta. Det är ju lite osäkert, bevisläget. Men hela tiden finns en klinisk koppling ofta när patienten berättar. Framförallt då stress som man inte kan påverka. Typ att man gått igenom en skilsmässa, eller man har det väldigt jobbigt på arbetsplatsen. Eller man går under lång tid under en press som man känner att man inte kan kontrollera och det pressar kroppen och folk känner ofta och berättar då  att då får de lättare skov.

Jenny Loftrup: Jag tänker att det är unga människor som får veta att de har den här sjukdomen och då ska de lära sig att hantera stress. Det är väldigt individuellt vad man blir stressad av. Får de någon hjälp att få den här självinsikten om vad som stressar mig och vad är det jag behöver göra för att bli mindre stressad?

Olof Grip: Ja vi har nästan till alla våra mottagningar knutna kuratorer som till viss del kan hjälpa med lite enklare. Vi har inga psykologer som egentligen skulle behövas. Systemet nu är att märker man att en person mår väldigt dåligt och det behövs mer hjälp än av en kurator. Så remitterar vi ofta till primärvården, alltså vårdcentralerna. För där har man knutit upp så att där finns psykologhjälp och man kan få hjälp med stresshantering till exempel via KBT (kognitiv beteendeterapi). Det finns olika övningar för att försöka hantera stress.

Sen alla de här faktorerna – man ska ju inte skuldbelägga människor för mycket och säga att alltihop detta är ditt fel. Detta är ju ändå rätt så svaga samband.

Det är inte så att om du radikalt lägger om ditt liv och äter bra och stressar mindre, att sjukdomen försvinner. Det är inte alls så, utan vissa människor gör allt rätt och trots det så har de ju sjukdomen.

Jenny Loftrup: Så hur är det då mellan skoven när man mår bra, då ska man äta bra mat. Kan man också leva som vanligt, till exempel träna hårt?

Olof Grip: Ja fysisk aktivitet är en faktor som man har sett är bra. Vi brukar rekommendera patienterna att träna fysiskt. För då minskar man behovet av läkemedel och minskar risken för skov. Sen finns det ju även där att för mycket av något är inte heller hälsosamt alltid. Det gäller att leva i balans. Väldigt hård träning kan ju också pressa kroppen hårt.

Man ska ta det lite försiktigare i samband med ett skov, framförallt om man då går på starkt kortison. Det kan öka risken för att man får bristningar på olika sätt i kroppen.

Men rörelse där man väljer att ta cykeln, man väljer att gå i trappor. Alltså i den dagliga motionen – hela tiden tänka på det som egentligen är bra för alla människor – ökar ju möjligheterna för att du får en bra sömn och att du stärker kroppen och att du på så sätt blir bättre.

Jenny Loftrup: Du har forskat på det här och jobbat som läkare med patienter med IBD, under mer än 20 år.

Olof Grip: Ja, jag blev klar läkare 1992 så det är rätt så många år. Sen rätt så tidigt efter det, sen 1995 har jag jobbat med inflammatorisk tarmsjukdom. Så det är rätt många år nu. Det blir nästan 30 år.

Jenny Loftrup: Hur har behandlingarna förändrats och blir folk friskare idag än för 20 år sen?

Olof Grip: Ja alltså det som kom då runt sekelskiftet var biologiska läkemedel. Och innan dess hade vi andra typer. Vi hade väldigt mycket kortison och vi hade immundämpande läkemedel som kallas immunmodellerande, Azatioprin och Pulmotol. De läkemedlen var inte särskilt bra och de gav rätt mycket biverkningar.

Det har kommit massor nya läkemedel. Inget som är jättebra. På individnivå kan det vara jättebra, alltså om man träffar rätt.

Tittar man på gruppnivå så med många av läkemedlen kommer patienterna i lugn fas av sjukdomen till 40 procent helt efter ett år. Så det är rätt mycket kvar att hitta när det gäller läkemedelsbehandling.

Det vi gör nu på de svåra behandlingarna är dels att vi försöker använda läkemedlen så bra vi kan, går upp i dos så mycket som behövs, vi följer patienterna tätt och vi mäter informationen. Vi har fått fler metoder att titta på tarminflammationen i röntgen, med ultraljud, endoskopier. Det är kapslar där man kan bedöma effekten. Dels var sjukdomen sitter.

Jenny Loftrup: Man sväljer kapslar med en liten kamera i.

Olof Grip: … en kamera via munnen. Så man kan titta på hela magtarmsystemet. Både tunntarm och tjocktarm blir det då. Man får en uppfattning om hur mycket inflammation det finns. Och dels kan man ha det för att ställa diagnosen och sen också när man sätter in något, gör en åtgärd, om det blir bättre av detta. Så kan man utvärdera det.

Jenny Loftrup: Men varför är de biologiska läkemedlen bättre än de ni hade tidigare?

Olof Grip: Därför att fler kommer i lugn fas av sjukdomen. Alltså det som kom först var det som heter anti-TNF, och det finns nu flera tillverkare av det. Det var väl det som påverkade väldigt mycket och vi kunde få sjukdomen att läka ut på ett sätt som vi inte hade sett tidigare, hos vissa människor.

Sen har det kommit flera andra biologiska läkemedel. Nu har de senaste åren kommit också det som kallas ”små molekyler”. Det är tablettform, väldigt potenta läkemedel. Ofta används de här läkemedlen inte bara för tarminflammation, utan vid andra tillstånd som skapar kronisk inflammation i kroppen såsom i leder, eller i huden används sådana här preparat också.

Jenny Loftrup: Varför är det viktigt att sätta igång med behandling tidigt?

Olof Grip: Det man har sett är att går du länge med en inflammation så är den svårare att komma tillrätta med, att knäcka. Sätter vi in behandling tidigt så behöver vi inte lika mycket läkemedel. Sätter vi inte det tidigt har vi till exempel vid Crohns sjukdom också sett att färre behöver opereras jämfört med dem där vi sätter in det senare och där vi liksom inte når effekt tillräckligt mycket av läkemedlet, utan måste göra en operation för att ta bort ett område som är så pass sjukt.

Jenny Loftrup: Hur många behöver opereras?

Olof Grip: Det är inte så jättemånga. Det beror på om man tittar första året eller om man tittar på livstid eller hur många år. Det är fler som opereras vid Crohns sjukdom än vid ulcerös kolit.

Man tar då bort delar kanske av tarmen som har blivit så skadad och blivit så trång, eller att det har skapats det som kallas för fistlar och att man opererar av den anledningen.

Tidigare har man sagt siffror runt Crohns sjukdom upp till 50 procent under en livstid i alla fall. De siffrorna är lite osäkra just nu i och med att vi har fått fler och potentare läkemedel. Så tendensen är ändå att operationerna minskar.

Överlevnaden är nästan densamma nu, kan man säga. Om man har väldigt svår sjukdom så finns det en förkortad överlevnad. Men annars, som vi nämnde tidigare, man kunde leva som vanligt. Och det kan man. Man säger ofta till patienten att målsättningen med behandlingen och det här vi gör är att du ska kunna ha ett vanligt liv. Du ska kunna resa och du ska kunna göra det du vill i livet. Du ska kunna skaffa barn. Det ska inte finnas några begränsningar.

Jenny Loftrup: Tror du att det fortfarande finns ett stigma runt de här sjukdomarna?

Olof Grip: Det är känsligt att prata om magen. Det är många som tycker det inte är… man kan säga att det finns i och för sig andra sjukdomar där det inte syns på utsidan. Men den här sjukdomen skapar väldigt mycket problem. Man får ont i magen. Man får diarréer. Man är bunden till toaletten. Man har stenkoll på var alla toaletter finns i stan. Man vågar inte lämna någonting när man är dålig. Det skapar en jobbig känsla av att man kan inte lita på sin kropp.

Samtidigt syns det då inte på utsidan. Om man inte är väldigt sjuk. Man ska vara rejält nedgången, ha gått ner mycket i vikt och vara rejält sjuk för att det ska synas. Men för individen skapar det väldigt många problem när man är dålig.

Jenny Loftrup: Det finns ju en handbollsspelare i landslaget, Jenny Carlson. Hon är öppen med att hon har stomi. Hon är ju en av de få som influensers som pratar om det här och som också pratar om att det finns en grupp för elitidrottare som liksom peppar och stöttar varandra, hur man kan leva med det här.

Olof Grip: Ja, men precis. När man har opererat bort tarmen och skapar en stomi. Ibland går det att koppla ihop. Ibland går det då att koppla ihop och under en fas har man kvar stomin. Så att, för att man opererats och får en stomi så behöver inte det vara för alltid heller.

Jag tror också att skapar man grupper där man märker att människor kan leva och de kan träna på elitnivå, är ju ändå en pepp för dem som det handlar om. Att man behöver inte ha begränsningar i livet. Man klarar av att göra saker ändå och kan vara jätteduktig.

Jenny Loftrup: Och att det är någon som vågar prata om det?

Olof Grip: Ja, någon som vågar prata om det. Absolut.

Jenny Loftrup: Ni har också gjort en studie här på hur man kan jobba med digital uppföljning av IBD-patienter. Och det är väl dels för att det är många som inte gärna vill komma till sjukhuset och ta olika prover när de mår bra. Men också för att ni får fler och fler patienter och ni får inte fler resurser.

Olof Grip: Man kan säga att man har störst behov i början av sin sjukdom. När man dels ska utredas för att se vad är orsaken? Vad är det här? Har du inflammatorisk tarmsjukdom och du måste göra fler undersökningar? Och sen att prova ut läkemedel och få en acceptans för sjukdomen.

Så första året brukar vi säga är viktigt. Då behöver man tätare kontakter. Där har också skapats det som kallas ett personcentrerat samlat vårdförlopp i hela Sverige nu. Där försöker man styra upp det på att snabbt komma till behandling, snabbt komma i lugn fas av sjukdomen och alla utredningar ska då skyndas på.

Det vi sen har gjort är att när man mår lite bättre, när man har kommit till att man har haft sjukdomen lite mer än ett år har vi sagt. Så mycket kan vi därefter sköta digitalt. Man kan fylla i hur man mår via livskvalitetsmått. Man kan få lämna avföringsprov som mäter inflammation från tarmen, kalprotektin, så man får en uppfattning av hur mycket inflammation det är.

Och symtom-score där patienten digitalt fyller i hur mycket symtom, hur mycket smärta har de i magen, hur ofta går de på toaletten, kan de göra det de vill i livet, är det mycket begränsningar?

Detta kan sen skickas in via 1177 till det svenska kvalitetsregistret, som vi kan läsa av.

Jenny Loftrup: Då frigörs det tider för mer akuta patienter som är i ett skov?

Olof Grip: Ja precis

Jenny Loftrup: Och om vi säger i forskningen – vad är det som ni allra mest behöver få svar på?

Olof Grip: Man skulle vilja veta varför. Det är den stora frågan. Men där är vi inte än. Det är många sjukdomar som är kroniska där vi inte vet varför. Det gäller vid hjärtkärlsjukdomar eller diabetes. Vi vet att det är faktorer som påverkar det hela men vad det är verkligen som startar det och vilka mekanismer som ligger bakom? Det behöver vi veta för att kunna skräddarsy behandlingen.

Man har ju olika initiativ där man försöker, med precisionsmedicin kan man hitta rätt just på individnivå, vad är det som kommer att funka på dig. Och där kan man säga att man har försökt med hjälp av genetiken att hitta… att hitta genetiska varianter som ökar sannolikheten för sjukdomen. Men vi kan inte förklara hela bilden.

Men tittar man på genetiken så vet man till exempel att om ens föräldrar har det så ökar det risken för sjukdomen. Inte jättemycket. Om du har ulcerös kolit är risken att ditt barn ska få ulcerös kolit två procent. Har du Crohns sjukdom så stiger det till fem procents risk att ditt barn ska få det. Så det är inte jättehöga siffror men risken finns där.

Jenny Loftrup: Det är inte särskilt ärftligt då?

Olof Grip: Jo till viss del. För om till exempel båda föräldrarna har inflammatorisk tarmsjukdom. Låt oss säga att de… Man brukar ibland säga att de ha träffats via patientföreningar eller något sådant där. Att man kommer i kontakt med varandra. Det är ingen bra konstellation. För då stiger risken till 36 procent plötsligt.

Så det finns en ärftlig komponent. Tittar man på enäggstvillingar, där man har exakt genetiska samma uppsättning, så är det 40 procent vid Crohns sjukdom och runt 20 procent vid ulcerös kolit. Så att det förklarar inte hela bilden, utan det är miljöfaktorer som kommer in här också och som spelar roll.

Jenny Loftrup: Ja, nu börjar den här podden närma sig sitt slut. Men jag skulle ändå vilja fråga, varför behöver man då skräddarsydda behandlingar för varje person? Ser det inte likadant ut i alla tarmar?

Olof Grip: Jo går man in och tittar i en tarm när du är frisk så ser det exakt likadant ut. Men tittar man bakom varför det skapas en inflammation verkar det vara väldigt olika hos olika individer.

Vi vet ju till exempel att ett och samma läkemedel… låt oss säga att vi tar nu de här biologiska anti-TNF, kan vara jättebra och du kan få bort all inflammation hos vissa individer, men inte hos andra.

När vi provar läkemedel så tar det oftast flera månader, alltså upp till tre månader, upp till sex månader ibland innan vi vet om det här läkemedlet har effekt eller inte.

Så kan man direkt säga att det här läkemedlet kommer att passa dig, så skulle det vara en jättevinst, både för patienten och… De här behandlingarna är väldigt dyra och kan kosta flera hundratusentals kronor per år per individ för de här olika behandlingarna.

Så att dels för samhällets kostnader och för patienterna när det gäller att vara borta och vara sjukskriven och inte klara av sitt liv, så kan snabbt komma…

Det vi försöker då är tät uppföljning, att man följer upp dem snabbt. Försöker se tidigt, hitta markörer för att se kommer den här behandlingen att funka eller inte? Ska vi byta? Hur länge ska vi hålla på?

Jenny Loftrup: Och de här markörerna, är det något man ser i blodprov?

Olof Grip: När det gäller inflammation i blodprov. Det är ju CRP, det är ju snabbsänkan som man kan använda. Den är inte lika känslig som just det jag nämnde tidigare kalprotektin. Det är ett avföringsprov där man i avföringen kan mäta hur mycket inflammation.

Det som också kan trigga och dra igång skov rätt mycket, det är infektioner. Vi tar ju ofta odlingar för att se om patienten har någon bakteriell pålagring eller ibland virus som kan lägga sig på och skapa en inflammation.

Jenny Loftrup: Tror man att ett virus eller annan infektion kan utlösa sjukdomen?

Olof Grip: Ja det här kan vara en va de här triggern man säger som drar igång sjukdom, att får du en clostridiuminfektion (infektion som ger diarré) eller får du en annan infektion så kan det sen dra igång ett skov av sjukdomen.

Jenny Loftrup: Jag skulle bara vilja fråga en sak till. Jag menar att det sociala livet kan ju bli lidande om man hela tiden ska ha nära till en toalett och man kanske är rädd för att få ont och behöva springa iväg. Hur kan man tänka för att försöka hålla igång ett normalt liv, så mycket som det går?

Olof Grip: Jag tror att man finner mycket stöd och det brukar patienterna säga, via sådana här grupper på nätet. Så att man känner att människor, det du nämnde tidigare om influensers, att man hittar människor som klarar av att leva med sin sjukdom och har haft den länge. Att man har någon som har haft sjukdomen lite längre… så att det här går att fixa. Alltså att jag kan och man vet att vi kan komma tillrätta med skoven med hjälp av läkemedlen. Och lite tålamod.

Så tror jag att man inser att… och en acceptans för sjukdomen så att man måste ju känna att detta är någonting som jag kommer att leva med. Det kommer inte att gå över av sig själv och inget strutsbeteende kommer att hjälpa. Utan den kommer att eskalera och den kommer att märka mig mer och mer om jag inte gör någonting. Därför behöver man vara följsam till läkemedel, undersökningar och behandlingar för att vi ska kunna hjälpa individen så bra som möjligt.

Vi har ju som jag också nämnde kuratorer som kan hjälpa när det gäller den psykologiska biten, hur man mår psykiskt.

Vi har jätteduktiga sjuksköterskor på våra mottagningar. Ofta får man det vi kallar för en patientansvarig sjuksköterska på mottagningarna som man kan ha en lättare direktkontakt med.

Vi har dietister som också kan hjälpa till när det gäller frågor runt maten.

Jenny Loftrup: Men när man kommer in i remission, som du säger, eller en lugn fas. Kan det sen vara att man aldrig får ett skov igen om man hittar den här behandlingen som passar perfekt?

Olof Grip: Ja det är så att grundsjukdomen hos vissa individer är väldigt aggressiv i början. Sen så när man har levt med den under en längre period så verkar det som att det kan komma en lugn fas av sjukdomen.

Några enstaka patienter har kunnat avsluta helt behandlingen, men de tillhör undantagsfallen. Förr eller senare när man pressar kroppen så brukar den komma tillbaka i någon form.

Jenny Loftrup: Det fick bli slutorden i den här podden om livet med IBD och forskningen för bättre behandlingar. Vi har pratat med forskaren och läkaren Olof Grip vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus. Det har varit jättekul att ha dig här.

Olof Grip: Tack, det var roligt att få lov att prata om detta.

 

Jenny Loftrup : Och vill du höra fler poddar eller läsa om forskning om medicin och hälsa så hittar du oss på www.vetenskaphalsa.se

Jag heter Jenny Loftrup och vid ljudspakarna idag har vi Andreas Irebring.

Tack till alla som har lyssnat på oss. Hoppas vi hörs i nästa podd.

 

 

 

 

 

 

---