– Det ultimata är att ha så små elektroder att de följer med hjärnan när vi andas. Om eletroden är liten, tunn och böjlig så ger den mindre biverkningar i form av skador på nervcellerna, säger professor Lars Montelius.
Det handlar om att koppla ihop nerver och elektronik med hjälp av nanoteknik som vi skrev om i Aktuellt om vetenskap och hälsa hösten 2005.
Vid Neuronano Research Center, Lunds universitet arbetar forskare med medicinsk, teknisk och naturvetenskaplig inriktning med att ta fram elektroder av nanotrådar som har en storlek av en miljondels millimeter.
Elektroderna ska placeras i hjärnan för behandling av olika neurologiska sjukdomar. Tekniken används redan idag på patienter med Parkinsons sjukdom men elektroderna är tjockare och inte så böjliga och kan ge upphov till skador på hjärnvävnaden.
Letar efter nya material
För att få in de tunna och böjliga elektroderna i hjärnan behöver de ha mer stadga och forskarna letar efter material att bädda in elektroderna i.
– Vi arbetar nu med utvecklingen av elektroder. När du för in dem måste de vara stabila men sedan mjuka under sin aktiva del, vi undersöker olika material som löses upp när de har förts in kroppen, säger Lars Montelius.
Forskarna vid Lund universitet har redan provat de supertunna elektroderna i djurförsök med lovande resultat. Lars Montelius poängterar att det fortfarande är en lång väg kvar innan elektroderna kan användas på människor.
Text: RAGNHILD AHLGREN
